Lilian Sjölund och evidensen i cannabisdebatten

Lilian Sjölund och evidensen i cannabisdebatten

”Först en fredagsjoint, sedan slutenvård” är titeln på en artikel som Lilian Sjölund publicerade i Hela Helsingland dagen efter att jag fyllde 35 år. Tack Lilian för denna sena present, men nästa gång önskar jag mig att du skriver med bakgrund av forskning och evidens istället. Jag tror debatten mår bättre av det.

Anledningen till att jag bemöter artikeln först nu är att ECAD valt att för andra gången presentera innehållet som fakta. Något som enligt mig är mycket problematiskt då litet av informationen har stöd i forskning.

Artikeln listar myter och påståenden om cannabis i ett försök att koppla samman detta med ungdomars psykiska hälsa. Utan några källor listas punkt efter punkt med alla de negativa effekter som kan komma av ett cannabisbruk.

Precis som i fallet med Kai Knudsen bevisar Lilians artikel det stora behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik.

Artikeln och mina motargument

Text med indrag och blå kant är utdrag från artikeln.

Det kanske ligger i sakens natur. Men om antalet ungdomar som vårdas för psykoser fördubblats sedan 2004, borde några varningsklockor ringa.
För visst blåser drogliberala vindar även i Sverige. Även om vi, tack vare konsensus mellan samtliga partier, är långt ifrån både missbrukets omfattning och legaliseringsivrare i till exempel Tjeckien, Frankrike, Nederländerna och nu senast, delstaten Colorado som löpte linan fullt ut. Den första januari förra året legaliserades marijuana med efterföljande turisttillströmning och ökade skatteintäkter.

Kopplingen mellan cannabis och att ungdomars psykoser skulle ha ökats bemötte Magnus Callmyr direkt. Som vanligt beror påståendet på en oförmåga att tolka statistik. Hur Lilian kopplar ihop ”drogliberala vindar” med en påstådd ökning av psykoser kan jag bara tolka som en ideologisk smutskastning av alla som är en del av cannabisdebatten, vilken Lilian anser sig tillhöra.

Nej, det finns ingen konsensus mellan ”samtliga partier”. Piratpartiet är för en avkriminalisering/legalisering. Vänsterpartiet har öppnat för en avkriminalisering av droger. CUF vill legalisera cannabis. LUF  och FMSF vill legalisera cannabis.

Lilian talar om ”missbrukets omfattning” i länder med färre problematiska brukare än Sverige. Hon talar även om bruket av cannabis som enbart ett missbruk. Hon har dock helt rätt i att legaliseringen i Colorado medförde fler turister och ökade skatteintäkter.

Ironisk eller cyniskt? Både och kanske. För argumenten är ofta desamma här hemma. Varför kriminalisera missbrukarna? Det kostar bara pengar i polisinsatser och kriminalvård. Om cannabis legaliseras får man bort langningen. Det är inte farligare än att dricka alkohol, snarare mindre våldsamt.
Så argumenterar påhejarna av fredagsjointen.

Jag vet inte hur många ”påhejare av fredagsjointen” Lilian har pratat med – mig vägrar hon t ex att bemöta på Twitter – men jag råkar känna några stycken. Det är fullständigt vanliga medborgare av alla typer, klasser, åldrar, kön, etnicitet, bakgrunder etc. Att klumpa samman alla dessa som en slags homogen grupp där alla tycker samma sak är en mycket naiv inställning till vad debatten handlar om.

Argumenten för en avkriminalisering och/eller en legalisering av cannabis är några av de Lilian nämner. Dock inte att en tillåtande attityd till cannabis skulle ersätta eventuella satsningar på vård. Tvärtom går de hand i hand, något man snabbt ser om man läser på om harm reduction.

Cannabis har använts i tusentals år som smärtlindrare och för ökad aptit, utan att orsaka ett enda dödsfall som följd av överdos.

Däremot påstås det ibland att cannabis skulle bota cancer. Något jag beklagar då inga mänskliga studier visat ett sådant samband. Cancer är heller ingen enskild sjukdom, utan ett samlingsnamn för en myriad av olika cancerformer. Detta visar det absoluta behovet av bättre information och en evidensinriktad attityd. Däremot används cannabis i allra högsta grad för att lindra biverkningarna av t ex kemoterapi.

Allt medan samtliga forskare är ense om en enda sak – cannabis påverkar hjärnan negativt. Och ju yngre missbrukaren är när hen inleder rökandet, desto sämre. En studie visar att försämrat IQ är ett klart mätbart resultat av långvarig konsumtion. Nu är det möjligt att det är smällar drogliberalerna tycker att samhället får ta.

För det första, ”samtliga forskare” kanske är ense om att hjärnan påverkas. Men att det skulle vara en negativ och permanent påverkan kvarstår att se. Motion påverkar din hjärna. Snapsen du drack för 10 år sedan gjorde det med, samt när du blev kär i din partner. Att enbart peka mot en ”förändring” och hävda att all världens forskare varnar för ett cannabisbruk är en lögn.

”En studie” hänvisar med allra största sannolikhet på Dunedin-studien. Vi har talat om den några gånger i denna blogg och jag hänvisar till svenska cannabisforskaren Amir Englunds debattartikel. En artikel Lilian enkelt hittat om hon brytt sig att leta. Dunedin-studien tar ej hänsyn till alkoholintag eller socioekonomiska orsaker som att du är utsatt, fattig eller får stryk varje dag. Lilian glömmer även att eventuella kognitiva försämringar försvinner efter ca 4 veckor.

Huruvida ”drogliberaler” anser att dessa påstådda effekter är en ”smäll samhället får ta” anser jag som djupt inhumant. Det Lilian i realiteten motsätter sig är ju sjukvård.

Även om det finns positiva ungdomsförbund, så har moderpartierna lyckats hålla dem stången. Än så länge. Den drogliberala debatten intar inte de seriösa rummen ännu, utan blommar mest ut på internet. Å andra sidan är det där de unga finns.

Jag, och många med mig, har försökt initiera en dialog med bland annat ECAD, RNS och WFAD, KRIS, Kai Knudsen, Fred Nyberg, Anti Avsan, Staffan Hübinette etc i över ett år. Men policy hos förbudsivrarna är total tystnad och en fullständig ignorans av kritikerna. Så att debatten skulle ”blomma ut på internet” beror på att förbudsivrare är livrädda för att offentligt debattera frågan.

Lilian har missat att cannabisfrågan aktivt diskuteras inom internationella instanser som WHO, UNAIDS, IHRA med flera. Nu senast på ett seminarium med Svenska Brukarföreningen.

Svenska Dagbladet redovisar statistik från Socialstyrelsen, som visar att allt fler ungdomar vårdas för psykoser, En utveckling som oroar, enligt Göran Rydén, verksamhetschef för Norra Stockholms psykiatri. Antalet unga mellan 15-24 år som slutenvårdats för ”psykisk störning” orsakad av cannabis eller av flera droger i kombination har fördubblats sedan 2005.

Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs inlägg som jag länkade till ovan. Inte för att det egentligen krävs, då Lilian själv utgått från data som pekar på psykisk störning orsakad av ”cannabis eller av flera droger”. Kopplingen till att enbart cannabis skulle orsaka fler psykoser hittar vi bara hos Lilian.

Vi pratar alltså inte om nergångna narkomaner som stjäl och prostituerar sig för att få pengar till dagens sil. Vi talar om tonåringar som inte ser något märkligt med att röka marijuana eller spice under helgfestandet. Och som dessvärre ser det som en lösning på att få bort högst normala, men ack så dystra, tonårsfunderingar kring ensamhet, ångest och döden.
En psykos, orsakad av droger, kan vara övergående men kan också spöka resten av livet. Man får en förändrad verklighetsuppfattning, vanföreställningar, känner sig styrd och övervakad. Livet ter sig som en vaken mardröm (Vårdguiden).

Lilians inhumana syn på brukaren lyser inte bara igenom, utan påvisar även två exempel den sidokriminalitet som kommer av en kriminalisering av droger: stöld och prostitution. Hon förespråkar själv metoder som ökar problematiken hon vill motarbeta.

Att bruka cannabis som en ”fredagsjoint” handlar inte enbart om att vilja fly verkligheten eller hantera tankar om ensamhet eller döden. Medborgare brukar cannabis av samma orsaker de t ex brukar alkohol: ha kul, få ett rus, fly verkligheten eller som en social aktivitet. Jag vill även påminna Lilian att de ungdomar som däremot brukar cannabis för att fly undan en hård verklighet, fortfarande kommer leva i den verkligheten även om vi från dem den eventuella drog de brukar. Börja i rätt ände istället.

Vi vet än idag inte vad det är som orsakar en eventuell psykos. Oavsett om den kommer av droger eller ej. Lilians beskrivning av en psykos är högst subjektiva och ovidkommande i diskussionen om cannabis, då hon ännu inte lyckats presentera någon som helst evidens för det kausala sambandet mellan cannabisbruk och en utlöst psykos.

Det existerar studier som visar en ökad risk för psykos vid cannabisbruk, om sjukdomen finns latent sedan tidigare, men dessa har Lilian missat.

Läkarvetenskapen hävdar att drogerna underskattas när vi talar om ungas psykiska ohälsa.
Och det vore ändå naivt. När nu Sverige varit ett föregångsland i sin restriktiva droghållning finns det ingen anledning att falla för påtryckningar. Däremot verkar informationsarbetet och skräckupplysningskampanjerna ha blivit hopplöst omoderna, något som ändå hade en märkbar effekt på tidigare generationer.
Så liberal behöver inte skolan och samhället bli.
Sluten psykiatrisk vård borde inte vara ett alternativ för en nyfiken tonåring.

Hanteringen av droger, informationen, vården kring och hur vi bemöter brukare (oavsett ålder) är frågor som ”Läkarvetenskapen” säkert anser viktiga att diskutera. I vilken mån Sverige skulle vara ett ”föregångsland i sin restriktiva droghållning” får Lilian mer än gärna visa exempel på. Hon har dock rätt i att informationsarbetet är hopplöst omodernt. Detta visar RNS själva i sin senaste antidrogkampanj i Trollhättan. Personligen hävdar jag att ett informationsarbete bör bestå av mer än att bara fortsätta sprida samma skräckpropaganda man alltid gjort. Ungdomar har en tendens att kunna tänka själva, och lyssnar nog bättre om vi faktiskt tar dem på allvar.

Jag håller med Lilian om att ingen ungdom bör sitta i ”sluten psykiatrivård”. Men hur de hamnar där och hur vi bäst undviker det, överlåter jag hellre åt människor med kompetens. Lilian är dock varmt välkommen till debatten, vilken fortsätter existera oavsett hennes medverkan.

Från myter och påståenden utan evidens till fakta

Det egentliga problemet är dock – precis som med artikeln av Kai Knudsen – att artiklar som dessa omedelbart tas för fakta och används som faktiska argument i cannabisdebatten. Klicka här för att följa artikeln på Twitter.

Uppdatering

Lilian har efter lång tystnad äntligen valt att bemöta kritiken.

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Bild: TV4-nyheterna.

Igår hände något vi sett så många gånger förut: Kai Knudsen (överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset) kom med ännu ett ogrundat påstående om cannabis. Denna gången via Läkartidningen i en debattartikel med titeln Högre dödlighet relaterad till cannabis än till alkohol hos unga.

Vi som har följt Kai Knudsen är vana vid detta. Han är bra på att låta vettig och kastar gärna ut hänvisningar till studier och forskning för att en icke insatt lyssnare ska inse hans påstådda kompetens. Väldigt ofta ser vi dock att dessa studier inte stärker hans argument, eller rent av motsäger dem.

Forskningen han hänvisar till visar ibland motsatt resultat, men han får det att låta bra genom att plocka utvalda citat i avhandlingar och presentera dessa utanför sitt sammanhang. Detta har lett till att Kai ofta tas in som ”drogexpert” inom cannabis och spice i media. Vi har sett honom i TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, Göteborgs-posten etc.

Kai menar bland annat att spice består av ”indiska kryddor” och kan ge ”syntinnitus”, att cannabis kan ge ”bestående personlighetsförändringar”, leder till psykos samt ökar risken för att du kommer kasta dig från en balkong. Ständigt utan att kunna påvisa tillräcklig evidens.

Vad som hände igår visar ett större problem: hur nyhetsorganisationer, polis samt nykterhetsrörelser snabbt och utan minsta källkritik förvandlar ett illa grundat påstående till fakta.

Debattartikeln

I samtal med t ex poliser i sociala medier har jag förstått att många inte ens förstått vad det är Kai skriver i debattartikeln. Det låter ju bra, så varför ifrågasätta?

Kortfattat påstår Kai att vi genom uppgifterna i Toxreg skulle kunna dra slutsatsen att ungdomar som brukar cannabis har större chans att dö än de som brukar alkohol. Denna slutsats får han genom att undersöka hur många gånger det påträffats inaktiva metaboliter från cannabis (THC-syra) eller alkohol i blodet vid obduceringen efter ett dödsfall.

Följande problem finner vi med denna slutsats:

  • Cannabisöverdos har fortfarande aldrig dödat någon. Det existerar ingen forskning som bevisat detta, något som amerikanska DEA konstaterade redan 1988.
  • Toxreg är inget dödsorsaksregister. ”Cannabisexperten” Kai lyckas på något magiskt sätt glömma bort att vi inte med säkerhet kan mäta ett pågående rus av cannabis. Metaboliterna (nedbrytningsprodukterna i kroppen) som kommer av ett bruk som lika gärna kunde skett några veckor innan. Du skulle kunna bruka cannabis på måndag och bli överkörd av en bil på fredagen. Vid din obduktion hade man då påvisat THC-syra (metaboliter av THC). Kai drar då slutsatsen att du dog i en cannabisrelaterad olycka. Korrelation, men inget kausalt samband. Då kan vi lika gärna skylla på vädret, eller färgen på underkläderna.
  • Kai Knudsens tre primära källhänvisningar [1-3] motsäger vad Kai påstår. De visar tvärt emot att alkohol är farligare än cannabis. Den fjärde källhänvisningen [4] är ett ännu icke publicerat examensarbete, som alltså inte går att läsa.
  • Kai ”råkar” såklart missa att ta hänsyn till det faktum att den ena drogen är illegal. Det är en för honom oviktig variabel som han ej väljer att uppmärksamma. En påtvingat kriminell livsstil är enligt Kai inget som påverkar en eventuell risk för dödlighet.
  • Kai hämtar den cannabisrelaterade statistiken från Toxreg, men den alkoholrelaterade statistiken från Dödsorsaksregistret. Vidare väljer han enbart ett år med lågt antal dödsfall av alkohol, kanske för att göra skillnaden större mellan de jämförda drogerna.
  • Många fler invändningar går att finna i kommentarerna till debattartikeln, alla skrivna av läkare och forskare över hela Sverige.

Från myt till fakta

Så vad är problemet med att Kai Knudsen påstår något han inte har några belägg för? Han är ju bara en i mängden av forskare som med jämna mellanrum publicerar nya rön inom drogområdet. En röst bland många andra.

Problemet är den mediala uppmärksamhet Kai får. Så här gick det till när hans omedelbart hårt kritiserade debattartikel förvandlades till fakta.

  1. Debattartikeln publiceras på Läkartidningens webbplats. Kritikerstormen börjar.
  2. Utan att ha tagit hänsyn till artikelns kvalitét eller kritiken riktad mot den börjar poliser, tulltjänstemän och lobbyorganisationen RNS sprida den i sociala medier. Vissa organisationer väljer till och med att tolka dess innehåll till att cannabis plötsligt är dödligt.
  3. Dagen efter artikeln publicerats gör TV4-nyheterna ett inslag där Kai Knudsen okritiskt får tala om sin debattartikel som om innehållet vore obestridlig fakta. Tvärt emot vad källkritisk journalistik handlar om. Tvärt emot all kritik. Ord som ”obehagligt” räcker knappast till.

På mindre än ett dygn går debattartikeln från att vara en hårt kritiserad myt, till att presenteras som fakta över hela Sverige. Pang! Så är ännu en myt fastbränd i allmänheten.

Denna isolerade händelse visar det omedelbara behovet av en narkotikapolitik baserad på evidens och hårt prövad forskning. Frågor jag ställer mig är: varför är inte politiker mer intresserade av vad forskarna själva säger? Varför existerar det ingen bättre dialog med t ex Centrum För Narkotikavetenskap, RFHL eller Svenska Brukarföreningen? Varför är nykterhetsrörelsen så otroligt rädd för vetenskap?