Kritisk analys av Droginformation.nu, Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige samt ISAYNODRUGS

Kritisk analys av Droginformation.nu, Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige samt ISAYNODRUGS

Bilden till detta inlägg föreställer Droginformations och Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS) ordförande Åsa Graaf när hon 2013 tar emot ett pris av International Association of Scientologists. Bild från peterrothblog.wordpress.com

Syfte med detta inlägg

I mitt uppdrag som drogpolitisk talesperson för Piratpartiet engagerar jag mig bland annat kring sanningshalten hos den droginformation som lärs ut i svensk skola.

Detta engagemang gjorde att jag 2015 upptäckte den stora kritik som riktats mot föreningen Droginformation.nu samt varumärket ISAYNODRUGS, vilka drivs inom Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS). Kritiken bestod primärt av stora brister i droginformationen till skolungdomar samt organisationens koppling till Scientologerna.

Detta blogginlägg är ett försök att sammanfatta denna kritik på ett lättöverskådligt sätt.

Effekterna av att ha uppmärksammat Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS) har hittills varit följande:

  • Med bakgrund av detta blogginlägg polisanmälde RDS mig 2017 för hets mot folkgrupp, grovt förtal, grov förolämpning samt tryckfrihetsbrott. Klicka här för att läsa mer.
  • Jag har mottagit mordhot från en tidigare föreläsare hos Droginformation.nu.
  • I samband med att RDS blev medvetna om min webbplats har antalet riktade spamkommentarer ökat enormt. Över 99% av all spam jag mottar är riktat enbart mot detta blogginlägg.

RDS grundare Åsa Graaf har konsekvent vägrat kommentera någon av dessa punkter, trots upprepade försök till kontakt.

Översikt

Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS), driver föreningen Droginformation.nu, som tidigare hette Drogfritt.nu. De bytte namn efter att flera svenska tidningar uppmärksammat stora brister i deras informationsmaterial samt starka koppling till Scientologerna via Narconon.

RDS arbetar primärt i skolmiljö med föreläsningar om drogers skadeverkan. Man påstår sig sedan starten ha nått ut till “740 000 personer”, även då siffran i deras marknadsföring använts under många år utan att ha ändrats.

Genom “kunskap, verklighetstrogna exempel och ett lättsamt och underhållande språk” påstår sig RDS via sina föreningar, kampanjer, sommarläger och uppletande verksamhet ge vad man kallar förebyggande droginformation. Som belägg för dess effektivitet används bland annat alla de tackbrev unga elever får i uppgift att skriva efter avslutad föreläsning.

RDS huvudföreläsare Alexander Breeze påstås ha gett över 5000 föreläsningar.

Scientologiska magasinet freedom.org skriver om Åsa Graaf, grundaren av RDS:

“Arresting the decline of drug proliferation was the first topic in Mr. Miscavige‘s round-up of year number 19‘s accomplishments. It was, as well, the cause championed by the evening‘s first IAS Freedom Medal winners Michael Neilson and Asa Graaf, leaders of a team of drug education specialists in Sweden who, in Mr. Miscavige‘s words, are “doing more to handle the drug problem than any other group on the planet.”

Neilson and Graaf set out ten years ago to save Swedish children from a drug problem of epic proportions. In that time, they have not only salvaged an entire generation, they have created a nationwide movement for a drug-free tomorrow.”

RDS grundare Åsa Graaf hotar svenska lärare och drogförebyggare med juridiska åtgärder

Nedan brev skickades 2016 med snigelpost till lärare och drogförebyggare över hela landet.

Kort efter att Åsa skickade dessa hot lyckades jag intervjua henne, vilket jag dokumenterat i ett fristående blogginlägg. Klicka här för att läsa blogginlägget rörande dessa brev.

Kritik mot RDS och Droginformation i media

Som en effekt av kritiken RDS mötte runt 2010 bytte man namn på varumärket drogfritt.nu till droginformation.nu. Grundaren Åsa Graaf släppte innan namnbytet ett pressmeddelande där hon bemöter kritiken.

Sponsorns koppling till Scientologin

På sin webbplats är Droginformation tydliga med att man erhåller finansiellt stöd från ett företag i Stockholm. Bland annat intervjuas en anställd hos företaget.

Vad man inte berättar är den uppmärksamhet företaget fick 2016, då det avslöjades att anställda skickats på vad de själva uppfattade som kurser i Scientologi.

Andra webbplatser som drivs inom RDS

Facebook

Youtube

Instagram

Distribution av Scientologiskt informationsmaterial

I Droginformations egen webbshop erbjuds kostnadsfritt en DVD (se bild nedan) under namnet “Youth for human rights”, med tillhörande beskrivning:

Filmerna är välgjorda och de belyser på ett lättförståeligt och stark sätt våra rättigheter. Ämnet är aktuellt även här i Sverige där människor dagligen diskrimineras pga ursprung, religion, sexuell läggning mm.

Youth for human rights grundades 2001 och påstår sig, med inriktning på ungdomar, arbeta för mänskliga rättigheter. De fungerar som en frontorganisation för Scientologerna i 20-talet länder.

Samma DVD distribueras kostnadsfritt även på Scientologernas egen webbplats.

Likheter mellan Droginformations material och Scientologiska publikationer

Exempel på vad Droginformation.nu lär ut i svenska skolor

Föreläsaren Johnny “puma” Höglin

Från 2015 till 2016 arbetade Johnny Höglin som drogföreläsare hos Droginformation. Med en bakgrund som fruktad nazistledare i Eskilstuna har Johnny de senaste åren prisats för sina antirasistiska insatser. Nedan följer några exempel på hans språkbruk mot ungdomar och oliktänkande.

Sedan detta inlägg skrevs har Johnny Höglin avslutat sitt Twitterkonto.

Före detta drogföreläsaren Johnny “Puma” Höglin polisanmäld för mordhot

johnnypumamordhotAv okänd anledning är plötsligt Johnny “Puma” Höglin befriad sitt uppdrag som drogföreläsare hos Droginformation.nu, trots att hans ansikte fortfarande pryder omslagsbilden till deras Twitterkonto. Jag frågade honom på Twitter om han nu ville svara på någon av de frågor jag tidigare ställt honom, och möttes av följande meddelande:

“…De höll mig i koppel. Men nu är jag helt fri att hitta dig och krossa din skalle som en mango.”

Jag: “Ska jag tolka det som ett hot?”

“Du kan se det som en presumtiv händelse. För du är ett avskum som jag knappast glömmer. Så sscch.”

Händelsen är polisanmäld som mordhot.

Jag har kontaktat RDS grundare Åsa Graaf för en kommentar kring händelsen utan att få återkoppling. Däremot fick jag 2018 en bild (se nedan) där Johnny Höglin (inringad i bilden) umgås med kärngänget inom RDS. Trots att föreningen alltså kände till mordhotet, såg de aldrig någon anledning att ta avstånd från Johnny.

Creeper

MediaCreeper

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle recenserar sig själva i Läkartidningen

“Myten om den ofarliga drogen” är rubriken på recensionen av Pelle Olssons bok “Big Marijuana”. Recensenten är AT-läkaren Nils Littorin. Båda dessa personer “råkar” tillhöra Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Samma organisation som finansierade boken är alltså samma organisation som recenserar den. Här föreligger ett uppenbart jäv som RNS inte bryr sig om.

Utöver detta är här en lista på felaktigheter i recensionen.

  • Nils Littorin insinuerar redan i rubriken att cannabis hävdats vara en ofarlig drog. Till min kännedom är det ingen som gör det.
  • Pelle Olsson saknar utbildning inom drogområdet. Läs gärna Magnus Callmyrs (organisationssekreterare RFHL) sammanfattning kring problematiken av Pelles påstådda kompetens.
  • Nils Littorin påstår att “historien upprepar sig” i Colorado och att storbolagen är på väg att ta över cannabishanteringen. Det finns säkert de som försöker, men inte om brukarna själva får bestämma. Det är just för att undvika “Big Marijuana” som invånarna i Ohio röstade nej till en legalisering av cannabis.
  • Nils påstår att “cannabis skadeverkningar är väl dokumenterade”. Det hoppas jag verkligen de är. Det kallas forskning. Däremot anser jag det oseriöst att enbart peka på något och kalla det “skadligt” utan någon som helst mätbar jämförelse. Som sagt, ingen påstår cannabis är ofarligt.
  • Till min kännedom påstår ingen organisation att cannabis “botar” HIV eller cancer. Det stämmer dock att drogen används som lindring för en mängd symptom och bieffekter från både sjukdom och behandling.
  • Nils Littorin hävdar bokens “populärvetenskapliga upplägg” som dess “stora styrka”. Att hävda dess stöd i forskning och evidens misstänker jag inte är möjligt.
  • Vi vet sedan tidigare hur vidlyftigt Pelle Olsson väljer att subjektivt tolka de “vetenskapliga studier och officiell statistik” som Nils Littorin åsyftar. Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs sammanfattning av Pelles påstådda kompetens.
  • Ingen påstår att “ungdomars växande hjärnor” skulle vara opåverkade av ett långtgående cannabismissbruk. Ej heller att cannabis inte skulle påverka den “mentala hälsan” (oklart vad som menas).
  • Det stämmer att en drogpåverkad person – oavsett drog – har större risk att krocka i trafiken. Ingen har påstått något annat.

Nils Littorin avslutar recensionen med “I en cannabisdebatt som omgärdas av haschdimmor är detta en frisk fläkt“, vilket jag tycker sammanfattar den samlade kompetens och intellektuella kraft RNS lyckas klämma ur sig. Bättre lycka nästa gång antar jag. Själv avslutar jag denna text med att tagga inlägget “jäv”.

Fler (m)issförstånd om LARO och cannabis

Lena Adelsohn Liljeroth“Frihet är inte att knarka” är titeln på Lena Adelsohn Liljeroth (moderat och tidigare kultur- och idrottsminister) senaste utspel i en krönika på News55. Efter att ha läst igenom texten bestämde jag mig att inte uppmärksamma krönikan – som jag kallade “ett lågvatten” på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) Facebooksida – då den helt enkelt höll för låg standard.

I morse påmindes jag dock om varför jag borde bemöta krönikan. Precis som vi sett tidigare med texter från RNS, ECAD, Kai Knudsen, Pelle Olsson mfl, går det oroväckande fort för icke evidensbaserade påståenden att förvandlas till obestridliga fakta.

Som vanligt är de brottstycken ur krönikan jag bemöter markerade med en blå kant.

Jag har aldrig tillhört de drogliberala, faktum är att jag aldrig ens testat droger. Men jag är hård motståndare till liberalisering av cannabis, ett samlingsnamn för hasch och marijuana. Får jag då uttala mig i frågan? Somliga tycker inte det.

Aldrig testat droger? Tydligen går det utmärkt att bruka en drog som årligen dödar ett tusental svenskar (se första bilden i detta inlägg). Vad som menas med “de drogliberala” framgår inte heller, men vi vet sedan tidigare att ordet används flitigt av nykterhetsrörelsen för att stigmatisera alla som inte håller med i deras politik. Det är även oklart vilka som inte anser att Lena inte får uttala sig i frågan. Det får hon självklart. Men då får hon vara beredd på motargument.

Vi vet att allt fler unga idag testar och blandar droger på ett sätt som inte förekom när narkotikan debuterade i Sverige. Den traditionella kopplingen mellan sociala problem och droger är heller inte tydlig. Sedan många år använder elever från socialt stabila områden narkotika i högre grad än elever från andra områden.

Vad menas med “när narkotikan debuterade i Sverige”? 70-talet? 50-talet? Vikingatiden? Kan Lena säga en tidsepok då någon mänsklig kultur inte använt narkotika? Den sociala kopplingen Lena nämner är en teori jag delvis håller med om. Min personliga åsikt är att ett problematiskt bruk av droger till stor del härstammar från socioekonomiska orsaker, utsatthet, psykisk ohälsa och övergrepp.

Nu pågår kampanjer i flera länder att legalisera narkotika, framför allt cannabis. Skälet är inte i första hand omsorg om missbrukarna, utan att komma åt de kriminella nätverk som frodas i vår tids kanske mest lönsamma business.

Jag kan på rak arm inte nämna en enda kampanj som vill legalisera narkotika bara för att det är “lönsamma business”. Däremot vet jag flera globala kampanjer som vill avkriminalisera bruket och hanteringen av droger. Tvärtom vad Lena (utan belägg) påstår är det främsta skälet att minska skadeverkan, dödlighet och bruket hos ungdomar – SAMT att minska den ekonomiska intäkt som kriminaliseringen av droger inneburit för kriminella nätverk. Det är av precis dessa anledningar som Liberala Partiet i Kanada vill legalisera cannabis.

Kommersialiseringen av cannabis, eller “Big marijuana” som RNS och ECAD kallar det, är precis vad cannabisbrukarna inte vill ska ske. Det var därför invånarna i Ohio röstade nej till att legalisera cannabis. Lagförslaget hade inneburit ett monopol för ett ytterst fåtal aktörer.

Så, ska vi då kapitulera och tro att de kriminella nätverken då snällt fogar in sig i de hederliga systemen och i stället börjar producera tomater, byggnadsvirke eller bränslesnåla fordon? Knappast. De finner snart någon ny rejält lukrativ nisch, kopplad till mänsklig svaghet, och så är allt igång igen.

Erkänner Lena att en legalisering av cannabis alltså hade fungerat? Menar hon att vi kanske ska legalisera alla illegala droger? Ett lika ålderdomligt som vanligt argument vi hört många gånger förut.

Andra argument som används för att legalisera till exempel cannabis är de medicinska. Det är sant att cannabis använts som medicin långt före vår tideräkning; som smärtstillande medel, mot reumatism och faktiskt också mot kikhosta. Men biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna och det var skälet till att Sverige redan på 1950-talet avskaffade cannabis i läkemedel. Att man känner sig bättre när man röker cannabis, innebär inte att man blir bättre.

Att “biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna” är något Lena bör hitta belägg för. Det finns ju inga i krönikan och jag har aldrig sett studier som stöder hennes påstående. Lena verkar även helt ovetandes om att medicinsk cannabis visst är godkänd i Sverige.

Framför allt är det CBD, och inte THC, som anses motverka ångest. Här är några studier som visar hur cannabis kan lindra de självupplevda symptomen av ångest och depression.

Nyligen kom också forskning från universitetet i Aarhus som visar att dagens cannabis, som ofta odlas inomhus, är betydligt starkare än den drog som fanns på marknaden för bara några år sedan.

Lena menar med största säkerhet den skunk som odlats fram för att vara just “stark” (antagligen menar hon hög halt av THC, det framgår dock inte). Inte all cannabis, eller “dagens cannabis” som lena kallar det – som om det existerade enbart en sort.

Cannabis må kallas lätt drog men den är ingalunda ofarlig. I själva verket stannar spår av cannabis kvar i kroppen betydligt längre än till och med heroin. Men än värre är att psyket förändras; den aktive cannabisrökaren blir seg, slö och passiv. Hjärnans funktioner för tankar, minne och språk förändras också. Man blir helt enkelt ”dummare”!

Nej, ingen påstår heller att cannabis skulle vara ofarligt. Däremot kan vi göra den medicinska hanteringen säkrare och mer effektfull genom att sluta tvinga brukare handla från en kriminaliserad svart marknad.

Vad Lena menar med “spår av cannabis” är de inaktiva metaboliter (THC-syra) som stannar kvar i kroppsfettet i upp till någon månad beroende på brukets omfattning. Dessa har som sagt ingen aktiv fysisk eller psykisk påverkan. De eventuella kognitiva försämringar Lena nämner kan uppstå ur ett långvarigt missbruk av cannabis, och är borta efter någon månads uppehåll.

Återigen ser vi Dunedin-studien användas som argument för att cannabis skulle göra dig “dum”. Det börjar bli tröttsamt att argumentera mot en problematisk studie som t ex inte tar hänsyn till alkoholbruk eller socioekonomiska orsaker, så jag hänvisar till Magnus Callmyrs sammanfattning.

Här är några studier som talar emot Lenas påståenden.

Alla som prövar cannabis blir självfallet inte narkomaner. Men med en tillåtande attityd kommer ändock fler att pröva. Att drogen är förbjuden innebär ändå någon form av spärr.

Det finns i själva verket väldigt få – om ens några – moderna belägg för att enbart cannabisbruk skulle leda till ett bruk av tyngre droger. Tvärtom visar forskning att så inte är fallet.

Att kriminaliseringen skulle “sända signaler” som minskar bruket av droger har jag aldrig sett belägg för. Jag har även frågat i stort sett alla lobby- och nykterhetsorganisationer, och de har inte kunnat visa belägg de heller. Lena påstår i samma krönika att “fler unga testar droger”, så effekten av denna “signal” tål att ifrågasättas. Men jag antar att det låter bra.

Narkotikamissbruket kostar enorma summor; i behandling, kriminalvård, rättsväsende, försäkringskostnader, förtidspensioner… Då har vi ändå inte räknat in det mänskliga lidandet för narkomanerna själva och deras anhöriga. Och med en liberalisering får vi sannolikt ännu fler narkomaner.

Rättelse: det kriminella narkotikamissbruket kostar enorma summor. Ca 75% (siffror från Ted Goldberg, SVT Debatt) av totala finansieringen av Sveriges narkotikabekämpning går direkt till det polisiära arbetet i gripandet av medborgare för narkotikabrott. Om vi lämnar Sveriges gränser ser vi tvärtom raka motsatsen till vad Lena påstår. I amerikanska stater med liberalare narkotikalagar minskar brottsligheten och inkomsterna från försäljningen av cannabis är skyhöga.

Om något bör vi se på hur det mänskliga lidandet förvärras av kriminaliseringen. En faktor som lobby- och nykterhetsrörelsen konsekvent vägrar ge någon som helst uppmärksamhet.

Vad Lena menar med att en liberalisering skulle ge “fler narkomaner” återstår att se. Sverige har några av västvärldens mest restriktiva narkotikapolitiska lagar och vi kan ännu inte se hur det skulle ha minskat bruket på något sätt.

Parallellt pågår en annan debatt, andelen narkomaner som dör av sitt missbruk, ökar i Sverige och för detta har vi kritiserats av bland annat internationella organisationer. Men enligt Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle är skälet till detta att narkomaner numer oftare får ”laglig narkotika”, det vill säga läkemedel som ska ersätta heroin. Dubbelt så många dör nu av ersättningsmedlen – som på marknaden kommit att bli en gatudrog bland flera andra – än av heroinet!

Återigen ser vi illa framförd kritik mot LARO. De “internationella organisationer” Lena inte vill nämna ordagrant är bland annat WHO, UNAIDS, Internationella röda korset, Världsbanken, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten samt FN-kontoret för mänskliga rättigheter.

Majoriteten av de dödsfall Lena talar om sker utanför LARO, alltså utanför behandlingen. Att suget efter Metadon och Subutex är så stort tyder ju på att behovet är enormt. Fler problematiska brukare vill ha alternativ till t ex heroin och ett tryggare bruk, men de har inte möjlighet att få det. Detta anser Lena vara ett argument emot LARO, en bevisat livräddande behandling som är en stor succé. Hon “missar” såklart även att nämna hur många liv vi uppskattningsvis räddat genom behandlingen.

Frihet att knarka leder förr eller senare till ofrihet, både för den som knarkar och för människorna i hans eller hennes omgivning.

En avkriminalisering av bruket innebär inte på något sätt att det skulle bli “fritt att knarka”. Det innebär att vi slutar straffa individer som lider av en beroendesjukdom, att vi slutar sätta ungdomar i ett belastningsregister som sträcker sig mellan 3-5 år och att polisens resurser kan prioriteras till viktigare saker än att jaga brukare i en evig katt och råtta-lek som ändå inte påverkar de bakomliggande orsakerna till ett bruk.

Som så ofta från lobby- och nykterhetsorganisationerna prioriteras ideologi framför forskning och evidens. Problemet med svensk droginformation är att det är okej att påstå precis vad som helst, så länge du stöder en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.