Lilian Sjölund och evidensen i cannabisdebatten

Lilian Sjölund och evidensen i cannabisdebatten

”Först en fredagsjoint, sedan slutenvård” är titeln på en artikel som Lilian Sjölund publicerade i Hela Helsingland dagen efter att jag fyllde 35 år. Tack Lilian för denna sena present, men nästa gång önskar jag mig att du skriver med bakgrund av forskning och evidens istället. Jag tror debatten mår bättre av det.

Anledningen till att jag bemöter artikeln först nu är att ECAD valt att för andra gången presentera innehållet som fakta. Något som enligt mig är mycket problematiskt då litet av informationen har stöd i forskning.

Artikeln listar myter och påståenden om cannabis i ett försök att koppla samman detta med ungdomars psykiska hälsa. Utan några källor listas punkt efter punkt med alla de negativa effekter som kan komma av ett cannabisbruk.

Precis som i fallet med Kai Knudsen bevisar Lilians artikel det stora behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik.

Artikeln och mina motargument

Text med indrag och blå kant är utdrag från artikeln.

Det kanske ligger i sakens natur. Men om antalet ungdomar som vårdas för psykoser fördubblats sedan 2004, borde några varningsklockor ringa.
För visst blåser drogliberala vindar även i Sverige. Även om vi, tack vare konsensus mellan samtliga partier, är långt ifrån både missbrukets omfattning och legaliseringsivrare i till exempel Tjeckien, Frankrike, Nederländerna och nu senast, delstaten Colorado som löpte linan fullt ut. Den första januari förra året legaliserades marijuana med efterföljande turisttillströmning och ökade skatteintäkter.

Kopplingen mellan cannabis och att ungdomars psykoser skulle ha ökats bemötte Magnus Callmyr direkt. Som vanligt beror påståendet på en oförmåga att tolka statistik. Hur Lilian kopplar ihop ”drogliberala vindar” med en påstådd ökning av psykoser kan jag bara tolka som en ideologisk smutskastning av alla som är en del av cannabisdebatten, vilken Lilian anser sig tillhöra.

Nej, det finns ingen konsensus mellan ”samtliga partier”. Piratpartiet är för en avkriminalisering/legalisering. Vänsterpartiet har öppnat för en avkriminalisering av droger. CUF vill legalisera cannabis. LUF  och FMSF vill legalisera cannabis.

Lilian talar om ”missbrukets omfattning” i länder med färre problematiska brukare än Sverige. Hon talar även om bruket av cannabis som enbart ett missbruk. Hon har dock helt rätt i att legaliseringen i Colorado medförde fler turister och ökade skatteintäkter.

Ironisk eller cyniskt? Både och kanske. För argumenten är ofta desamma här hemma. Varför kriminalisera missbrukarna? Det kostar bara pengar i polisinsatser och kriminalvård. Om cannabis legaliseras får man bort langningen. Det är inte farligare än att dricka alkohol, snarare mindre våldsamt.
Så argumenterar påhejarna av fredagsjointen.

Jag vet inte hur många ”påhejare av fredagsjointen” Lilian har pratat med – mig vägrar hon t ex att bemöta på Twitter – men jag råkar känna några stycken. Det är fullständigt vanliga medborgare av alla typer, klasser, åldrar, kön, etnicitet, bakgrunder etc. Att klumpa samman alla dessa som en slags homogen grupp där alla tycker samma sak är en mycket naiv inställning till vad debatten handlar om.

Argumenten för en avkriminalisering och/eller en legalisering av cannabis är några av de Lilian nämner. Dock inte att en tillåtande attityd till cannabis skulle ersätta eventuella satsningar på vård. Tvärtom går de hand i hand, något man snabbt ser om man läser på om harm reduction.

Cannabis har använts i tusentals år som smärtlindrare och för ökad aptit, utan att orsaka ett enda dödsfall som följd av överdos.

Däremot påstås det ibland att cannabis skulle bota cancer. Något jag beklagar då inga mänskliga studier visat ett sådant samband. Cancer är heller ingen enskild sjukdom, utan ett samlingsnamn för en myriad av olika cancerformer. Detta visar det absoluta behovet av bättre information och en evidensinriktad attityd. Däremot används cannabis i allra högsta grad för att lindra biverkningarna av t ex kemoterapi.

Allt medan samtliga forskare är ense om en enda sak – cannabis påverkar hjärnan negativt. Och ju yngre missbrukaren är när hen inleder rökandet, desto sämre. En studie visar att försämrat IQ är ett klart mätbart resultat av långvarig konsumtion. Nu är det möjligt att det är smällar drogliberalerna tycker att samhället får ta.

För det första, ”samtliga forskare” kanske är ense om att hjärnan påverkas. Men att det skulle vara en negativ och permanent påverkan kvarstår att se. Motion påverkar din hjärna. Snapsen du drack för 10 år sedan gjorde det med, samt när du blev kär i din partner. Att enbart peka mot en ”förändring” och hävda att all världens forskare varnar för ett cannabisbruk är en lögn.

”En studie” hänvisar med allra största sannolikhet på Dunedin-studien. Vi har talat om den några gånger i denna blogg och jag hänvisar till svenska cannabisforskaren Amir Englunds debattartikel. En artikel Lilian enkelt hittat om hon brytt sig att leta. Dunedin-studien tar ej hänsyn till alkoholintag eller socioekonomiska orsaker som att du är utsatt, fattig eller får stryk varje dag. Lilian glömmer även att eventuella kognitiva försämringar försvinner efter ca 4 veckor.

Huruvida ”drogliberaler” anser att dessa påstådda effekter är en ”smäll samhället får ta” anser jag som djupt inhumant. Det Lilian i realiteten motsätter sig är ju sjukvård.

Även om det finns positiva ungdomsförbund, så har moderpartierna lyckats hålla dem stången. Än så länge. Den drogliberala debatten intar inte de seriösa rummen ännu, utan blommar mest ut på internet. Å andra sidan är det där de unga finns.

Jag, och många med mig, har försökt initiera en dialog med bland annat ECAD, RNS och WFAD, KRIS, Kai Knudsen, Fred Nyberg, Anti Avsan, Staffan Hübinette etc i över ett år. Men policy hos förbudsivrarna är total tystnad och en fullständig ignorans av kritikerna. Så att debatten skulle ”blomma ut på internet” beror på att förbudsivrare är livrädda för att offentligt debattera frågan.

Lilian har missat att cannabisfrågan aktivt diskuteras inom internationella instanser som WHO, UNAIDS, IHRA med flera. Nu senast på ett seminarium med Svenska Brukarföreningen.

Svenska Dagbladet redovisar statistik från Socialstyrelsen, som visar att allt fler ungdomar vårdas för psykoser, En utveckling som oroar, enligt Göran Rydén, verksamhetschef för Norra Stockholms psykiatri. Antalet unga mellan 15-24 år som slutenvårdats för ”psykisk störning” orsakad av cannabis eller av flera droger i kombination har fördubblats sedan 2005.

Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs inlägg som jag länkade till ovan. Inte för att det egentligen krävs, då Lilian själv utgått från data som pekar på psykisk störning orsakad av ”cannabis eller av flera droger”. Kopplingen till att enbart cannabis skulle orsaka fler psykoser hittar vi bara hos Lilian.

Vi pratar alltså inte om nergångna narkomaner som stjäl och prostituerar sig för att få pengar till dagens sil. Vi talar om tonåringar som inte ser något märkligt med att röka marijuana eller spice under helgfestandet. Och som dessvärre ser det som en lösning på att få bort högst normala, men ack så dystra, tonårsfunderingar kring ensamhet, ångest och döden.
En psykos, orsakad av droger, kan vara övergående men kan också spöka resten av livet. Man får en förändrad verklighetsuppfattning, vanföreställningar, känner sig styrd och övervakad. Livet ter sig som en vaken mardröm (Vårdguiden).

Lilians inhumana syn på brukaren lyser inte bara igenom, utan påvisar även två exempel den sidokriminalitet som kommer av en kriminalisering av droger: stöld och prostitution. Hon förespråkar själv metoder som ökar problematiken hon vill motarbeta.

Att bruka cannabis som en ”fredagsjoint” handlar inte enbart om att vilja fly verkligheten eller hantera tankar om ensamhet eller döden. Medborgare brukar cannabis av samma orsaker de t ex brukar alkohol: ha kul, få ett rus, fly verkligheten eller som en social aktivitet. Jag vill även påminna Lilian att de ungdomar som däremot brukar cannabis för att fly undan en hård verklighet, fortfarande kommer leva i den verkligheten även om vi från dem den eventuella drog de brukar. Börja i rätt ände istället.

Vi vet än idag inte vad det är som orsakar en eventuell psykos. Oavsett om den kommer av droger eller ej. Lilians beskrivning av en psykos är högst subjektiva och ovidkommande i diskussionen om cannabis, då hon ännu inte lyckats presentera någon som helst evidens för det kausala sambandet mellan cannabisbruk och en utlöst psykos.

Det existerar studier som visar en ökad risk för psykos vid cannabisbruk, om sjukdomen finns latent sedan tidigare, men dessa har Lilian missat.

Läkarvetenskapen hävdar att drogerna underskattas när vi talar om ungas psykiska ohälsa.
Och det vore ändå naivt. När nu Sverige varit ett föregångsland i sin restriktiva droghållning finns det ingen anledning att falla för påtryckningar. Däremot verkar informationsarbetet och skräckupplysningskampanjerna ha blivit hopplöst omoderna, något som ändå hade en märkbar effekt på tidigare generationer.
Så liberal behöver inte skolan och samhället bli.
Sluten psykiatrisk vård borde inte vara ett alternativ för en nyfiken tonåring.

Hanteringen av droger, informationen, vården kring och hur vi bemöter brukare (oavsett ålder) är frågor som ”Läkarvetenskapen” säkert anser viktiga att diskutera. I vilken mån Sverige skulle vara ett ”föregångsland i sin restriktiva droghållning” får Lilian mer än gärna visa exempel på. Hon har dock rätt i att informationsarbetet är hopplöst omodernt. Detta visar RNS själva i sin senaste antidrogkampanj i Trollhättan. Personligen hävdar jag att ett informationsarbete bör bestå av mer än att bara fortsätta sprida samma skräckpropaganda man alltid gjort. Ungdomar har en tendens att kunna tänka själva, och lyssnar nog bättre om vi faktiskt tar dem på allvar.

Jag håller med Lilian om att ingen ungdom bör sitta i ”sluten psykiatrivård”. Men hur de hamnar där och hur vi bäst undviker det, överlåter jag hellre åt människor med kompetens. Lilian är dock varmt välkommen till debatten, vilken fortsätter existera oavsett hennes medverkan.

Från myter och påståenden utan evidens till fakta

Det egentliga problemet är dock – precis som med artikeln av Kai Knudsen – att artiklar som dessa omedelbart tas för fakta och används som faktiska argument i cannabisdebatten. Klicka här för att följa artikeln på Twitter.

Uppdatering

Lilian har efter lång tystnad äntligen valt att bemöta kritiken.

Psykologen och frånvaron av evidens

Nedan text är censurerad då psykologen jag talade med själv bad om det.

Som av en händelse råkade jag passera ett högst underligt ”självtest” för cannabisbrukare. Testet påstår att cannabis ger ”kroniska effekter” utan att förklara vad som menas, med stöd av källor från en välkänd psykolog inom cannabisdebatten.

Så jag mejlade psykologen ifråga och bad om belägg för påståendet. Den censurerade mejlkonversationen i sin helhet ser ni nedan. Läs och bedöm själva behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik. Svaren jag fick på mina frågor än markerade med en blå ram på vänstersidan för tydlighets skull.


Hej,

jag undersökte informationen om (de enbart negativa) effekterna av ett cannabisbruk som ni hjälpte till med i utvecklingen av [borttaget] självtest. Se länk: [borttaget]

Ni påstår att effekterna är ”kroniska”. Något jag inte sett belägg för i forskningen av effekterna av ett cannabisbruk. Kan ni bidra med evidensen bakom detta påstående?

Jag vet faktiskt inte vad du har letat efter. Det finns t ex artiklar av Madeleine Meier eller Nora Volkow som är läsvärda. Sedan finns det Brain Imaging studier. Titta efter Nadia Solovij.
Ha en bra läsdag.
Mvh
[borttaget]

Tack för snabbt svar.

Låt mig förtydliga: med ”kronisk” effekt utgår jag från att ni menar permanent effekt, eller varaktig (dock utan tidsangivelse, som i metastudien av Nadia Solowij). I ditt svar hänvisas även till studier som utgår från Dunedin-studien, en problematisk rapport som missar att ta hänsyn till många variabler, bland annat socioekonomiska orsaker.

Tvärtom hittar jag inga belägg för att cannabis skulle ge en ”permanent nedsättning”. Annat än i de fall med brukare som börjat i väldigt ung ålder och utan att ta hänsyn till ett eventuellt bruk av alkohol.

Så frågan kvarstår, var finner ni belägg för att ett bruk av enbart cannabis skulle leda till en permanent nedsättning av funktion?

Mvh Johan

Tja kronisk kan ha många nyanser
1.Of long duration; continuing: chronic money problems.
2. Lasting for a long period of time or marked by frequent recurrence, as certain diseases: chronic colitis.
3. Subject to a habit or pattern of behavior for a long time: a chronic liar.

I den mening att det är longlasting finns det ganska tydliga studier som jag hänvisade till. Om vi då går in på permanenta så finns det neurobiologiska studier, naturligtvis på djur, som blir utsatta för cannabis i unga år. En som tittar på detta är Ken Mackey.
När man neuropsykologiskt tittar på detta så är det långlasting som avses eftersom vi fram tills nu inte har bra mätinstrument för att studera frågan. Under devisen Absence of proof is not proof of absence.
Kliniskt ser du en förändringsprocess som är i förhållande till hur mycket och hur länge man har rökt.
Så till frågan innan vi fortsätter den här diskussionen. Vad är det som du vill ha konstaterat?
Mvh
[borttaget]

Tack återigen för snabbt svar.

Jag försöker hitta evidens för ert påstående om cannabis ”kroniska effekter”.

Detta innebär att jag söker er definition av vad det innebär, inte exempel från vad som står i en ordbok. Det innebär inte heller vad som framkommit i djurförsök.

Tvärtom vad du påstår finns det visst forskning som ger tydliga belägg för att cannabis inte ger någon permanent effekt efter ca 4 veckors uppehåll: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22731735

Så frågan kvarstår: var finner du evidens för att enbart ett bruk av cannabis, hos människor, skulle ge en ”kronisk effekt”?

Mvh Johan Svensson

Nu tycker jag att jag har gett en definition. Ledsen att du inte finner det korrekt. .
Tack för dialogen
Mvh
[borttaget]

Finner vad korrekt? Än så länge har jag inte sett enda belägg för att vare sig din definition av ”kroniskt” annat än de tre exemplen du kopierade från en ordbok, eller att ett cannabisbruk skulle ge några permanenta effekter.

Mvh Johan Svensson


Sedan dess är det tyst. Psykologens påstående om cannabis ”kroniska effekter” kvarstår. Vad anser du om evidensen bakom påstpendet? Kommentera gärna nedan.

Några tweets från Marcus Häggström, ungdomskoordinator ECAD

Det har blivit mycket ECAD på sistone. Jag har bara skrapat på ytan av alla tokigheter, myter, lögner och fullständigt horribla historier som följer denna organisation. Men det verkar aldrig ta slut. Så sent som igår kväll skrev Marcus Häggström en serie tweets som jag gärna delar.

Läs och döm själva om ECAD hör hemma som en av Sveriges viktigaste lobbyorganisationer inom drogfrågor.

ECAD Sverige, Allan Rubin och ecadgate

ECAD Sverige, Allan Rubin och ecadgate

Vintern 2015 hände något som i efterhand har fått namnet ecadgate. Jag var på födelsedagskalas i Göteborg då jag plötsligt såg en tweet från ECAD Sverige. De uppmärksammade släppet av publikationen ”Hundra hasch relaterade vansinnesdåd” (ja titlen är särskriven), en publikation av Allan Rubin där alla möjliga våldsamma handlingar kopplas samman med bruket av cannabis. Bland annat kan vi läsa om personer som under ”haschrus” mördar vänner och familj och sågar av deras huvuden. Inga som helst källor eller vetenskapliga belägg ges någonstans då Allan fullkomligt överöser läsaren med de värst tänkbara våldsfall och försöker på alla möjliga sätt sammankoppla dessa med ett bruk av cannabis.

Allan Rubin frodas i nykterhetsrörelsernas gunst

Allan har ingen som helst utbildning inom drogfrågan, annat än ett brinnande intresse. Så sent som 2003 menade han att bruket av cannabis leder till ett ”växande intresse för satan”.  På 80-talet hävdade han att bruket av hasch leder till homosexualitet. Tillsammans med Siewert Öholm försökte han skylla på hårdrocken som moralisk slasktratt vilken förstör ungdomar. På 90-talet försökte han istället skylla på hemska rollspel i en artikel med namn ”Allan Rubin spelar rollspel i smyg”. Denna artikel har jag tyvärr inte kunnat lokalisera.

Finns det något som Allan anser moraliskt förkastligt så kommer han använda alla tänkbara argument för att smutskasta det, oavsett hur mycket han ljuger eller hittar på. Uppseendeväckande är att publikationen är finansierad av Nykterhetsrörelsens samorganisation i Stockholm, ECAD och Svenska Carnegieinstitutet. 2014 arrangerade bland annat RNS en föreläsning med Allan med tema ”cannabis – också en våldsdrog?”. I november 2015 får Allan Rubin en hel timme åt att tala om sin bok under ”konferens med tema narkotika” i Linköping. Han används fortfarande som en trovärdig källa av nykterhetsrörelsen.

Vi har sett det förut: så länge du är emot, så är du tillåten att påstå precis vad som helt. Helt utan någon som helt källkritik. Exempel efter exempel på behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik, där varje påstående backas av hårt prövad forskning.

Ecadgate föds

Så, med bakgrund av detta ifrågasatte jag varför ECAD valt att finansiera Allan Rubins publikation. Under kvällen bombarderades jag sedan av följande meddelanden på Twitter. Ecadgate föddes.

Händelsen resulterade i att ECAD tillfälligt stängde sitt Twitterkonto och gjorde Facebookgruppen hemlig. ECADs generalsekreterare Erik Leijonmarck fick skicka ut personliga ursäkter till mig och alla inblandade. Ecadgate var och förblir en snabb inblick i den fullständigt hänsynslösa syn som vissa förbudsivrare har på brukare.

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Bild: TV4-nyheterna.

Igår hände något vi sett så många gånger förut: Kai Knudsen (överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset) kom med ännu ett ogrundat påstående om cannabis. Denna gången via Läkartidningen i en debattartikel med titeln Högre dödlighet relaterad till cannabis än till alkohol hos unga.

Vi som har följt Kai Knudsen är vana vid detta. Han är bra på att låta vettig och kastar gärna ut hänvisningar till studier och forskning för att en icke insatt lyssnare ska inse hans påstådda kompetens. Väldigt ofta ser vi dock att dessa studier inte stärker hans argument, eller rent av motsäger dem.

Forskningen han hänvisar till visar ibland motsatt resultat, men han får det att låta bra genom att plocka utvalda citat i avhandlingar och presentera dessa utanför sitt sammanhang. Detta har lett till att Kai ofta tas in som ”drogexpert” inom cannabis och spice i media. Vi har sett honom i TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, Göteborgs-posten etc.

Kai menar bland annat att spice består av ”indiska kryddor” och kan ge ”syntinnitus”, att cannabis kan ge ”bestående personlighetsförändringar”, leder till psykos samt ökar risken för att du kommer kasta dig från en balkong. Ständigt utan att kunna påvisa tillräcklig evidens.

Vad som hände igår visar ett större problem: hur nyhetsorganisationer, polis samt nykterhetsrörelser snabbt och utan minsta källkritik förvandlar ett illa grundat påstående till fakta.

Debattartikeln

I samtal med t ex poliser i sociala medier har jag förstått att många inte ens förstått vad det är Kai skriver i debattartikeln. Det låter ju bra, så varför ifrågasätta?

Kortfattat påstår Kai att vi genom uppgifterna i Toxreg skulle kunna dra slutsatsen att ungdomar som brukar cannabis har större chans att dö än de som brukar alkohol. Denna slutsats får han genom att undersöka hur många gånger det påträffats inaktiva metaboliter från cannabis (THC-syra) eller alkohol i blodet vid obduceringen efter ett dödsfall.

Följande problem finner vi med denna slutsats:

  • Cannabisöverdos har fortfarande aldrig dödat någon. Det existerar ingen forskning som bevisat detta, något som amerikanska DEA konstaterade redan 1988.
  • Toxreg är inget dödsorsaksregister. ”Cannabisexperten” Kai lyckas på något magiskt sätt glömma bort att vi inte med säkerhet kan mäta ett pågående rus av cannabis. Metaboliterna (nedbrytningsprodukterna i kroppen) som kommer av ett bruk som lika gärna kunde skett några veckor innan. Du skulle kunna bruka cannabis på måndag och bli överkörd av en bil på fredagen. Vid din obduktion hade man då påvisat THC-syra (metaboliter av THC). Kai drar då slutsatsen att du dog i en cannabisrelaterad olycka. Korrelation, men inget kausalt samband. Då kan vi lika gärna skylla på vädret, eller färgen på underkläderna.
  • Kai Knudsens tre primära källhänvisningar [1-3] motsäger vad Kai påstår. De visar tvärt emot att alkohol är farligare än cannabis. Den fjärde källhänvisningen [4] är ett ännu icke publicerat examensarbete, som alltså inte går att läsa.
  • Kai ”råkar” såklart missa att ta hänsyn till det faktum att den ena drogen är illegal. Det är en för honom oviktig variabel som han ej väljer att uppmärksamma. En påtvingat kriminell livsstil är enligt Kai inget som påverkar en eventuell risk för dödlighet.
  • Kai hämtar den cannabisrelaterade statistiken från Toxreg, men den alkoholrelaterade statistiken från Dödsorsaksregistret. Vidare väljer han enbart ett år med lågt antal dödsfall av alkohol, kanske för att göra skillnaden större mellan de jämförda drogerna.
  • Många fler invändningar går att finna i kommentarerna till debattartikeln, alla skrivna av läkare och forskare över hela Sverige.

Från myt till fakta

Så vad är problemet med att Kai Knudsen påstår något han inte har några belägg för? Han är ju bara en i mängden av forskare som med jämna mellanrum publicerar nya rön inom drogområdet. En röst bland många andra.

Problemet är den mediala uppmärksamhet Kai får. Så här gick det till när hans omedelbart hårt kritiserade debattartikel förvandlades till fakta.

  1. Debattartikeln publiceras på Läkartidningens webbplats. Kritikerstormen börjar.
  2. Utan att ha tagit hänsyn till artikelns kvalitét eller kritiken riktad mot den börjar poliser, tulltjänstemän och lobbyorganisationen RNS sprida den i sociala medier. Vissa organisationer väljer till och med att tolka dess innehåll till att cannabis plötsligt är dödligt.
  3. Dagen efter artikeln publicerats gör TV4-nyheterna ett inslag där Kai Knudsen okritiskt får tala om sin debattartikel som om innehållet vore obestridlig fakta. Tvärt emot vad källkritisk journalistik handlar om. Tvärt emot all kritik. Ord som ”obehagligt” räcker knappast till.

På mindre än ett dygn går debattartikeln från att vara en hårt kritiserad myt, till att presenteras som fakta över hela Sverige. Pang! Så är ännu en myt fastbränd i allmänheten.

Denna isolerade händelse visar det omedelbara behovet av en narkotikapolitik baserad på evidens och hårt prövad forskning. Frågor jag ställer mig är: varför är inte politiker mer intresserade av vad forskarna själva säger? Varför existerar det ingen bättre dialog med t ex Centrum För Narkotikavetenskap, RFHL eller Svenska Brukarföreningen? Varför är nykterhetsrörelsen så otroligt rädd för vetenskap?