Sveriges missbrukande seniorer

Sveriges missbrukande seniorer

De finns över hela landet, seniorerna som missbrukar. Fast missbruka kanske är fel ord, det låter ju så hemskt. Det är ju inga flummiga hippies vi talar om, sådana där omoraliska idioter som bränner ut sig själva i takt med att psykoserna avlöser varandra.

Dessa seniorer använder ju faktiskt cannabis som lindring för sina krämpor, sjukdomar, onda leder, dåliga aptit och för att motverka negativa biverkningar från cancerbehandlingar. Men missbrukare är de i lagens ögon, vilket betyder att de ibland straffas lika hårt som välmående, unga och renrakade missbrukare.

Låt oss se på några uppmärksammade fall där seniorer i Sverige brukat cannabis. Låt oss försöka ta reda på varför de valt att göra det; denna äldre generation missbrukare som faktiskt byggde det Sverige vi lever i idag.

Missbrukare nr 1

Aggressiv, obotlig form av cancer. Cellgifter och en stamcellsoperation. Smaka på de orden. Låt de rulla över tungan och känn efter om de gör så ont som de låter. En Sundsvallsbo som i 60-årsåldern valde att bruka cannabis-olja i medicinskt syfte märkte att hans smärta lindrades och att hans medicinska värden blev bättre. Äta och sova kunde han plötsligt göra “nästan normalt”. Han valde att odla egen cannabis då han inte ville stödja kriminell verksamhet. »Länk till artikel

Straff: villkorligt och dagsböter.

Missbrukare nr 2

Efter att ha sett ett tv-program om cannabis bestämde sig Gävlebon, som är i 60-årsåldern, att starta sin egen odling som lindring för sin svåra sjukdomsrelaterade värk. Brottet uppdagades när han en dag var så sjuk att han var tvungen att tillkalla ambulans. Mannen, som ej förekommer i belastningsregistret och lever under ordnade sociala förhållanden, led av såväl fysisk som psykisk ohälsa. »Länk till artikel

Straff: Tingsrätten bedömer straffvärdet till en månads fängelse. Men på grund av de speciella omständigheterna bestäms straffet till villkorlig dom och dagsböter på 4 500 kronor.

Missbrukare nr 3

I den 78-åriga damens garage fann polisen den cannabisodling hon använde för att framställa CBD-olja i medicinskt syfte. Enligt henne själv var oljan det enda som hjälpte mot hennes svåra värk. Hennes son, som hjälpte henne med odlingen och ibland bakade cannabis-infuserade kakor, brukade själv drogen som lindring för sina psykiska besvär. »Länk till artikel

Straff: villkorlig dom och dagsböter till damen. 4 månaders fängelse till hennes son.

Missbrukare nr 4

Ett kilo cannabis hade mannen i 75-årsåldern från Torsås kommun framställt för att medicinera sig själv. »Länk till artikel

Straff: 1 års fängelse. Att straffet inte blev längre än ett år beror enligt tingsrätten på mannens ålder och dåliga hälsa.

Missbrukare nr 5

Efter att självmant lyckats sluta med ett tyngre narkotikabruk köpte den sjukskrivna 65-årige mannen cannabis (i vikt motsvarande ett normalstort ägg) för att lindra sin smärta. »Länk till artikel

Straff: 11.000 kr i dagsböter och villkorlig dom.

Missbrukare nr 6

Den 65-åriga mannens omfattande odling av cannabis på en gård utanför Skaraborg skedde i medicinskt syfte som lindring för hans kroniska smärta. Den speciella typ av cannabis han odlade innehöll låga halter av den rusgivande substansen THC, då han var intresserad av smärtlindring och inte ett eventuellt rus, vilket även stöddes av polisens egen analys. »Länk till artikel

Straff: 6 månaders fängelse.

Missbrukare nr 7 & 8

Paret, som är i 60-årsåldern, odlade egen cannabis i fritidshuset för medicinskt syfte. Mannen behövde hjälp med sina sömnproblem, kvinnan med sina klimakteriebesvär. »Länk till artikel

Straff: 10.000 kr i böter.

Missbrukare nr 9

Den 73-årige Huddingebon uppgav att cannabis för honom fungerade bättre än den medicin han fått utskriven av läkare. Han använde regelbundet drogen som lindring för sina smärt- och sömnproblem. »Länk till artikel

Straff: okänt.

Missbrukare nr 10

“Vackra växter”, så beskrev den 70-åriga damen de två cannabisplantorna hon hade på sin balkong i en ort i Mjölby kommun. Hon hade odlat plantorna själv med frön hon hade med sig från utlandet. Hon erkände brottet men uppgav att hon aldrig tänkt röka den torftiga cannabis som med största säkerhet vantrivdes i det svenska klimatet. »Länk till artikel

Rekommenderat straff: 4.000 kr i dagsböter.

För vem är vår narkotikastrafflag egentligen skriven? De individer jag beskrivit ovan? Skriv en kommentar till detta inlägg med dina egna tankar.

Vecka 12 – sammanfattning

Vecka 12 – sammanfattning

SVT Nyheter intervjuar Andreas Thörn inför rättegången i Svea hovrätt. Andreas slåss för tillgång till medicinsk cannabis. Klicka här för en textbaserad intervju. Narkosläkaren Claes Hultling försvarar Andreas rätt till ett värdigt liv och kallar åtalet “ett absurt och bisarrt beslut”. SVT Nyheter sammanfattar situationen inför rättegången. Debattören Magnus Callmyr och Andreas Thörn publicerar tillsammans en debattartikel.

Oisín Cantwell skrev en krönika i Aftonbladet om Andreas Thörns rättegång.

Moderata politikern Emanuel Norén påstår att “en hel generation kommer gå förlorad” pga att butiker i Karlshamn säljer långa rullpapper.

INCB menar Portugals avkriminalisering är helt enligt konventionerna och kan även ses som “best practice”.
» Länk

Översiktsstudie drar slutsatsen att det inte finns ett starkt samband mellan cannabisbruk och dopamin.
» Länk

I stater (USA) som tillåter medicinsk cannabis är det vanligare att äta/vaporisera preparatet.
» Länk

I Danmark träffas patientföreningar och hälsoministern i möte om medicinsk cannabis.
» Länk

Jag skriver om det mångåriga stöd som Allan Rubin fått från organisationer som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, Anhöriga Mot Droger samt Svenska Carnegie Institutet.
» Länk

En av Richard Nixons närmaste män erkänner att “War on drugs” var en ursäkt för att kriminalisera mörkhyade människor och hippies.
» Länk

Jag ställer en fråga till svensk polis och blir omedelbart censurerad.
» Länk

I House of Commons uttalar sig en brittisk diplomat för en mer rationell inställning till det förlegade “Kriget mot droger”.
» Länk

Expertgrupp ihopsatt av Lancet medical journal och Johns Hopkins University uppmanar till en världsomfattande avkriminalisering av droger.
» Länk

Tidningen Syre skriver om medicinsk cannabis.
» Länk

The Vancouver Sun skriver om hur barn som får medicinsk cannabis skadas av förbudet.
» Länk

Count The Costs publicerar “the Alternative world drug report” – en sammanställning av drogsituationen i världen som även tar hänsyn till de negativa effekterna av “War on drugs”.
» Länk

Karolinska Institutets studie om Internetbaserade tjänster för förändring av cannabisanvändning söker deltagare till forskningsstudien “Internetbaserat stöd och behandling för att förändra användningen av cannabis, marijuana eller hasch”.
» Länk

En användare på Facebook har börjat sammanställa cannabisrelaterade händelser hos 50-plussare:

Replik till Lars Strömans debattartikel “Behandling – inte fria sprutor”

Replik till Lars Strömans debattartikel “Behandling – inte fria sprutor”

Lars Strömans debattartikel läser ni här.

Min replik

Sprututbyte handlar om (den mänskliga) rättigheten till (hälsa) smittskydd i väntan på eller under behandling. Det existerar inget motsatsförhållande mellan sprututbyte och en eventuell behandling, så varför Lars Ströman påstår detta är en gåta.

Tvärtom visar modern forskning (Rapid Decline in HCV Incidence among People Who Inject Drugs Associated with National Scale-Up in Coverage of a Combination of Harm Reduction Interventions, Norah E. Palmateer 2014) att sprututbyte markant minskar förekomsten av Hepatit C.

Forskning har inte visat att sprututbyte ökar vare sig omfång eller frekvens hos ett eventuell injektionsbruk. Det finns inga belägg för att metoden uppmuntrar till bruk. Som folkhälsominister Gabriel Wikström själv sade när han talade om sprututbytet i P1 23 feb: “Människor blir inte alkoholister bara för att det finns rena glas”.

Lars Ströman påstående är en halmdocka. Den egentliga frågan är huruvida hans åsikt styrs av ideologi eller brist på kunskaper i sakfrågan.

Uppdatering 18 mars

Efter publicering av detta inlägg återkopplade Lars Ströman personligen att min replik är publicerad i papperstidningen av Nerikes Allehanda.

Cannabisrelaterade dödsfall från psykiska störningar och beteendestörningar

Cannabisrelaterade dödsfall från psykiska störningar och beteendestörningar

Jag var nyligen på en begravning där en 18-årig flicka blev jordfäst. Hon skulle i höst ha börjat tredje året i gymnasiet. Hon ägnade stor del av sin fritid åt friidrott och var mycket lovande inom ett par grenar. Det verkar som om hon i somras blivit introducerad till cannabis av kompisar.

En kväll i juli tappar hon helt greppet om verkligheten i samband med att hon rökt på. Med stor svårighet tar hon sig hem till sin pappa och uppträder mycket förvirrat. Situationen är kaotisk och allt talar för att flickan drabbats av en psykos.

Plötsligt och utan förvarning reser hon sig upp ur soffan, går snabbt fram till balkongdörren, går ut på balkongen och svingar sig över räcket och faller. Fem våningar ner. Hon är död när ambulansen kommer.

Så skriver Per Johansson, generalsekreterare i lobbyorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle – RNS samt Europa-sekreterare i lobbyorganisationen World Federation Against Drugs – WFAD så sent som 2011. Kontexten är solklar: akta dig för cannabis, annars riskerar du att plötsligt bli självmordsbenägen.

Vi har alla hört historier om killarna och tjejerna som testar cannabis och plötsligt “ballar ur”, kastar sig från balkonger, börjar vifta med en kniv och hugger ihjäl någon, springer ut i gatan och blir påkörda… och så vidare. Jag är själv en av dem som växte upp med skräckpropagandan att jag när som helst kunnat dö som en följd av de psykoser och hallucinationer som kommer från “det gröna”.

Men personligen har jag aldrig sett det ske. Jag har aldrig hört talas om att det hänt någon bekant heller. Inte ens i förljugna berättelser på hemmafester kan någon peka ut en enda person som plötsligt dött från händelser av en beteendestörning från att ha testat cannabis. Jag får känslan av att livsöden som det Per beskrev är påhitt. Skräckpropaganda som ska skrämma och förvilla i hopp om att skapa opinion hos icke insatta politiker och medborgare.

Betyder detta att cannabis inte kan vara en bidragande orsak till dödsfall relaterade till psykiska störningar och beteendestörningar? Nej. Självklart kan cannabis vara en bidragande orsak. Det är ingen ofarlig drog, oavsett vad någon påstår. Men det intressanta är ju HUR farligt cannabis är. Speciellt jämfört med vår vanligaste legala drog, alkoholen.

Låt oss se i Socialstyrelsens egen statistikdatabas för dödsorsaker. Här hittar vi statistik över relaterade dödsfall från t ex självmord och psykoser. För att ha en baslinje att jämföra med använder jag även data för vår vanligaste drog alkohol. I denna databas har alkoholrelaterade dödsfall diagnoskod F10, cannabisrelaterade dödsfall diagnoskod F12.

Alkoholrelaterade dödsfall av psykiska störningar och beteendestörningar (F10)

  • F10.0: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, akut intoxikation
  • F10.1: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, skadligt bruk
  • F10.2: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, beroendesyndrom
  • F10.2A: Alkoholberoendesyndrom med fysiologiska tecken på beroende
  • F10.2B: Alkoholberoendesyndrom utan fysiologiska tecken på beroende
  • F10.2X: Alkoholberoendesyndrom, ospecificerad
  • F10.3: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, abstinens
  • F10.4: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, abstinens med delirium
  • F10.5: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, psykotisk störning
  • F10.6: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, amnesisyndrom
  • F10.7: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, psykotisk störning som resttillstånd eller med sen debut
  • F10.7A: Alkoholdemens
  • F10.7W: Alkoholorsakade psykiska störningar och beteendestörningar som resttillstånd eller med sen debut, utom alkoholdemens
  • F10.8: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, andra specificerade psykiska störningar och beteendestörningar
  • F10.9: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, psykisk störning och beteendestörning, ospecificerad

Antal alkoholrelaterade dödsfall enligt diagnos F10, år 1997-2014, alla åldrar: 35 931.

I snitt dör det alltså ca 2000 personer varje år i Sverige från orsaker relaterade till en psykisk störning eller beteendestörning från alkohol.

Cannabisrelaterade dödsfall av psykiska störningar och beteendestörningar (F12)

  • F12.0: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, akut intoxikation
  • F12.1: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, skadligt bruk
  • F12.2: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, beroendesyndrom
  • F12.3: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, abstinens
  • F12.4: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, abstinens med delirium
  • F12.5: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, psykotisk störning
  • F12.6: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, amnesisyndrom
  • F12.7: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, psykotisk störning som resttillstånd eller med sen debut
  • F12.8: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, andra specificerade psykiska störningar och beteendestörningar
  • F12.9: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis, psykisk störning och beteendestörning, ospecificerad

Antal cannabisrelaterade dödsfall enligt diagnos F12, år 1997-2014, alla åldrar: 2.

Ja, du läste rätt. Två. På 18 år.

Hade vi enbart sett till åldersgruppen 15-29 år handlar det om ett fall med cannabisrelaterad diagnos och 805 fall med alkoholrelaterad.

Ser vi till dödsfall som ett direkt resultat av akut intoxikation från cannabis så är antalet 0. Har alltid varit 0, och kommer förhoppningsvis alltid vara 0.

Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas för dödsorsaker samt saklig.se.

Mattias – en daglig cannabisbrukare

Mattias – en daglig cannabisbrukare

Nedan inlägg är en personlig redogörelse för hur det är att leva i Sverige som cannabisbrukare, samt bakgrunden till denna persons bruk. Mattias har godkänt att personliga detaljer står kvar i texten då han valt att vara öppen med sitt bruk. Vill ni kontakta Mattias så mejla mig på kontakt@snilletjohan.se.

Med vänlig hälsning
Johan Svensson

Jag heter Mattias. Jag är 25 år och bor för tillfället i Västerbotten. Jag har bestämt mig för att komma ut i öppenheten med mitt dagliga cannabisbruk som jag använder i medicinskt syfte mot ångest, depression och folkskygghet.

Jag har valt att göra detta för att jag och mina medmänniskor i Sverige lider i tystnad, förföljs av myndigheter och stigmatiseras. rent ut sagt så är det ett jävla helvete att bli utfryst från samhället och behöva gömma sig för att få känna sig “normal”. Jag går ut med min historia med förhoppningen om att även du som sitter eller suttit i en liknande situation kommer att följa mitt exempel och gå ut med ditt bruk. Det spelar ingen roll om du röker varje dag, på helger, på fester eller bara på nyårsafton. Om alla gick ut i det öppna med bruket hade inte cannabis varit olagligt i Sverige längre. Vi kan vara så många som 175.000 cannabisbrukare i Sverige. Alla gömmer sig… Finns det ett brottsoffer efter att du dragit i dig din spliff? Nej, och därmed har du inte begått ett brott. Ingen kan säga till dig vad du ska göra med din kropp, den är din ägodel och endast DU bestämmer vad den ska användas till.

Nu dör folk i det här landet, mer än i de flesta andra länder i Europa på grund av den här förbudspolitiken. Narkotikapolitiken i Sverige jämförs internationellt med Rysslands!! Polisen tar pissprov (begår övergrepp) på våra barn och förföljer “Kända missbrukare”, ska vi fängsla människor som egentligen hade behövt en kram och hjälp från vården?

-Nej! För man kan inte straffa bort ett beroende!

Min historia börjar vid 14-15 års ålder när jag får en LVU för att jag låste in mig på mitt rum, drack alkohol i min ensamhet och ständigt skolkade från skolan. Jag var deprimerad och fick panikångestattacker. Jag kopplar detta till en uppväxt där jag flyttade ofta och aldrig hann hitta någon slags trygghet i tillvaron, min pappa var alkoholist och min mamma flyttade med mig och min bror upp och ner i landet där vi fick börja nya skolor varje år mer eller mindre.

Socialen kom hem till oss och berättade att antingen skulle jag följa med frivilligt till ett behandlingshem för unga i Sorsele i 2 månader eller bli placerat på ungdomsanstalt i Norrbotten, dom hade med sig broschyrer. Det var ett svenskt fängelse för barn. gallrade fönster och låsta dörrar på nätterna. Jag blev livrädd, tog mina närmsta tillhörigheter, sa hej då till mamma och pappa och följde med till behandlingshemmet. Jag skötte mig prickfritt hela min vistelse på behandlingshemmet, bortsett från pojkstreck, men vilken 15-åring gör inte det? De där två månaderna blev 3 år, min första telefonkontakt med mina föräldrar fick jag ha efter 6 månader. och jag skickades ut i vuxenlivet efter den här 3-års isoleringen i skogen.

Vi var många som var där utan någon egentlig anledning, vi skötte oss som de flesta ungdomar och till och med bättre. Ungdomarna på mitt behandlingshem hade i regel bättre rykte än andra ungdomar i det lilla samhället Sorsele. Men vi var bara där av just den andningen, att vi var lättsamma ungdomar. vi var behandlingshemmets kassakor. Jag som ett akutfall fick dom 150.000/månad för de första 6 månaderna. Sedan sjönk beloppet stegvis för att landa på runt 50.000 i månaden om jag inte minns fel. Så länge det finns vinstintressen inom vården så kommer ungdomar att tas för att sedan behållas av behandlingshem med vinstintressen.

När jag muckade ville jag göra ALLT som andra ungdomar gjorde som jag inte kunnat göra. Röka cigg hade jag lärt mig på behandlingshemmet, snus, sprit, öl, vin i massor. Jag kände mig ensam, min familj de senaste 3 åren var ibland upp till 13 ungdomar och nu när jag var för gammal för att dom skulle kunna behålla mig där så skickas jag ensam ut i livet.

Ingen uppföljning av socialen. Ingen som frågade om min 3 års “Behandling” gett resultat. Jag började konsumera kopiösa mängder alkohol, förlorade flera arbeten och förälskelser på vägen. När jag var 19 år insåg jag att det spårat ur och sökte hjälp själv, då började jag min första antabuskur. Jag skulle bli pappa så nu var det dags att sluta låsa in sig i sig själv och börja ta ansvar nu.

Jag rökte Cannabis första gången när jag var 17, därefter rökte jag bara sporadiskt då och då när jag var packad och ville somna. Det var tufft att sluta dricka, jag mådde piss och kunde inte somna på nätterna, ångesten från svunna fyllor sköljdes ständigt över mig. Jag var ett vrak och började låsa in mig igen. slutade träffa människor och låg bara i sängen, jag ville inte ha hjälp. jag ville inte träffa någon, jag ville dö där så alla tankar bara försvann.

Här någonstans när jag var på botten och hade stulit min flickväns sömntabletter och sköljt ner detta med några flaskor rödtjut och misslyckats att ta livet av mig själv så började jag att röka cannabis allt oftare, och började se små, små framsteg i mitt mående. Jag kopplade detta till cannabisen då det var när jag rökt jag kände mig bättre. Detta kunde inte ha skett mer perfekt då jag blev pappa samtidigt. Jag började få rutiner på sömn, blev mer utåtriktat och ville träffa människor, fick ett jobb som jag behöll i 3 år. Jag blev lycklig och fungerade som människa i samhället förväntas göra. Jag klev upp och rökte en gås, lämnade dottern på dagis, knallade till jobbet, hämtade barn, lagade mat, lekte, städade, nattade barn, rökte en spliff och gick och la mig. Jag gjorde det du och alla andra gör och var lycklig. Min familj var lycklig. Jag har haft periodiska återfall i alkoholen därefter men har sedan länge inte längre ett behov av alkohol.

Sen kom bomben! Ett samtal från socialen där dom sa att en utredning startats om jag är lämplig förälder till min dotter, då ett rykte gått på samhället om att jag köper och brukar amfetamin. Fine sa jag till socialsekreteraren, jag har supit hårt och det visste hon, men jag röker bara cannabis idag för att fungera. Jag bevisar det med nöje.

Jag gick med på urinprov bara för att bevisa att anklagelser om amfetamin är plockade ur luften. Jag var rädd att förlora mitt barn!

Mycket riktigt hade jag THC i blodet som jag sa att dom skulle hitta där. Tydligen var detta lika illa som amfetamin. Utredningen fortsatte, jag skulle träffa en “beroendecoach” varje vecka för mitt cannabismissbruk samt ta blod och pissprov för att kontrollera att jag inte dricker eller röker heller. Sköts inte detta så förlorar du din dotter.

Jag började kröka igen. sömnsvårigheter, deppighet och panikångestattacker kom tillbaka. Lösningen var; insomningstabletter, antidepressiva och antabus i min “behandling”. Dom tre skulle ersätta den växt jag tidigare använt som räddat mitt liv. Bokstavligen!

Jag gick igenom detta i 8 månader, en ständig rädsla. Utredningen hade redan efter ett par månader visat att mitt barn har det bättre hos mig än vad hon kan ha det någon annanstans. Det är pappas flicka, ingen kunde påstå något annat!

Dagispersonal och släkt intervjuades med frågor som: “har du misstänkt att Mattias skadat barnet någon gång?” eller “har Mattias verkat berusad eller narkotikapåverkad när han lämnat barnet på dagis?”. Jag bor i ett litet norrländskt samhälle med 2 mataffärer: Coop och Ica. Jag hade redan stämpeln alkoholist sedan mina tidigare bravader och jag hade jobbat hårt för att visa att jag var skötsam som alla andra, med jobb, barn och bil, du vet hela Svenssongrejen. Nu var jag stämplad knarkare också! Tro inte annat än att det kommer ut fastän folk har tystnadsplikt i ett så här litet samhälle. alla känner alla!

Jag blev sjukskriven, tabletterna jag fick hjälpte inte utan gjorde mig bara trött. jag gick runt som en zombie och kände inget. jag låste in mig igen. tappade till slut jobbet för att jag inte klarade av att komma tillbaka, jag skämdes, hur skulle mina kollegor se på mig när folk visste att jag brukat droger?

Här bestämde jag mig för att sluta må dåligt. Utredningen var klar. Jag hade skött mig prickfritt i 8 månader. Jobbet som hållit mig kvar hade jag ju förlorat. Nu sticker jag! Till en fjällby med 10 invånare, gömmer mig från omvärlden, men jag och min familj ska må bra igen. Min dotter SKA ha en pappa som orkar leka med henne, som orkar göra det där lilla extra på lördagarna, bygga kojor, äta glass i badkaret och läsa så många barnböcker på en kväll att jag själv somnar bredvid min dotter i sängen. Det är dom stunderna jag finns här för!

Jag lever för att se mitt barn le mot mig, utan henne har jag INGENTING att kämpa för längre!

Vi bosatte oss där i skogen, jag började bruka cannabis igen, fick ett nytt jobb över vintersäsongen, vi mådde bra igen. familjen fungerade och vi kunde vara ifred, det fanns ingen där som kunde höja finger eller anmäla mig.

När snön försvinner här uppe så försvinner också jobben tills snön fyller skidbackar och skoterspår igen. Jag skulle bara behöva vara arbetslös i 2 månader och sedan få börja jobba igen inför kommande vintersäsong. Det blir tufft ekonomiskt att leva på existensminimum 7 mil från närmsta affär men jag VÄGRADE söka ekonomiskt stöd från socialen i rädsla att dom skulle anklaga mig för att inte kunna ta hand om mitt barn, jag ville inte ha med dom att göra igen, jag hade redan kämpat för att slippa leva i orolighet.

Månaderna gick, jag ringde arbetsgivaren och frågade när det var dags att knega igen. snart, snart var alltid svaret. dum som jag är så lät jag mig hållas och skippade andra möjligheter som dök upp för att jag gillade mitt nuvarande jobb. Till slut gick det inte att låna ihop mer och vänta med fler hyror. Jag blev vräkt och hemlös.

Nu kom genast en ny orosanmälan. MED all rätt. Givetvis ska socialen ta kontakt med mig om dom får höra att jag inte kan sätta tak över huvudet på mitt barn. Jag förklarade läget. jag bor hos tillfälligt hos dotterns mamma tills en ny lya dyker upp. Utredningen lades ner. Jag hade redan bestämt mig för att inte låta mig tystas om det skulle bli något problem.

Visst kan dom ta vårdnaden ifrån mig. men inte min dotters mamma. Dom kan inte hindra mig från att träffa henne så länge jag inte gör henne skada. Och min dotters mamma vet att mitt cannabisbruk gör mig till en fungerande människa. så jag tänker inte vara rädd längre.

Jag röker varje dag som jag gjort under hela mitt vuxna liv och fortsätter göra min familj lycklig. Min mamma och bror tog avstånd från mig för att jag är en “knarkare”, det gör inget. dom älskar inte mig för den jag är, så jag behöver dom inte. Varför ha en människa i ditt liv som ständigt ska berätta hur fel du gör och hur ansvarslös du är för att du röker cannabis? du behöver inte människor omkring dig som vill få dig att må dåligt. Släpp dom och gå vidare med ditt eget liv.

Vi måste sluta straffa folk som brukar droger. Det här är min historia men det finns tiotusentals till i Sverige. Cannabis är en medicin! Vi hjälper inte människor på det här sättet, politikerna måste ta sitt ansvar!

Nu då? Jag söker jobb inom den svenska cannabisindustrin, aktiverar mig i cannabisaktivism, får snart en ny lägenhet, och har precis börjat plugga till undersköterska med inriktning på missbruksvård.

SLUTORD!

Man får vara sin dotters största idol en kort tid i livet. jag är bara en “hjälte” och “världens bästa pappa” i några få år till, sen blir hon stor och ska hitta egna vägar i livet! Jag kommer fortsätta att röka min cannabis, för jag har inte råd att kasta bort dom här guldåren på att må dåligt. Vi måste skynda oss att älska varandra innan det är försent.

Mattias Andersson
En daglig cannabisbrukare

Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen

Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen

Jag brukar säga att det i Sverige är tillåtet att påstå precis vilka myter och lögner som helst, så länge du stöder en fortsatt repressiv narkotikapolitik. Ingen kommer någonsin fråga efter evidens, vetenskapliga belägg, varför du använder långsökta korrelationer som faktaunderlag i föreläsningar eller varför du använder dig själv som referens i dina egna publikationer. Det spelar inte ens någon roll om du hävdar att hasch förvandlar ungdomar till satanister. Det existerar ingen myndighet som kvalitetssäkrar att informationen stämmer. Ingen ställs till ansvar för att någon skulle fara med uppenbara lögner i denna viktiga hälsofråga.

Detta har fått mig att funderar över hur långt lobby- och nykterhetsrörelsen är beredda att gå i  sin skräckpropaganda. Det måste finnas en gräns där även den mest hårdföra förbudsivrare stannar upp. Tänker till. Frågar sig själv vad sjutton de sysslar med. En slags mänsklig gräns där även decennier av Bejerotsk indoktrinering måste ge vika för sunt förnuft.

Idag tror jag vi nått den gränsen.

Nedan två bilder föreställer en krönika av Lena Larsson, förbundsordförande i Anhöriga Mot Droger (AMD). Denna har Lena skrivit i senaste utgåvan av Narkotikafrågan, ett magasin från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), en av Sveriges äldsta lobbygrupper på förbudssidan.

I vad som bäst kan beskrivas som paranoida fantasier raljerar Lena över påhittade situationer som till min kännedom enbart existerar i hennes huvud.

Jag, och många med mig, har många gånger talat direkt med Lena Larsson angående hennes påståenden om att cannabis “sätter sig på psyket”. Vi har visat att påståendet om att drogen orsakar psykos och schizofreni är baserat på korrelationer och bristfälliga studier. Inga kausala samband har i dagsläget ännu påvisats.

Lenas beskrivningar av avkriminalisering och legalisering har jag hittills bara sett från henne. Aldrig har det påståtts, även från de regeringspartier och ungdomsförbund som stöder mer liberalare cannabislagar, att knarket ska släppas fritt för vem som helst (oavsett ålder) att bruka, sälja eller bära på sig hur de vill. Varför känner sig Lena tvungen att ljuga?

Lena verkar tro att det enbart existerar EN sort cannabis. Som om drogen i alla typer och sorter plötsligt ökat mångfaldigt i styrka. Den typ av cannabis hon talar om är extremt sällsynt. Lena avslutar sin text med att fråga läsaren om de verkligen skulle vilja träffa en påverkad människa “i kassan på Coop eller ICA?” . Till min kännedom har ingen någonsin påstått att cannabisbrukare ska arbeta eller köra ett fordon under påverkan.

Varför väljer RNS att distribuera denna text? Hur skulle denna hopplöst infantila åsiktsartikel om en viktig hälsofråga kunna bidra med något av värde till debatten?

Jag har min egen teori om varför. En icke insatt läsare kan missta Lenas text för fakta. En rädd läsare ifrågasätter inte en fortsatt repressiv narkotikapolitik, oavsett dess metoder. Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen.