Lögner i cannabisdebatten från SSU, Kai Knudsen och Jonas Gondinger

Lögner i cannabisdebatten från SSU, Kai Knudsen och Jonas Gondinger

Inläggsfoto: Simon Röder. Redigering: mig.

Detta inlägg är till stor del baserat på narkotikadebattören Magnus Callmyrs utmärkta sammanfattning av debatten.

I dagarna fick vi en tydlig inblick i hur det narkotikapolitiska arbetet går till i Sverige. Efter att Magnus Ek (förbundsordförande CUF) i GP publicerat en debattartikel om legaliseringen av cannabis väntade jag spänt på vilka motreaktioner texten skulle väcka.

Förvånande nog vågade SSU denna gång ta bladet från mun och kasta sig in i debatten, tillsammans med både kända och okända ansikten. Gemensamt för alla repliker till CUF:s debattartikel är att de kantades av både lögner, härskartekniker och uppenbart ohederlig statistik.

Låt oss se på hur en klassisk svensk cannabisdebatt går till:

23 maj

CUF publicerar sin debattartikel i GP.

24 maj

Philip Botström (förbundsordförande SSU) och Disa Chrapkowska (folkhälsopolitisk talesperson SSU) svarar dagen efter i en replik med rubriken Drogliberalerna har fel – legalisering en fara för unga. Följande problem finner vi med deras replik:

  • De bemöter aldrig sakfrågan som tas upp i Magnus Eks debattartikel: de eventuellt negativa effekterna hos en fortsatt kriminalisering.
  • De använder upprepade gånger stigmatiserande och förminskande ordval som “drogliberaler”, utan att kunna precisera vad det innebär.
  • WHO, den enda källan de hänvisar till i sin replik, rekommenderar en avkriminalisering av droger.
  • De hävdar att “Sverige behöver en narkotikapolitik som är restriktiv mot narkotika i samhället” utan att kunna påvisa några som helst belägg varför det är så.
  • De hävdar att ett cannabisbruk “riskerar att permanent sänka användarens IQ-nivå” utan att kunna redogöra för någon källa. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd. Antagligen menar de Dunedin-studien, som påvisade en generell minskning av 6 IQ-punkter hos enbart 23 unga mycket tunga brukare, om man samtidigt valde att bortse från socioekonomiska orsaker eller bruk av andra droger. Permanent minskning av IQ har ännu inte kunnat påvisas i någon studie som enbart utgår från ett cannabisbruk.
  • Till min kännedom är det ingen i debatten som “vill släppa cannabis fritt”, vad det nu innebär. En eventuell legalisering är inte aktuell utan en tillhörande strikt reglering, med tung beskattning och höga åldersgränser. Det är ju precis därför CUF vill legalisera cannabis; de menar att en hårt kontrollerad marknad är att föredra istället för den svarta marknad vi har idag, där kriminell verksamhet har ensamrätt på all produktion, distribution och inkomster.
  • Ingen påstår att cannabis är ofarligt. Det intressanta är ju hur farlig drogen är.
  • Hur ett folkligt stöd kan anses som styrande i viktiga hälsofrågor som denna framgår inte heller. Problemet är väl att frågan utformats som att vi enbart har två val: en restriktiv narkotikapolitik eller att knarket “släpps fritt”. Inga andra alternativ påstås vara aktuella att överväga.
  • Författarna påstår även att en restriktiv narkotikapolitik “bidrar till att färre unga testar” samt “förhindrar människor att över huvud taget börja bruka narkotika”. Hur gör de den kopplingen? Ett vanligt argument är att Sverige har ett förhållandevis lågt antal niondeklassare som testat cannabis, men att det skulle bero på vår restriktiva narkotikapolitik har ännu ingen lyckats påvisa.
  • Ingen påstår heller att en legalisering av cannabis skulle lösa problematiken kring ett problematiskt bruk av droger. Men vad säger att en restriktiv narkotikapolitik gör det?

Jag har upprepade gånger försökt nå både SSU, Philip och Disa för att debattera felaktigheterna i deras replik. De har valt att ignorera alla sådana försök.

26 maj

Nu inkommer psykiatern Jonas Gondingers replik med rubriken Jodå, cannabis är en dödsdrog. Hans svar består av tre punkter vilka han kallar “tre grundfakta”. Följande problem finner vi med hans replik:

  • Jonas hävdar att “enligt forskningen räcker det att ”röka på” cannabis cirka 50 gånger för att personen skall riskera att drabbas av Schizofreni med kroniska vanföreställningar och hallucinationer“. Ingen källa anges. Vi antas lita på Jonas ord att det stämmer, trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd.
  • Jonas hävdar att “THC orsakar kognitiv svikt. Detta innebär på ren svenska att man blir dum i huvudet“. Ett (enligt min personliga åsikt) mycket problematiskt uttryck för att komma från en psykiater. Som enda källa används anekdoten vad Jonas “och hans kolleger” mött i sitt arbetsliv. Även detta påstående saknar vetenskapligt stöd.
  • Vidare hävdar han att “THC är en vanlig inkörsport till tyngre droger” samt att det “inte [är] ovanligt att heroin blir sista steget i missbrukarkarriären” utan att kunna redogöra för någon källa. Även detta påstående saknar vetenskapligt stöd.
  • Jonas hävdar även att “cannabis förkortar livet hos de som missbrukar drogen“. Han misslyckas även här med att redogöra för någon källa, men jag utgår från att han menar studien från KI som bemöts här.

Samma dag inkommer även Kai Knudsens replik med rubriken Cannabis skadeverkan är ingen bagatell. Kai är välkänd inom cannabisdebatten och har några gånger avslöjats med att ljuga om statistik, feltolka data och påstå dödliga effekter som saknar evidens. Följande problem finner vi med hans replik:

  • Kai hävdar att legaliseringen av cannabis inneburit ökade sjukhusvistelser från 2008 till 2013. Men då legaliseringen skedde först 2014 får vi utgå från att överläkaren Kai antingen glömt hur man räknar årtal, eller rakt av ljuger.
  • Återigen blandar Kai friskt data från toxreg och dödsorsaksregistret för att finna en dödlighet som egentligen inte finns, i hopp om att skapa opinion hos icke insatta läsare. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd.
  • Precis som Jonas Gondinger hävdar Kai att ett bruk av cannabis leder till för tidig död. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd.
  • Kai hävdar i likhet med Jonas Gondinger att ett cannabisbruk leder till “haschpsykos”. Hans enda källa är anekdoten “Nyligen hade vi en patient som i en cannabispsykos kastat sig ut från en byggnadsställning och ådragit sig omfattande frakturer men överlevde otroligt nog. En ung kvinna dog nyss på vår avdelning efter en överdos av amfetamin, heroin och cannabis“. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd: Källa 1Källa 2. Källa 3.

Majoriteten av dessa punkter ingår i slutrepliken från CUF som publicerades 30 maj.

Varför tvingas man ljuga för att finna argument till en fortsatt kriminalisering? Decennier av skräckpropaganda har gjort att förbudssidan kan påstå i stort sett vad som helst utan att majoriteten av läsarna misstror innehållet. Valfri förbudsivrare hade kunnat påstå att cannabis ger dig puckelrygg, grön hud eller förvandlar dig till satanist utan att majoriteten av Sveriges befolkning hade ifrågasatt det.

Att de saknar vetenskapligt stöd spelar ingen roll. Droger är ju fel.
Att de ljuger om statistiken bakom sina påståenden spelar ingen roll. De står ju på den goda sidan.
Att de använder anekdoter som evidens för sina påståenden spelar ingen roll. Knark är ju bajs.

Varför tvingas förbudssidan ljuga för att finna argument för en fortsatt kriminalisering?

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Bild: TV4-nyheterna.

Igår hände något vi sett så många gånger förut: Kai Knudsen (överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset) kom med ännu ett ogrundat påstående om cannabis. Denna gången via Läkartidningen i en debattartikel med titeln Högre dödlighet relaterad till cannabis än till alkohol hos unga.

Vi som har följt Kai Knudsen är vana vid detta. Han är bra på att låta vettig och kastar gärna ut hänvisningar till studier och forskning för att en icke insatt lyssnare ska inse hans påstådda kompetens. Väldigt ofta ser vi dock att dessa studier inte stärker hans argument, eller rent av motsäger dem.

Forskningen han hänvisar till visar ibland motsatt resultat, men han får det att låta bra genom att plocka utvalda citat i avhandlingar och presentera dessa utanför sitt sammanhang. Detta har lett till att Kai ofta tas in som “drogexpert” inom cannabis och spice i media. Vi har sett honom i TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, Göteborgs-posten etc.

Kai menar bland annat att spice består av “indiska kryddor” och kan ge “syntinnitus”, att cannabis kan ge “bestående personlighetsförändringar”, leder till psykos samt ökar risken för att du kommer kasta dig från en balkong. Ständigt utan att kunna påvisa tillräcklig evidens.

Vad som hände igår visar ett större problem: hur nyhetsorganisationer, polis samt nykterhetsrörelser snabbt och utan minsta källkritik förvandlar ett illa grundat påstående till fakta.

Debattartikeln

I samtal med t ex poliser i sociala medier har jag förstått att många inte ens förstått vad det är Kai skriver i debattartikeln. Det låter ju bra, så varför ifrågasätta?

Kortfattat påstår Kai att vi genom uppgifterna i Toxreg skulle kunna dra slutsatsen att ungdomar som brukar cannabis har större chans att dö än de som brukar alkohol. Denna slutsats får han genom att undersöka hur många gånger det påträffats inaktiva metaboliter från cannabis (THC-syra) eller alkohol i blodet vid obduceringen efter ett dödsfall.

Följande problem finner vi med denna slutsats:

  • Cannabisöverdos har fortfarande aldrig dödat någon. Det existerar ingen forskning som bevisat detta, något som amerikanska DEA konstaterade redan 1988.
  • Toxreg är inget dödsorsaksregister. “Cannabisexperten” Kai lyckas på något magiskt sätt glömma bort att vi inte med säkerhet kan mäta ett pågående rus av cannabis. Metaboliterna (nedbrytningsprodukterna i kroppen) som kommer av ett bruk som lika gärna kunde skett några veckor innan. Du skulle kunna bruka cannabis på måndag och bli överkörd av en bil på fredagen. Vid din obduktion hade man då påvisat THC-syra (metaboliter av THC). Kai drar då slutsatsen att du dog i en cannabisrelaterad olycka. Korrelation, men inget kausalt samband. Då kan vi lika gärna skylla på vädret, eller färgen på underkläderna.
  • Kai Knudsens tre primära källhänvisningar [1-3] motsäger vad Kai påstår. De visar tvärt emot att alkohol är farligare än cannabis. Den fjärde källhänvisningen [4] är ett ännu icke publicerat examensarbete, som alltså inte går att läsa.
  • Kai “råkar” såklart missa att ta hänsyn till det faktum att den ena drogen är illegal. Det är en för honom oviktig variabel som han ej väljer att uppmärksamma. En påtvingat kriminell livsstil är enligt Kai inget som påverkar en eventuell risk för dödlighet.
  • Kai hämtar den cannabisrelaterade statistiken från Toxreg, men den alkoholrelaterade statistiken från Dödsorsaksregistret. Vidare väljer han enbart ett år med lågt antal dödsfall av alkohol, kanske för att göra skillnaden större mellan de jämförda drogerna.
  • Många fler invändningar går att finna i kommentarerna till debattartikeln, alla skrivna av läkare och forskare över hela Sverige.

Från myt till fakta

Så vad är problemet med att Kai Knudsen påstår något han inte har några belägg för? Han är ju bara en i mängden av forskare som med jämna mellanrum publicerar nya rön inom drogområdet. En röst bland många andra.

Problemet är den mediala uppmärksamhet Kai får. Så här gick det till när hans omedelbart hårt kritiserade debattartikel förvandlades till fakta.

  1. Debattartikeln publiceras på Läkartidningens webbplats. Kritikerstormen börjar.
  2. Utan att ha tagit hänsyn till artikelns kvalitét eller kritiken riktad mot den börjar poliser, tulltjänstemän och lobbyorganisationen RNS sprida den i sociala medier. Vissa organisationer väljer till och med att tolka dess innehåll till att cannabis plötsligt är dödligt.
  3. Dagen efter artikeln publicerats gör TV4-nyheterna ett inslag där Kai Knudsen okritiskt får tala om sin debattartikel som om innehållet vore obestridlig fakta. Tvärt emot vad källkritisk journalistik handlar om. Tvärt emot all kritik. Ord som “obehagligt” räcker knappast till.

På mindre än ett dygn går debattartikeln från att vara en hårt kritiserad myt, till att presenteras som fakta över hela Sverige. Pang! Så är ännu en myt fastbränd i allmänheten.

Denna isolerade händelse visar det omedelbara behovet av en narkotikapolitik baserad på evidens och hårt prövad forskning. Frågor jag ställer mig är: varför är inte politiker mer intresserade av vad forskarna själva säger? Varför existerar det ingen bättre dialog med t ex Centrum För Narkotikavetenskap, RFHL eller Svenska Brukarföreningen? Varför är nykterhetsrörelsen så otroligt rädd för vetenskap?

Sefyr blixtrade till och försvann

Sefyr var ett ungdomsprogram som gick att se i SVT mellan 1997-1998. Vad som utmärkte programmet var att de frispråkigt rapporterade om samhällsfenomen på ett sätt som skilde sig från vanlig rapportering. För mig är programmet av intresse då det rapporterade om cannabis i Sverige ur en inte enbart negativ vinkling, som är så vanligt förekommande idag i traditionell media. Så fort cannabis skall diskuteras kan du slå dig i backen på att Fred Nyberg, Kai Knudsen eller Pelle Olsson är inbjudna.

Sefyr vågade som första – och antagligen sista – samhällsprogram rapportera om cannabis ur ett pragmatiskt synsätt. Att utan moraliserande pekpinnar berätta om drogen genom att väga dess fördelar mot deras nackdelar, och låta tittarna dra sina egna slutsatser. Oerhört modigt och uppseendeväckande vid tidpunkten. Även idag.

Programmet jag länkat till nedan hann visas på SVT en enda gång innan det blev anmält av RNS till granskningsnämnden. Där fälldes programmet. RNS gick direkt ut med ett pressmeddelande:

PRESSMEDDELANDE 8 MAJ 1998

RNS anmäler ungdomsprogrammet Sefyr till Granskningsnämnden.

Igår kväll sändes ungdomsprogrammet Sefyr i SVT 1. I ett längre reportage gavs bilden att skadorna av cannabis är kraftigt överdrivna, utan att man för den skull redovisade vad forskarna kommit fram till. Programmets producent Mats Johansson vid SVT i Malmö låter meddela per telefon att det där vet ju alla ändå.

I programmet gavs stort utrymme åt personer som menade att det måste betraktas som ett misstag att cannabis narkotikaklassades. Inte heller gav
man den korrekta bilden av hur detta gick till utan presenterade istället en hemsnickrad teori i avsikt att dra ett löjets skimmer över ett av världens
största missbruksproblem, som särskilt drabbar unga människor.

Programmet Sefyrs reportage igår uppfyllde inte ens lägsta tänkbara krav på journalistisk hederlighet.

Tack vare någons viktiga engagemang på youtube, kan vi fortfarande se programmet. Sefyr blixtrade till, och försvann.