Bakgrund

”Kan man vara för rättvisemärkt och samtidigt röka hasch?”

”CANNABIS sponsrar TERRORISM”

”Narkotika som instrument för terror” ❤️UTØYA❤️

Det är sent 2018. Hösten är i full gång och spårvagnarna i Göteborg kantas av gula löv. I tystnad bläddrar jag igenom bilder som jag fått skickade till mig privat från en person på Twitter. Bilderna föreställer en utställning i ett köpcenter i Skellefteå.

“KOKAIN skövlar REGNSKOGEN”

Det är dock inte första gången jag ser bilder på utställningen. Tidigare under 2018 uppmärksammades den under Almedalen och då lyftes kritiska röster kring vilka källor man utgått från i alla de påståenden som gjordes. Jag funderade redan då på att skriva något, men utgick från att det var en engångsföreteelse. En kampanj någon lobby- eller nykterhetsförening smällt upp i hopp om att påverka passerande politiker och beslutsförfattare.

”Kan man leva ekologiskt och samtidigt röka gräs?”

Men bilderna jag fått skickat till mig visar att utställningen inte alls var något isolerat projekt. För här var den igen, riktad till en helt annan målgrupp än den på Almedalen.

Jag lägger en kvart på att försöka hitta mer information kring utställningen; är det fler än studieförbundet NBV som ligger bakom? Vilka belägg utgår de från? Vilket är innehållet? Hur stor har spridningen varit?

Det är dock svårt att hitta något fruktbart. Själva innehållet lyckas jag inte hitta. En sökning på utställningens namn returnerar endast ett fåtal resultat i form av ett Facebook-evenemang och några kalendernotiser hos bibliotek i Östergötland. Sedan tar det stopp.

NBV svarar

Så jag skriver till studieförbundet NBV på Facebook och frågar vilka belägg man utgått från. Jag får aldrig något svar, så jag testar att istället skicka dem ett meddelande via Messenger. Datumet är 10 oktober 2018.

Hej igen, vem kontaktar jag ang frågor kring “CANNABIS sponsrar TERRORISM”-utställningen som nyss gjordes i Skellefteå och i somras under Almedalen?

Efter en vecka svarar NBV.

Hej Johan! Vad har du för frågor kring narkotikautställningen? (Den heter för övrigt ”narkotika – klimat, krig och mänskliga rättigheter” och syftet är att lyfta den narkotikaindustrins konsekvenser).

Jag frågar NBV om utställningen är baserad på rapporten ”Knark en miljökatastrof”, en kampanj som några år tidigare också uppmärksammat narkotikaindustrins påstådda miljöpåverkan. NBV svarar att så inte är fallet.

Istället hänvisar de hjälpsamt till en annan rapport som ska vara utställningens underlag.

Efter fyra dagars väntan har jag ännu inte mottagit någon rapport. Så jag påminner NBV. En vecka passerar utan svar, så jag påminner dem igen.

NBV svarar då att de genomgår en omorganisation som gör det svårt att få svar från rätt personer. Det är givetvis förståeligt, och jag svarar dem att jag gärna väntar.

Tystnad

Men sedan blir det tyst. I nästan en månad väntar jag på en återkoppling från NBV som aldrig kommer. Jag påminner dem igen, men får inget svar. Datumet är nu 27 november 2018 och jag lägger ned försöken att få svar. Efter över en månads väntan finns det helt enkelt ingen ork längre.

Ett halvår passerar.

Först i juni 2019 påminns jag om NBV:s utställning vid arbetet med ett annat projekt. Jag letar upp vår dialog på Messenger för att fråga ifall omstruktureringen är klar. Kanske kan de skicka mig rapporten nu.

Men nu är jag plötsligt blockerad från deras Facebooksida. Det går därför inte längre att fortsätta vår tidigare dialog. Efter tio månaders väntan på svar från NBV har min fråga resulterat i en blockering. Datumet är nu 20 juni 2019 och jag provar istället kontakta NBV via deras mail.

Hej!

Mitt namn är Johan Svensson. Jag är tidigare drogpolitisk talesperson i Piratpartiet, och ingår numera i styrelsen hos Föreningen Tryggare Ruspolitik – FTR.

I slutet av förra året kontaktade jag NBV via Facebook för att få svar på frågan kring vilka belägg ni baserade de påståenden som görs i utställningen kring narkotikans påverkan på samhälle och miljö. Se bild nedan.

Trots flera månaders påminnelser fick jag aldrig något svar, så jag lade ned det försöket i ett halvår. När jag nu skulle påminna er igen noterar jag att NBV blockerat mig på Facebook. Jag kan alltså inte längre skriva till er via den plattformen.

Vänligen återkom med förslag på hur vi går vidare. Detta måste ni ju kunna sköta proffsigare än så här.

Jag får dock aldrig något svar, eller ens bekräftelse att de mottagit mitt mail. Så efter en vecka skickar jag ännu ett mail. Då jag även denna gång aldrig får svar provar jag istället att skriva ett inlägg på Facebook och tagga NBV i texten. Det fungerar.

NBV skickar bollen vidare

NBV återkopplar nu att de gärna besvarar mina frågor. Men istället för att göra just det hänvisar de till en person utanför verksamheten som ska ha “granskat och säkrat” utställningen. Denna person är Erik Leijonmarck, generalsekreterare hos lobbynätverket ECAD – European Cities Against Drugs.

Kontroverserna som omgett ECAD de senaste åren är för många för att ta upp här, men har huvudsakligen handlat om deras samarbete med Allan Rubin – mannen som hävdar att bruket av hasch leder till homosexualitet och satanism. Ett samarbete som lett till att ECAD tappat medlemmar så sent som 2018.

Jag skickar därför Erik ett mail. Datumet är nu 27 juni 2019.

Hej Erik!

Se e-postmeddelandet nedan. NBV har äntligen svarat att de hänvisar till dig, som enligt dem ska ha godkänt utställningen. Så jag ber dig vänligen återkomma med de källor ni utgått från i de påståenden som görs.

Tack på förhand.

Erik Leijonmack svarar

OBS! Detta är en lång mailkonversation. Klicka här för att hoppa över den och istället gå till sammanfattningen i slutet av konversationen.

Jag rekommenderar dock att ni tar er en kvart att läsa igenom konversationen. Den avslöjar tydligt de problem kring evidens som fortfarande omger svensk förbudslobby.

Hej Johan, jag tänker vara uppriktig med dig.

Du har tidigare försökt klistra stämpeln på ECAD som att vi är A) mot homosexualitet B) lumpat ihop oss med IS och annan politisk extremism samt C) påstått att vi är korrupta. Inget av detta är sant vilket du antagligen vet mycket väl.

Jag är faktiskt uppriktigt nyfiken på varför du förväntar dig att jag ska hjälpa dig med detta.

Det handlar inte om att våra åsikter skiljer sig åt. Jag kommer personligen ganska väl överens med exempelvis Ina som du säkert känner via FtR. Vi håller inte med varandra i nästan någonting men jag hoppas och tror att vi har en ömsesidig respekt mellan oss. En gång talade vi i nästan 2 timmar.

I ditt fall handlar det om att jag inte litar på dig att du är intellektuellt hederlig, inte tar saker ur sitt sammanhang, inte söker håna och förlöjliga vemhelst du kan.

Jag vill minnas att jag en gång bad dig om ursäkt för hur en av våra medlemmar betedde sig gentemot dig online. Jag hoppas du kan ha den ödmjukheten och respekten tillbaka mot oss i framtiden. Ledsen om det låter hårt men det är exakt hur jag känner.

Erik Leijonmarck

Vad som nu följer är en fem dagar lång mailkonversation där Erik med alla tillgängliga medel försöker styra om samtalet till att handla om mig istället för utställningen från NBV som han granskat och godkänt.

Håll i er.

Tack för snabbt svar. Låt oss gå igenom detta ett steg i taget.

Nej, nu hittar du på Eric. Jag har dock uppmärksammat ert samarbete med Allan Rubin, mannen som påstår att bruket av hasch kan leda till homosexualitet och “en tro på satan”, för att citera honom direkt. Jag vill minnas att er omedelbara reaktion på detta 2015 var att gå ut i era officiella kanaler och anklaga mig för att “ha cannabis i popcornen”, innan ni stängde er Facebookgrupp. Om du vill skickar jag gärna skärmdumpar på allt ni skrev, samt bilder från det seminarium du själv medverkade på med Allan 2014 i Stockholm. Vill även påminna om att ECAD så sent som förra året förlorade medlemmar just pga ert samarbete med Allan.

Till min kännedom har jag aldrig klumpat ihop ECAD med IS.

Jag har aldrig påstått att ECAD är korrupta. Däremot uppmärksammade jag hur en av era egna medlemmar 2018 garanterade er årskonferens 600.000 SEK av skattebetalarnas pengar. Denna medlem råkar även arbeta inom Social Resurs, där ECAD:s ordförande även är verksam. Problematiken kring detta förhållande framkommer tydligt i det blogginlägg jag skrev 2016: https://www.snilletjohan.se/2016/04/25/manga-fragor-utan-svar-pa-konferens-om-narkotikarelaterad-dodlighet/

Jag mottar mer än gärna ett enda exempel där jag är “intellektuellt ohederlig”.

Så för att återkoppla till varför jag mailade dig från första början; kan du vänligen uppvisa vilka belägg det är du utgår från i utställningen?

Johan Svensson

Mitt ursprungliga svar kvarstår:

A) Vi har ingenting att göra med Allan Rubin mer än den skrift som du är besatt av sedan 2014. “Vi” har inte gjort allt vad du påstått utan en enskild medlem, för vilket jag personligen bett dig om ursäkt för. Det var ganska länge sedan. Detta är exakt vad jag menar med att du är intellektuellt ohederlig.

B) I försök att sammankoppla Ann-Sofie Hermansson arbete mot hedersvåld och politisk extremism har du på twitter ifrågasatt varför hon har med oss att göra. Ett ytterligare exempel på intellektuell ohederlighet.

Vill du bli tagen på allvar i debatten, vilket jag tror ingen gör i dagsläget, föreslår jag att du blir lite ärligare och använder schyssta metoder.

C) Mot bakgrund av detta, vad är det som får dig att tro att jag skulle vilja hjälpa dig med din frågeställning?

Erik Leijonmarck

Tack igen för snabbt svar.

A) Jag förstår inte detta fokus på Allan Rubin eller de kontroverser som omgav avslöjandet av ert samarbete med honom. Jag bemötte ditt påstående att ECAD skulle “vara emot homosexualitet”. Men det har jag ju heller aldrig påstått. Jag frågar mig om du ens förstått kritiken jag riktat mot ECAD kring ert samarbete med Allan. Du tar ju själv numera avstånd från honom, trots att du så sent som 2014 inte såg några som helst problem med hans teorier. Skulle ert fördömande av Allans kopplingar mellan hasch och homosexualitet då också vara “intellektuellt ohederligt”?

B) Inte politisk extremism. Däremot extremism, vilket täcker ett större ämnesområde. Jag ser ert okritiska samarbete med Allan Rubin som ett fall av extremism inom narkotikadebatten, ja. Det är väl inget konstigt med det? Om ECAD ser sådana problem med Allan Rubin är det väl bara att ta avstånd från den bok ni släppte tillsammans?

C) Jag har aldrig påstått att du skulle ha någon anledning att hjälpa mig. Det är (återigen) NBV som hänvisat mig till dig. Det enda jag gjort är att be om belägg för den utställning NBV kört i hela Sverige från 2018. Efter att ha undvikit svara på frågan i 10 månader blockerade de mig på Facebook. Sedan svarade de i en kommentar att du personligen hade “granskat och godkänt” utställningen och hänvisade mig vidare.

Jag får känslan av att återigen uppleva hur svenska förbudsorganisationer får panik vid minsta frågeställning kring argument och påståenden. Något jag upplevt säkert hundratals gånger tidigare på bara några år.

Har jag alltså förstått dig rätt att du inte kan ge mig en enda källa till den utställning du enligt NBV själva har “faktagranskat och godkänt”?

Johan Svensson

Då fortsätter vi lite till 🙂

A) Jag förstår inte heller detta fokus på Allan Rubin. Det är du, inte vi, som fortsätter år ut och år in att tjata om honom. ECAD har inget samarbete med Rubin. Boken gavs ut 2014 eller om det var i början av 2015 och behandlar ämnet cannabis, psykisk ohälsa och till synes oförklarliga våldsdåd. Ett ganska spännande och faktiskt även relevant ämne, aktualiserad inte minst i Alex Berensson nyutkomna bok Tell your children: the truth about marijuana mental illness and violence.

Problemet med Allan Rubin är att skivan snurrat ett par varv för många gånger. Det är riktigt som du säger att han haft konstiga åsikter om allt från hårdrock till satanism och diverse andra saker vilket liknar de resonemang han för om bland annat cannabis. När jag ögnade igenom gamla tv-sända intervjuer och debatter med honom insåg jag att ibland är budbäraren problemet. Därav tog vi bort boken och den kan inte längre beställas genom oss. Därmed är saken slutagerad för oss. Vi har inget annat samröre med honom än så. Detta var för över 4 år sedan.

B) Vi har inget “okritiskt samarbete med Allan Rubin”.

C) Om du upplevt att du möts av tystnad och att folk inte vill svara på dina frågor 100-tals gånger under de senaste åren är det kanske lägligt med självreflektion. Är det någonting i din debattstil eller övriga bemötande som gör att du ständigt möts av detta?

“Har jag alltså förstått dig rätt att du inte kan ge mig en enda källa till den utställning du enligt NBV själva har “faktagranskat och godkänt”? “

Nej, du har inte förstått mig rätt. Jag kan, men jag vill inte, ge dig källorna till utställningen. Av skäl redan givna i tidigare mejl.

Varför? undrar du. Varför vill du ha dem? Vad tänker du göra med dem? Har du ens läst texten till utställningen eller har du fastnat för de provokativa rubrikerna? Brödtexten är ganska väl belagd med källor för övrigt, vilket du kanske märkt om du läst texten.

Vad är det du finner så upprörande och felaktigt att du kräver att få ta del av detta? Och varför skulle NBV eller jag själv vilja gå dig till mötes och vara behjälpliga när du så tydligt visar vad du tycker om oss?

Erik Leijonmarck

Efter några dagars konversation uppger nu plötsligt Erik att källorna ska finnas i brödtexten. Några sådana har jag dock aldrig sett i bilderna på utställningen, och han vägrar fortfarande hänvisa mig till några slags belägg.

Tack för snabbt svar.

A) ECAD och Allan Rubin har inte pågående samarbete, det har jag ju heller inte påstått. Jag talar alltså (fortfarande) om samarbetet kring boken “100 hasch relaterade vansinnesdåd”, inget annat. Är du verkligen inte medveten om den massiva kritik Alex Berenson mottagit från akademieker över hela världen? https://www.theguardian.com/society/2019/feb/17/marijuana-book-tell-your-children-alex-berenson. Det är mycket förvånande.

Med all respekt Erik, din beskrivning stämmer ju inte. Du medverkade personligen i publiken under Allans seminarie så tidigt som 2014, och måste då varit medveten om hans bakgrund mycket tidigare – utöver de tokigheter han presenterade under föreläsningen. Jag har mycket svårt att se ECAD hoppa in som utgivare utan att först undersöka författarens bakgrund eller tidigare alster, så både du som övriga ECAD måste ha varit fullt medvetna om Allans teorier kring satanism och homosexualitet. ECAD skröt ju till och med om samarbetet med Allan i sociala medier.

B) Återigen; ni hade. Inte har. Du tog avstånd från detta okritiska samarbete först när det uppdagades.

C) Min dialog med NBV har varit trevlig och god. De var mycket samarbetsvilliga fram till den oförklarliga blockeringen, vilken inföll i samband med att NBV började hänvisa till dig. Som du märker (och även framkommer i denna dialog) krävs det ibland att jag frågar några gånger innan man hos förbudssidan ens bryr sig om att överväga faktorer som belägg, evidens, stöd av relevant forskning etc. Mina många frågor är ett resultat av denna problematik.

Tack för att du äntligen gav mig ett svar gällande min enda ursprungliga fråga. Jag har aldrig fått tillgång till utställningens material, trots att jag frågat. Därför har jag senaste 10 månaderna ställt en enkel fråga kring vilka belägg man utgått. Som du kanske märker är den panik jag talade om i föregående mailet alltjämt tydlig.

Tack för din tid.

Johan Svensson

Vi fortsätter att inte vara överens.

A) Kanske kan det vara läge att lägga en sak som hände för fyra år sedan bakom sig. Angående Berensson är jag faktiskt förvånad att inte Drug Policy Alliance kunde skaka fram fler aktivister till sin lista och hit-piece på honom. Jag har faktiskt träffat en del av undertecknarna och vet vilka en del av dem är. Men det är så ni jobbar. Folk ska fulas ut och mobbas.

Angående boken. Stämmer bra att jag medverkade under ett seminarium med Allan kort efter boken släpptes. Visste ändock inte hans bakgrund. Du får tro på det eller ej men det var först när historien briserade kring cannabisten Thomas Johansson och en av våra medlemmar som jag kollade upp vem Allan var och vad han gjort tidigare. Boken igångsattes innan min tid i ECAD och var färdigskriven vid mitt tillträdande. Som du kanske vet finns en tragedi som ligger bakom hans arbete mot cannabis.

Jag tror att du ibland lägger ihop saker som du tror att de är utan att veta alla omständigheter bakom och därefter drar de slutsatser som passar dig eller ditt opinionsarbete.

Jag delar inte din tolkning av panik hos organisationer som är emot droger men däremot en aversion mot medvetna missförstånd, vantolkningar, stämplingar etc.

Testa skriv mer vad du själv vill ha gjort på området och underbygg det eller ta seriösa repliker på andras argument. Då tror jag vi kan komma längre.

Erik Leijonmarck

Tack för snabbt svar.

Vad finns det att vara överens om? Ni släppte in Allan Rubin med ett leende och förlorar pga det medlemmar. Det är den bistra verkligheten, oavsett hur stora utläggningar du gör i hopp om att slippa ta ansvar för den faktagranskning du gjorde åt NBV.

A) “Men det är så ni jobbar”? Förstår inte vad du menar. Jag är inte medlem av Drug Policy Alliance, och Carl Hart råkar vara en av världens mest renommerade drogforskare. Tror du verkligen att den akademiska kritiken mot Alex Berensons teorier kring cannabis och psykoser skulle härstamma ur en “hit-piece”? Du fortsätter förvåna mig.

B) Det förvånar mig dock ännu mer att du i stort sett ensam inte kände till kontroverserna kring Allan Rubin. Du är väl lobbyist sprungen ur ISDP under vingarna av Walter Kegö, och skulle inte känna till en av Sveriges genom tiderna mest kontroversiella figurer inom drogområdet? Även efter den föreläsning där du själv satt med som åskådare? Det är inte mig du ska försöka övertyga om denna vid tidpunkten stora kunskapsbrist, Erik.

Låt oss undersöka mitt påstående om panik. Jag ställde en (1) enda fråga kring beläggen för utställningen. Vad jag hittills fått tillbaka är långa utläggningar om Allan Rubin och återkommande försvarstal om att du inte kände till hans bakgrund, Alex Berenson, mig som person, påståenden om mina eventuella angrepp på ECAD som inte visar sig stämma – och du buntar av oklar anledningar ihop mig med Drug Policy Alliance.

Du verkar göra allt för att styra bort samtalet från NBV och den faktagranskning du gjort av utställningen. Det är en återkommande taktik jag dock redan vant mig vid i dialog med RNS, andra individer inom ECAD, SNPF, PDP, FMN och så vidare. Återigen; istället för att anklaga mig för medvetna missförstånd, vantolkningar och stämplingar – visa konkreta exempel på när det förekommer. Annars spelar det ju ingen roll hur många gånger du försöker angripa mig som person.

Jag försöker ju ta “andras argument” seriöst. Det är ju därför jag exempelvis har bett dig om belägg för utställningen. Jag får dock känslan av att förbudssidan ännu en gång försöker lägga benen på ryggen och ropa varg bakom sig. Vad är det du är så förtvivlat rädd för?

Johan Svensson

Hej,

Du hänvisade till en hit-piece från Drug Policy Alliance som bevis för: “den massiva kritik Alex Berenson mottagit från akademieker över hela världen”

Sådan argumentation är ett av mångtaliga exempel på exakt vad jag menar det är som gör dig så omöjlig att resonera och samtala med. Det finns fler exempel endast i vår konversation här nedan, vilket jag pekat ut för dig tidigare. I övrigt ska folk fulas ut och skandaliseras.

Att inte känna till Allan Rubin är kanske inte den största kunskapsbristen man kan föreställa sig. Möjligen om man är född några årtionden tidigare och följde tv-sända debatter på 80- och 90- talen.

Jag sitter ändå ned och skriver till dig lugnt och sansat, vad i detta tycker du andas panik? Det förstår jag inte. Att jag jämförde med DPA är för att jag ser samma mönster gå igen i drogdebatten inom i stort sett alla länder. Var är den sakliga diskussionen och den sansade tonen? Jag vet disputerade forskare i Sverige och i andra länder som ägnat sina professionella liv åt att producera seriös och väl belagd vetenskap men som ändå blir påhoppade som icke vetenskapliga moralister som ljuger för medborgarna om sina forskningsrön. De får telefonringningar hem, trakasserier, ryktesspridningar, karaktärsmord, hit pieces osv (här syftar jag inte till Fred Nyberg för övrigt). Jag menar heller inte att det är du som gjort detta. Jag har en större kunskap om den narkotikaliberala sidans argument och metoder än vad du kanske känner till, såväl av seriösa och respektfulla aktörer som av mindre nogräknade sådana.

Om det verkligen är så att du försöker ta oss seriöst och av den anledningen vill ha belägg eller kött på benen till utställningen för att lära dig mer, vända och vrida på synvinklar eller för den delen sakligt kritisera innehållet – så välkomnar jag det. Men du medger att du inte läst texten så det är lite konstigt att du efterfrågar bakgrundsmaterial till en utställning du inte läst. Jag har väldigt få skäl att tro på din uppriktighet i detta mot bakgrund av vad du skrivit om oss tidigare eller under denna mejlkonversation. Du är dock välkommen att försöka överbevisa min skepsis.

Kanske är det nästa steg. Och att vi avslutar detta utbyte för denna gång. Vi hörs säkert igen.

Det tog 30 minuter innan jag ser att du ämnar sprida vår mejlkonversation på twitter och försöka skandalisera oss med Allan Rubin återigen.

Förstår du verkligen inte varför ingen vill ha med dig att göra?

Erik Leijonmarck

Tack för snabbt svar.

Återigen, dr Carl Hart är en av världens mest renommerade drogforskare. Detta bortser du konsekvent från. Om det är något i dessa akademikers kritik av Alex Berensons bok anser inte stämmer, säg det i så fall. Men detta kan du inte heller.

Varje punkt där du anklagat mig för att “vara omöjlig att resonera med” har ju visat sig inte stämma. Du hävdar att jag kallat ECAD för korrupta, att ni skulle vara emot homosexualitet och “lumpat ihop er med IS”. Inget stämmer Erik. Du hittar ju på.

Det räckte med en enda googling av Allan Rubins namn 2015 för att jag skulle översvämmas av information kring den problematik som följt hans teorier kring hasch, satanism och homosexualitet i årtionden. Inte ens så långt verkar du eller ECAD ha ansträngt er i den research som måste ha skett innan ert okritiska samarbete. Ett samarbete som fortsatte fram tills att ni mötte kritik. Jag förstår inte hur du tror att någon skulle kunna tro på de nya bortförklaringar du hela tiden presenterar.

Jag förklarade tydligt vad jag menar med panik. Allt jag har bett om är svaret på en (1) enda fråga, och istället har jag mötts av långa utläggningar kring helt ovidkommande ämnen. Du verkar konsekvent försöka få in mig på andra ämnen än källorna till den utställning du godkänt och faktagranskat. Den strategin kommer inte fungera.

Jag är inte DPA och kan inte svara för dessa “mönster i drogdebatten” du lyfter. Förstår inte varför du tar upp detta, eller hanteringen av dessa forskare. Men om du är intresserad kan jag i detalj redogöra för de påhopp, drev och lögner jag personligen mött från exempelvis RNS och SNPF bara de senaste åren. Jag förstår inte heller vad termen “narkotikaliberal” skulle betyda. Hittills har inte en enda individ från förbudssidan kunnat ge mig någon definition av den stigmatiserande termen.

Vi tar det en gång till; jag har redan bett om utställningens innehåll men inte fått tillgång till den. Därför bad jag NBV för 10 månader sedan att istället berätta vilka källor man utgått från. Vi hade en god och trevlig dialog. Efter tre månader tröttnade jag dock på att påminna dem. Nyligen testade jag igen och märkte då att jag plötsligt var blockad. I en kommentar på Facebook berättar NBV att det är du som faktagranskat och godkänt innehållet, och hänvisar därför vidare. Jag mailar dig denna enda fråga och har i fyra hela dagar svarat på alla de anklagelser du istället kastat ur dig.

Jag frågar mig givetvis varför det verkar vara så otroligt svårt att bara ge mig källorna. För alla som läser denna dialog framstår det ju tydligt som att det är något du vill dölja. Du försöker igen och igen och igen få detta samtal att handla om mig, men Erik – det handlar inte om mig.

Nej, jag har aldrig spridit vår konversation på Twitter. Jag har däremot hänvisat till den. Om du är rädd för att innehållet läcker ut behöver du bara säga så. Personligen ser jag dock inga som helt problem med att någon annan skulle få ta del av vad jag skrivit här, men jag börjar efter dessa dagar förstå varför du gör det. Dina ursäkter kring samarbetet med Allan Rubin och ditt okritiska medverkande på hans föreläsning är – snällt uttryckt – papperstunna.

Johan Svensson

Johan, vi kommer inte längre.

Jag har skrivit till dig i hopp om att faktiskt kunna resonera kring saker som är och som varit. Det handlar inte om att blanda bort något från utställningen utan om saker jag tycker vi bör kunna resonera om – du och jag. Men du väljer att sprida vårt meningsutbyte på twitter i ett av alla otaliga försök att skandalisera. Förstår du nu vad jag menar med “mönster i drogdebatten”? Oavsett vad vi anser om saker eller var våran syn skiljer sig åt i sak, vilket är på nästan alla ställen, så gör man inte så om man har respekt för varandra. Viktor var den större människan och avböjde vänligt ditt snälla erbjudande.

Jag står för varenda stavelse av vad jag skrivit till dig. Har inget behov av att hemlighålla någonting. Men det går inte att föra ett samtal under de premisserna. Du tycker inte själv att du agerat konstigt i detta?

Jag är inte enig med Carl Hart om hans slutsatser eller forskning men den diskussionen kan vi lämna därhän just nu. Jag är självklart beredd att lyssna på honom, har både läst och sett föredrag med honom tidigare.

Slutligen, termen “narkotikaliberal” är inte menat som ett skällsord utan en deskriptiv term för vad jag uppfattar dig stå för- liberala narkotikalagar. Vi kan byta till narkotikareformvän om det känns bättre.

Erik Leijonmarck

Tack för snabbt svar. Jag får känslan av att du inte kan tillgodogöra dig vad jag skriver.

Återigen; jag har aldrig bett om denna diskussion kring sakfrågor som för mig är helt ovidkommande den enda fråga jag ställde kring vilka belägg du utgått från i godkännandet och faktagranskningen kring NBV:s utställning. Uppenbarligen har du ju gått runt och tänkt på detta under lång tid, men ändå aldrig valt att lyfta det med mig. Istället kommer alla frågorna lämpligt vid det tillfälle då jag ställer dig en enda (1) enkel fråga.

Återigen; jag har aldrig “spridit vårt meningsutbyte”. Jag har däremot hänvisat till att vi har ett meningsutbyte, vilket är något helt annat. Det förklarade jag ju i förra mailet.

Återigen; du kan inte fortsätta angripa mitt påstått problematiska uppförande utan att samtidigt kunna ge ett enda konkret exempel. Dina tidigare anklagelser visade sig ju inte stämma. Du hittade ju på. Även detta förklarade jag i förra mailet.

Jag står för en minskad skadeverkan och dödlighet från bruket av idag illegala narkotiska preparat. Du är välkommen att klistra vilka termer som helst på mig, men jag brukar annars föredra “Johan”.

Johan Svensson

Konstigt, jag har exakt samma känsla.

– Skälet till diskussionen om sakfrågorna a,b och c är för att jag vill vara rak och ärlig med dig om varför jag inte har lust att vara dig behjälplig med din fråga. Känns som att vi är färdiga med det.

Du skriver ju rakt ut att: ..”om du vill kan jag vidarebefodra ett mejl till dig som Erik skrev till mig idag” och sen fortsätter meningen med Allan rubin, hasch, homosexualitet, rns etc.

Det finns svart på vitt. Det är något mer än att endast hänvisa till att vi haft en diskussion, eller hur?

Ovanstående är ytterligare ett exempel på vad jag uppfattar vara ditt problematiska uppförande. Men du kan vara lugn. Jag kommer inte, till skillnad från dig, att försöka sprida detta till någon annan. Detta kan stanna mellan oss om du vill.

Jag står för minskad efterfrågan på droger, minskning av skador från droger samt att underlätta tillfrisknandet från missbruk. Detta kan du läsa om här: http://www.ecad.net/news/85-mission-statement/104-mission-statement-en

Själv undanber jag å mina egna samt ecads vägnar epitet som lobbygrupp, extremist, repressiv mfl. Erik eller ECAD räcker bra.

Erik Leijonmarck

Tack för snabbt svar.

A, B och C var – som sagt – inget jag någonsin bett om. Det hade för fem dagar sedan räckt med ett enkelt nej. Alla dessa utläggningar om helt ovidkommande sakfrågor känns ärligt talat inte helt balanserade.

Återigen (för tredje gången?); jag har hänvisat till vår mailkonversation. Inte visat den. Men jag återger gärna innehållet om någon vill se, och jag uppmuntrar dig starkt att göra detsamma. Du och ECAD har mitt fulla tillstånd att återge hela denna konversation i delar eller dess helhet. Ju fler som ser detta, desto bättre.

Johan Svensson

Här tar äntligen mailkonversationen slut. Jag blev tyvärr inte klokare än när den började. Erik vägrar konsekvent uppge en enda av de källor han påstår sig ha utgått från i granskandet och godkännandet av utställningen.

Sammanfattning

Jag ber studieförbundet NBV om källorna till utställningen. De kan till en början inte svara, sedan avslutar de all kontakt genom att blockera mig. De två mail jag skickat dem förblir obesvarade. Istället hänvisar de på Facebook till Erik Leijonmarck hos ECAD. Det har då passerat tio månader sedan min ursprungliga fråga.

Erik förklarar att han kan, men inte vill hjälpa mig. Anledningarna till beslutet är flera: 1. saker jag ska ha påstått om ECAD:s verksamhet. Det visar sig dock att jag aldrig påstått dessa saker. 2. att jag skulle vara “intellektuellt ohederlig”, ta saker ur sitt sammanhang samt “håna och förlöjliga”. Men även detta visar sig inte stämma, eller så kan Erik inte uppvisa några konkreta exempel.

Efter några dagars konversation hänvisar Erik till källor i brödtexten. Dock vägrar han fortfarande uppge vilka. Han verkar genom hela mailkonversationen försöka styra om sakfrågan till att handla om mig istället för utställningen. Bland annat genom att systematiskt försvara ECAD:s samarbete med Allan Rubin.

I slutet av konversationen blir Erik upprörd över att jag skulle ha spridit vår mailkonversation på Twitter. Det stämmer inte heller, då jag enbart hänvisat till den. Direkt efteråt förklarar han dock att konversationen nu gärna får spridas.

Jag får aldrig något svar kring vilka belägg det var Erik utgick från i granskandet och godkännandet av utställningen, tillgång till materialet eller vart jag istället ska vända mig till.

Vad händer nu?

Ärligt talat, jag har ingen aning. Som så ofta stöter jag enbart på återvändsgränder, blockeringar och tystnad vid minsta fråga kring de belägg man valt att utgå från. Först försöker man tiga ihjäl mig, och slutligen går man till attack i hopp om att lura bort mig från sakfrågan i energislukande diskussioner.

Men utställningen fortsätter visas obehindrat. Nybildade lobbynätverket Narkotikapolitiskt Center (NPC) marknadsför den till och med på sin webbplats som ett “utåtriktat arrangemang”.

Budskapet är allt. Evidens är alltid sekundärt.