Snabbstudie: droginformationens påverkan

Jag ställde en fråga i sociala medier: Oavsett vilken uppfattning du har om illegala droger eller dess brukare; var fann du informationen som gav dig den uppfattningen?

Nedan finner ni sammanfattningen av alla svar. Dessa är tydligt censurerade när jag ansett det behövligt.

Person A

“Föräldrar (CSI(Polisen) och Kantor(Svenska Kyrkan)), skola (Låg-Gymn), arbetsförmedlingen, majoritet av resten av samhället. Koncensus hos samtliga verkar vara att alkohol är ok i mindre mängder fast det är OK att bli packad nån gång ibland medan cannabis/opiater/alkaloider/amfetamin klumpas ihop som drog och likställes med varandra i påverkan, allvarlighet och skadlighet.”

Person B

“Den information jag fått, eller blivit påtvingad kommer primärt från skola och föräldrar (som också fått den från skola). Även också polismän som kommer med empiriskt grundad “fakta”. Personligen upplevde jag redan i 7:e klass att konstapeln som stod och pratade om hur farligt knark (speciellt cannabis) är, ljög, eller i alla fall inte ens trodde på vad han själv sade.

Liknande konsensus som ovan. Alkohol är okej, om inte ens till och med “bra” i mindre utsträckning (som socialt glidmedel). Alla narkotikaklassade preparat klumpas ihop i en grupp som inneboende dåligt.”

Person C

“Informationen från grundskolan först. Baserat på mina kunskaper som jag blev serverade gratis av samhället tyckte jag nolltolerans och utanförskapandet var en bra politik. Men när jag blev 28år och arbetslös så hade jag tid och ork att vara skeptisk och söka information själv och ändrade mig. Nu tycker jag alla droger ska legaliseras. Det farligaste med droger har med förbudet att göra. Tar man bort det så skulle världen bli lite mer solidarisk. Man skulle kunna sälja säkra droger. Typ drycker som har 0,1x/deciliter LSD/THC/ och är gjorda av ansvarsfulla bryggerier. Istället för att oansvarsfulla människor säljer LSD till bl.a ungdomar som är gjort på fel sätt så de dör.”

Person D

“Den information jag har härstammar från egen erfarenhet; både av drogerna och av brukarna.”

Person E

“Från egen erfarenhet och den första informationen om att det inte skulle vara ok är från skola och föräldrar.”

Person F

“Skolan och föräldrar… i första hand då. Sen har den kanske ändrats pga eget tänk senare.”

Person G

“Sociala medier, vänner, egen erfarenhet, du :)”

Person H

“Min pappa. Författare till [CENSURERAT] med nästintill monopolställning i svenska gymnasiet på 80- och 90-talen. Han sa till mig tidigt i livet: Allt de säger om droger är fel. Varför man säger så till ett barn är må vara intressant, men det lärde mig ifrågasätta alla påståenden i alla sammanhang, och i förlängningen förmodligen till att välja forskarbanan i livet.”

Person I

“Först var det från skolan, i högstadiet krävde lärarna att vi elever själva tog reda på informationen från många olika källor, så vi skaffade oss en mycket mer balanserad bild av droger och problematiken än vad jag hört att andra har fått, fastän även vi fick besök av både polisen som visade hur t.ex. hasch såg ut och en fd. missbrukare som föreläste (men det var bara en liten del av undervisningen).

Efter skolan så har jag inhämtat information från böcker, forum/sidor på internet dedikerade till droginformation från användarperspektivet som Erowid och Magiska Molekyler t.ex. som i sig har länkat till studier som jag läst.

Har även fått insikter från vänner som har använt samt egenupplevda erfarenheter.

Skräckpropagandan som pumpats ut av staten har jag lätt kunnat genomskåda, antagligen tack vare högstadiets fokus på egen informationsinhämtning och källkritik.”

Person J

“Riktig information = Internet.”

Person K

“Grundskolan försåg med t.ex föreläsning av ex narkoman som berättar om sin bana att gå från hash till att spränga kassaskåp, mord och olika former av sensationella brutala saker som skylldes på olika droger.

Film gav även det ganska spektakulära framställningar av narkotika, med lite mindre moralism.

Men ja, min uppfattning har jag fått av egna erfarenheter, Erowid, Magiska Molekyler, Centrum för narkotikavetenskap, vänner & bekanta som gett en balanserad bild.

Det blev väldigt tydligt efter egna erfarenheter att det mesta man lärt sig i skolan var lögn och att det inte gick att lita på.”

Person L

“Oj, det blir en lång lista för mig. Skolor, släktingar, folk som använt dem, polisen, dokumentärfilmer, Internet, böcker, m.m… jag kan även slänga in andra källor, som spel, filmer och TV-serier, även om det leder till att folk kommer himla med ögonen och sucka…”

Person M

“Skolan, de demoniserade droger till max. Det var det jag kom ihåg från föreläsningar och informationsträffarna på gymnasiet. De antydde att vem som än hade provat på eller nyttjade droger var hemska människor.”

Person N

“Skolan på 70talet. Läste själv Lust och lidande från 60talet tror jag. Egen erfarenhet både av brukare och droger. Anhörig sen barn. Samt läst hela livet sett dokumentärer. Nu sista 2 åren bara slukat allt i ämnet.”

Anti Avsans svar om cannabis på svenska Brukarföreningens seminarium 2015

Förra veckan avlöpte Svenska Brukarföreningens seminarium “Är politisk ideologi viktigare än att rädda liv?”. Talare var bland annat Inger Forsgren, Björn Fries, Ted Goldberg, Karin Rågsjö, Anti Avsan, Magnus Linton samt Christina Gynnå Oguz. Detta inlägg kommer dock ej handla om seminariet i helhet, utan om en intressant fråga och dess svar.

Nedan klipp är från ovan nämnda seminarium. 37:20 får Anti Avsan frågan från forskaren Fredrik von Kieseritzky, om varför det är så få politiker som lyssnar på vad forskningen och evidensen har att säga. Frågeställningen avslutas med att Fredrik presenterar en studie som statistiskt säkerställer att i stater där medborgare får chansen att använda medicinsk cannabis istället för opiater, minskar dödligheten med 25-40%.

En gång till: i stater med medicinsk cannabis faller dödligheten av opiater med 25-40%.

25-40%.

Anti Avsans svar består av följande motargument:

  1. Han har personligen besökt Kalifornien och sett hur distributionen av medicinsk cannabis “fungerat dåligt”. Vad han menar förklaras aldrig.
  2. Han poängterar hur ett långtgående cannabismissbruk kan ge “försämring av den kognitiva förmågan”. Vad det skulle ha med frågan att göra framgår inte.
  3. Han påstår att cannabis “kan minska IQ” utan att gå in på vidare detaljer. Med största sannolikhet syftar Anti på Dunedin-studien, en rapport som lider av många problem. Vad detta skulle ha med opiatdödlighet att göra framgår inte.
  4. Anti avslutar med att berätta hur man i Holland vill omklassifiera stark cannabis till en tung drog. Det har man talat om i många år nu – det är ingen nyhet och det har framför allt inget att göra med frågan han svarar på.

Anti undviker helt att kommentera det faktum att det finns åtskilliga liv att rädda i Sverige. Punkterna han tar upp är ett ofta standardsvar när det ska låta som att man svarar. Anti menar att en eventuell minskning av dödlighet vägs upp av risken för att bli.. ja, vad?

Sveriges förra justitieminister Beatrice Ask är bland annat känd för intervjun i SR där hon insinuerar att dödlighet är att föredra framför risken att bli “såsig i huvudet”. Svaret är nästan i samma klass av total avhumanisering av brukare som Margot Wallströms “nej”, när hon fick frågan om hon kunde tänka sig att överväga alternativ till den svenska linjen om det skulle rädda liv.

Anti har nu sällat sig till en mycket liten skara svenska politiker som alla menar samma sak: det är värre att riskera (oavsett hur liten risken är) att bli såsig i huvudet – än det är att dö. Den politiska ideologin är tydligen viktigare.