Debattartiklar

Jag håller med KDU:s Eric Dickssons vilja att utveckla svensk missbruksvård.

Därför är det med förvåning jag läser hans debattartikel kring skademinskande åtgärder som sprutbyte och substitutionsbehandling. Han angriper nämligen åtgärderna utifrån att de inte skulle bidra till drogfrihet. Men det har ju heller aldrig varit deras syfte.

Målet med sprututbyte är hålla patienter vid liv
Målet med åtgärder som sprutbyte och substitutionsbehandling är att hålla patienter vid liv genom att minska den skadeverkan som är förknippad med bruket av vissa substanser, minska kostnaden förknippad med sjukdomar som HIV och hepatit-C samt öka kontaktytan med primärvården.

I utvärderingar av exempelvis sprutbytet visar forskning på att riksbeteenden kopplade till injektionsbruk minskar, vilket är en effekt från det neutrala och icke-dömande samtalet mellan personal och klient. Utvärderar vi åtgärdernas effektivitet utifrån dess egentliga syfte, finner vi stöd hos både internationell som svensk forskning.

Det enda belägg Eric hänvisar till är samtal med tidigare missbrukare. Vilka förödande konsekvenser som skulle komma av att hålla drogbrukare vid liv beskrivs inte. Ej heller påvisas några studier kring hur skademinskande åtgärder skulle “underlätta missbruk”.

Anses inte värt att förebygga skador
Här ser vi återigen exempel på den oroväckande trend som tyvärr vunnit kraft de senaste åren; att det inte anses värt att förebygga skador, dödlighet och sjukdomar utanför den vaga idén kring det narkotikafria samhället. Det påstås vara problematiskt att erbjuda drogbrukare skadeförebyggande sjukvård om behandlingen inte samtidigt anses göra dem drogfria.

Det är just denna ideologi som FN kritiserade Sverige för under det senaste toppmötet i New York 2016.

Moralistisk sjukvård
Jag ställer mig starkt frågande till varför målet med all missbruksvård skulle vara narkotikanykterhet. Föreställ er att syftet med cancervård primärt skulle gå ut på att patienten aldrig igen utvecklar någon cancersjukdom, och sekundärt att hålla dem vid liv under behandlingens gång.

Eric kan skylla på liberaler och vänsterdebattörer och försöka skrämma läsare med känsloargument bäst han vill. Han kallar det “missbruksvård med fokus på människan” och att “sätta människan i centrum”.

Jag kallar det moralistisk sjukvård.

Jag delar Sven-Olovs farhågor kring den kända skadeverkan vi kan se inom det primärt kroniska bruket från cannabis. Men han har misslyckats förstå att Kanada legaliserade nöjesbruket just för att minska ungdomsbruket, minimera skadeverkan och ekonomiskt konkurrensutsätta den kriminella verksamhet som precis som i Sverige frodas inom förbudspolitiken.

Resonemanget hos den expertgrupp i Kanada som utvärderade legaliseringen av cannabis var att de då skulle nå en kontroll som varit svår att finna inom den fortsatta kriminaliseringen. Även i Sverige ser vi en motsatt effekt än den förutspådda. Bruket ökar kring samhällets alla hörn, nya substanser tillkommer ständigt och det är mycket enkelt att köpa cannabis.

Ingen påstår vidare att den svarta marknaden inom en legalisering skulle försvinna. Däremot att den skulle minska. Här sticker Colorado ut med rapporter om att den svarta marknaden fortfarande är stor, men då menas den illegala export som sker till de omkringliggande stater där cannabis fortfarande är illegalt. Inte det inhemska bruket.

Att Sveriges låga antal cannabisbrukare skulle vara ett resultat av vår restriktiva narkotikapolitik känner jag inte till. Till min kännedom existerar ingen forskning som skulle påvisa sambandet.

Följer vi Sven-Olovs logik i påståendet skulle alltså exempelvis de många drogrelaterade dödsfallen alltså vara ett resultat av rådande narkotikapolitik.

Vidare ställer jag mig frågande till påståendet att det enbart skulle vara pris och enkelhet som bestämmer varifrån brukarna köper sin cannabis. Hävdar Sven-Olov alltså att cannabis legala status inte skulle ha någon avskräckande effekt?

Vilken missbruksvård som avses är oklart. Ett av lobbyorganisationen Prevent Don’t Promotes första inlägg i drogdebatten var via debattartikel av fritidspolitikern Rolf Bromme, som gjort sig känd för att motsätta sig bevisat skademinskande metoder och så sent som 2016 hävda ett samband mellan “hasch och satanism”.

Att den ökning av trafikolyckor som nämns skulle vara ett resultat från legaliseringen av cannabis är även det ett påstående som saknar tillräckligt stöd i forskning. Även innan legaliseringen råkade barn få i sig cannabiskakor, och jag utmanar Sven-Olov att – till skillnad från exempelvis rengöringsmedel och läkemedel – finna något dödsfall relaterat till det oavsiktliga intaget av cannabis. Styrkan av THC ökade även den långt innan legaliseringen.

Här ser vi återigen den logiska fallasi som återkommer hos svenska lobbyorganisationer inom drogpolitiken; alla positiva effekter tillskrivs den restriktiva narkotikapolitiken, och alla eventuella negativa effekter tillskrivs ändrade droglagar.

All problematik påstås vara drogcentrerad utan att ta hänsyn till faktorer som socioekonomiska faktorer eller psykisk ohälsa.

Argument att det saknas stöd för sprututbytets effektivitet finner Patrik Stenvard (M) enbart i påståendet att metoden inte skulle minska andelen som injicerar droger. Men det har aldrig varit verksamhetens syfte att hjälpa injektionsbrukare bli drogfria. Tror Patrik det har han misslyckats förstå Socialstyrelsens egen motivering till den verksamheten; att förebygga spridningen av dödliga blodsjukdomar.

Utvärderar vi däremot metodens effektivitet utifrån dess syfte, finner vi stort stöd från både internationell som svensk forskning.

Att sprutbytet samtidigt ökar kontaktytan mellan injektionsbrukare och vården får vi på köpet. Likaså har det visat sig att riskbeteenden kopplat till injektionsbruket minskar. Vilket är en följd av det neutrala och icke-dömande samtalet mellan personal och klient i fråga om bruket. Kostnaden för ett par kanyler är försvinnande liten i jämförelse med de resurser som krävs för att behandla sjukdomar som HIV och hepatit-C.

Patrik verkar mena att det inte anses värt att förebygga sjukdom utanför den vaga idén om det narkotikafria samhället. Det påstås vara meningslöst att förbättra drogbrukares hälsa och situation, om metoderna inte anses bidra till att göra dem drogfria. Det är just denna ideologi som FN kritiserade Sverige för under det senaste toppmötet i New York förra året.

Nej, det är inte upp till potentiella väljare om Nya Moderaternas inställning i drogpolitiken är smaklös eller ej. Det är däremot upp till läkare och forskare att bestämma hur vi på bäst sätt räddar liv och förebygger sjukdom. Vi föreslår att vi gemensamt börjar lyssna på dem.