Ohederlig drogdebatt från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS)

Ohederlig drogdebatt från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS)

Nedan finner ni ett (litet) urval av de påståenden lobbyorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) sedan 2015 delat i debattartiklar, sina egna webbplatser eller i sociala medier. Jag gjorde denna sammanställning för att påvisa den ohederliga drogdebatt som förs hos förbudssidan inom svensk narkotikapolitik. En debatt som kantas av inkompetens, lögner, personangrepp, jäv och avsaknad av vetenskapligt stöd. Allt för att sprida skräckpropagandan RNS som ideell förening är så beroende av.

Detta inlägg kommer uppdateras löpande allt eftersom RNS fortsätter publicera påståenden där de ljuger eller saknar vetenskapligt stöd. Vill ni själva tipsa mig så nås jag enklast på kontakt@snilletjohan.se eller via min Twitterkanal.

RNS ohederliga drogdebatt

“Cannabis – igen” länk till skärmdump
I ännu ett försök att koppla samman bruket av cannabis med diverse våldsdåd, kommenterade RNS mordet på Tova med en tweet. Först efter två dagars stark kritik, fann sig RNS för ovanlighetens skull tvungna att pudla. Originaltweeten raderades omedelbart efteråt.

“Nice-terroristen Bouhlel var cannabisrökare enligt den här artikeln” länk
Ännu ett lågvatten hos RNS. Här försöker man  hitta ett samband mellan ett bruk av cannabis och Mohamed Lahouaiej-Bouhlel, som i juli 2016 dödade 86 personer i Nice.

“Cannabisrökning dubbelt så vanligt bland 15/16-åringar i Portugal jämfört med 1995” länk
Daily Mail igen. Oklart vad som menas, då lagförslaget att avkriminalisera bruket av cannabis infördes 2001. Att antalet elever som i en skolenkät uppger att de brukat cannabis stigit från 7% till 15 % kan lika gärna bero på att fler äntligen vågar erkänna bruket. Sanningen är att vi inte vet.

“Mord i UK: Dr Sengupta told court that smoking cannabis had triggered a genetic psychotic illness” länk
Återigen anses Daily Mail vara trovärdig källa för RNS, som okritiskt delar vidare påståendet att en psykiskt sjuk individ begick våldsdåd pga sitt cannabisbruk.

“Sambandet cannabis-schizofreni stärkt enligt nya rön från dansk forskning” länk
RNS anser Daily Mail vara trovärdig källa, för ett påstående som gavs under en konferenspresentation och ännu inte ens genomgått en peer review.

“Legalized pot is making America’s lower class poorer and less responsible” länk
Ett modigt påstående, eftersom artikeln RNS hänvisar till använder data från innan 2014, då legaliseringen i Colorado skedde.

“Norberg oärlig om legaliseringseffekt i Colorado” länk
I ett försök att bemöta debattören Johan Norbergs inlägg om legaliseringen av cannabis i Colorado skickade RNS ut denna gång sin “cannabisexpert” Pelle Olsson. I sin replik refererar Pelle till data som härstammar från innan 2014, då legaliseringen skedde. Han påstår även att legaliseringen medfört ökat bruk, trots att ökningen började långt innan 2014. Vidare ignorerar Pelle Olsson lämpligt nedan två studier, antagligen för att de inte stöder hans påståenden:

I vanlig ordning hävdar Pelle att fler som dött i trafikolyckor testar positivt för cannabis. Det borde varit av intresse för Pelle att specificera om han menar att de testat positivt för THC — eller icke rusgivande THC-syra, som kan synas i urinen flera veckor efter ett bruk. Han missar även att trafikdödligheten sjunkit i Colorado.

Pelle har en fäbless för att ideligen nämna den pro-cannabislobby som han samtidigt inte klarar av att definiera. Hans egen roll som föreläsare i lobbyorganisationen RNS är dock inget han någonsin nämner.

“Marijuanaförgiftningar hos barn har fördubblats i Colorado” länk
En fördubbling låter givetvis som en stor siffra när RNS undviker att nämna baslinjen: från 1 till 2 förgiftade barn per 100.000 individer. I studien konstaterar Dr. Roosevelt själv att fler personer uppger sig ha lämnat sina edibles framme, tidigare hade man ingen aning. Inga dödsfall eller permanenta skador har rapporterats.

“Myten om den ofarliga drogen” länk
RNS recenserar sig själva i Läkartidningen när Nils Littorin (styrelseledamot hos RNS) recenserar boken Big Marijuana av Pelle Olsson (föreläsare hos RNS). Ett jäv Nils givetvis inte nämner någonstans i sin recension. Nils Littorin hävdar bokens ”populärvetenskapliga upplägg” som dess ”stora styrka”. Att hävda dess stöd i forskning och evidens misstänker jag inte är möjligt.

“Does cannabis affect sperm?” länk
RNS frågeställning baseras på en studie som inte tar hänsyn till övrigt drogbruk.

“Smoking cannabis dampens emotions and increases risk of addiction” länk
Vilken studie artikeln refererar till nämns aldrig. Ingen hänsyn tas till exempelvis socioekonomisk bakgrund eller övrigt drogbruk. Slutsatsen drar man från ett spel där deltagarna ska trycka på en knapp för att få “monetär belöning”, samtidigt som man under totalt tre tillfällen över en fyraårsperiod mätte mängden dopamin som utsöndrades när man deltog i spelet.

Vad som skedde i deltagarnas liv mellan mättillfällena tog man ingen hänsyn till.

“Marijuana-legalisering i USA har fördubblat bruket” länk
Fördubblingen som anges inträffade INNAN legaliseringen för rekreationellt bruk i fyra delstater.

“Kampanj för legalisering av LSD” länk
En mycket underlig slutsats av denna lilla studie om hallucinogener som läkemedel mot depressioner. Pga bristande kunskap och politisk agenda om “ett narkotikafritt samhälle” har utvecklingen av dessa substanser som psykofarmaka allvarligt eftersatts. Sponsorer/pionjärer som Amanda Feilding förbättrar avsevärt utsikterna för forskningen på området.

“Polisen kritiserar socialstyrelsen: Legal narkotika en handelsvara” länk
Lennart Karlsson glömmer givetvis nämna att han även sitter i styrelsen för RNS. Företräder han svensk polis eller lobbyorganisationen RNS i denna fråga?

“Absurt att dela ut sprutor till unga narkomaner” länk
I exemplet Per Johansson gör med Danmark räknar han upp den totala mängden, utan att göra någon åtskillnad huruvida de fick blodsmittan före eller efter införandet av sprututbyte. Forskning visar att sprututbyte vare sig ökar omgång eller frekvens. Per ser ensam ett samband mellan sprututbyte och fortsatt drogbruk, en teori som saknar stöd i forskning.

Tvärtom visar forskning att övergången från sprututbyte till behandling fungerar mycket väl. Även Socialstyrelsen presenterar stöd för sprututbytets positiva effekter.

“Medicinen dödar – inte nollvisionen” länk
I likhet med andra lobbyorganisationer skyller RNS den ökade narkotikadödligheten på substitutionsbehandlingar som LARO. Med data från Toxreg (som enbart påvisar förekomsten av eventuella droger vid dödstillfället, inte att de skulle vara dödsorsaken) påstår Staffan Hübinette en dödlighet som Toxreg inte kan påvisa. Tittar man på dödsorsaksregistret så framgår det att narkotikadödligheten ökat konstant sedan början av 1980-talet, förutom under några år i början av 2000-talet då den minskade.

Sannolikt handlar det om ett flertal olika faktorer som driver ökningen, men den viktigaste borde vara det ökande blandmissbruket och ökningen av andelen personer med opioider (heroin, metadon, buprenorfin, fentanyl etc.) som huvuddrog. Denna utveckling inleddes under 1980-talet och utbyggnaden av LARO-programmen var ett försök att hantera detta. RNS påstående saknar vetenskapligt underlag.

“Skollagen hindrar skolans arbete mot narkotika” länk
Skolinspektionen själva avråder mot drogtester i skolan. Vidare utsätter metoden elever för omvänd bevisbörda; plötsligt är du skyldig tills motsatsen bevisats. Individer som oavsett anledning inte vill öppna sina privata skåp för genomsökning eller kissa inför polisen riskerar avstängning. Forskning visar att drogtester i skolan inte har någon effekt på elevers droganvändning. Det kan i stället leda till ökad drogproblematik.

“Hongkong nyfiket på svensk narkotikamodell” länk
RNS tvingas resa till diktaturen Kina för att få svensk narkotikapolitik att framstå som “positiv”.

“Svensk lär Iran om narkotikapolitik” länk
RNS besöker Iran i ett ovanligt glatt reportage från Drugnews, en nyhetsbyrå som ägs av RNS själva. För att citera Per Johansson: “Vi är mot dödstraff, brukar jag berätta, och att preventivt arbete och behandling är viktigt, men det behövs också lätta juridiska sanktioner när unga bryter mot regler“. Enbart mellan 2012 – 2014 avrättades 1137 personer i Iran för “drogbrott”.

Per Johansson avslutar intervjun: “Den här gången var trevligare. Vi visades runt i shahens palats, på mattmuseum och flera andra turistplatser. Fick läcker saffranskryddad mat, god alkoholfri dryck och gick upp ett par kilo, skrattar han.

“Om injektionsbrukare är angelägna om att förhindra smittspridning […] så fixar dem det här med sprutor. De fixar ju drogerna på illegal väg, det är väl inte konstigare än att skaffa sprutorna?”
Citat från överläkare Kerstin Käll, föreläsare hos RNS, om smittskydd i form av sprututbyte till injektionsbrukare. P1 Morgon, kl 07:18, 23 februari.

“Public service bedriver kampanjjournalistik” länk
I ett tappert försök att bemöta FN:s skarpa kritik av Sveriges repressiva narkotikapolitik, skrev Per Johansson en krönika som publicerades i RNS eget magasin Narkotikafrågan. Per går till personangrepp och hänger ut de inblandade journalisterna (som bara återgav vad FN sade) med fullständigt för- och efternamn. Även namnet på deras chef publiceras. RNS går även till personangrepp mot FN:s vice högkommissionär för händelser som inte har med sakfrågan att göra.

“Ny Sifo: Svenskar vill ha kvar förbud mot narkotika” länk
Ett förväntat resultat när frågeställningen lyder: “All icke-medicinsk hantering av narkotika är idag förbjuden i Sverige. Förbudet omfattar även själva konsumtionen. Anser du att narkotikakonsumtion ska vara förbjuden även i framtiden eller skall den inte vara det?“. Peder Langenskiöld (verksamhetschef för Svenska Carnegie Institutet), som beställde SIFO-undersökningen, erkänner själv att han inte förstår kritiken mot att blanda ihop alla kända droger och kalla det “narkotika”.

Peder har heller inte kompetens nog att förstå skillnaden mellan olika droger. “TT: Exempelvis legalisering av cannabis har debatterats mycket, men ni har inte skiljt olika typer av narkotika åt i undersökningen?
– Nej, därför vi tror att om vi går ut till hela folket ute i stugorna, vet man inte så säkert skillnaden mellan en drog och en annan. Och cannabis är så starkt nu, väldigt potent, så de är i stort sätt lika farliga allihop, fast de verkar på olika sätt.”

“Restriktiv syn på narkotika räddar liv” länk
Återigen en debattartikel från överläkare Kerstin Käll, föreläsare hos RNS. Här har man vaskat fram de mest lättbehandlade patienterna. Individer som är drogfria två månader innan LARO får bättre behandlingsresultat. Anledningen till att det skrivs ut mer morfin/oxikodon nu är INTE slapphet, utan a) Dextropropoxifen avregistrerades pga tox-problem och b) tramadol blir mindre och mindre populärt för det är svårt att sätta ut. Så antalet patienter med smärta består och behovet av opioider totalt någorlunda konstant.

Från artikeln: “En annan risk är att man får en ökad frekvens av hot och våld mot personalen.” Genom att minska restriktioner och risk för utskrivning? Snarare ett rysligt blatant försök att spela på känslor och rädsla, helt utan grund. Från artikeln: “Vi lyckades tränga tillbaka missbruket. Det är hög tid att vi åter börjar ta narkotikafrågan på allvar och diskutera vad för slags samhälle vi vill ha, framför allt med tanke på våra ungdomar.” Så vi lyckades, men nu helt plötsligt så har det återuppstått, i samband med förskrivna läkemedel och att det inte tagits på allvar? Visst håller jag med om att det inte tagits på allvar, men resultatet av det är restriktionen som går tvärt emot vetenskapen.Och så blir “knarket” åter igen en fara för hela samhället och vi ska tänka på barnen.

“Fatal accidents involving stoned drivers soared in Washington since pot was legalized May 10” länk
RNS påstår – som många gånger förut – att THC-syra i blodet skulle påverka bilkörning negativt. Ett påstående som saknar vetenskapligt stöd då THC-syra inte är rusgivande, men kan synas i urinen i upp till några veckor.

I Sverige uppmärksammades detta 2016 då Riksåklagaren beslutade att Åklagarmyndigheten ska verka för att felaktiga lagföringar för rattfylleribrott där någon kört med THC-syra i blodet ska rättas till.

Övrigt

Kerstin Käll uttalar sig om sprututbyte i P1 morgon

Kerstin Käll uttalar sig om sprututbyte i P1 morgon

Jag transkriberade ett väldigt talande citat av Kerstin Käll (överläkare, medicinsk ansvarig Beroendekliniken Linköping, föreläsare hos RNS) från gårdagens intervju i P1 Morgon om skademinimerande metoder. Hennes citat finner ni i bilden som är bifogad till detta inlägg.

Två frågor:
1. Vem föreställer sig Kerstin skulle sälja dessa kanyler?
2. Vilken överläkare hänvisar individer med beroendesjukdom till en illegal marknad för att finna smittskydd?

Min personliga åsikt är att hennes roll som föreläsare hos Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle – RNS i allra högsta grad påverkar hennes argumentering i frågan om sprututbyte.

Min replik på RNS debattartikel: “Absurt att dela ut sprutor till unga narkomaner”

Min replik på RNS debattartikel: “Absurt att dela ut sprutor till unga narkomaner”

RNS debattartikel i Dagens Samhälle läser ni här.

Min replik

Så grundläggande mänskliga rättigheter som smittskydd ska inte baseras på behov, utan vad RNS “tror på”, är “rädda för” eller för att de belyser rent administrativa problem, som om dessa skulle överskugga de bevisat stora fördelar som kommer av ett sprututbyte?

Forskning visar att sprututbyte vare sig ökar omgång eller frekvens. Precis som folkhälsominister Gabriel Wikström själv sade imorse i P1 Morgon: “ingen blir alkoholist av rena flaskor”.

Per Johansson ser ensam ett samband mellan sprututbyte och fortsatt drogbruk. Den teorin har inget stöd i forskning. Han talar om att det “finns risk” och dömer därför ut ålderssänkningen som “absurd”. Vad sägs om att basera den åsikten på faktiskt evidens istället?

I exemplet han gör med Danmark räknar Per upp den totala mängden, utan att göra någon åtskillnad huruvida de fick blodsmittan före eller efter införandet av sprututbyte.

RNS visar återigen att de är beredda att offra vem som helst i jakten på total drogfrihet. Eftersom både regeringen och Socialstyrelsen har slutat lyssna på RNS, så är min personliga åsikt att ingen annan behöver göra det heller.

Debatt med Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle om drogtester i skolan

Debatt med Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle om drogtester i skolan

Just nu pågår en intressant debatt på Facebooksidan för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Med bakgrund av Staffan Hübinettes åsiktsartikel om drogtester i svensk skola fann sig RNS plötsligt i en kritikerstorm de inte är vana vid att möta. Antagligen var det därför som RNS i ett mycket sällsynt fall faktiskt kände sig tvingade till att bemöta kritiken.

I samtal med andra personer som tidigare debatterat med RNS har jag förstått att de ofta raderar kommentarer och helt enkelt blockerar författaren bakom kritiken från deras sociala medier. Jag återger därför debatten i sin helhet nedan, ifall kommentarerna plötsligt skulle försvinna från RNS Facebooksida.

RNS svar återges nedan med en blå kantlinje på vänstersidan.


RNS fortsätter (mot Skolinspektionens syn på saken) arbeta för tvingande drogtester i svensk skola. En mycket problematisk metod som Magnus Callmyr bemötte redan 2015: http://www.magnuscallmyr.se/…/drogtester-och…/

Det största problemet med RNS metoder är vad som händer med elever som inte vill göra drogtester och riskerar avstängning. Plötsligt är du skyldig tills motsatsen bevisats. Inte för att RNS bekymrar sig om en eventuell stigmatisering i jakten på det narkotikafria samhället.

Syftet med drogtester är inte att skolan ska straffa eller göra sig av med missbrukande elever. Det är ett verktyg för att tidigt ingripa och hjälpa elever med problem och se till att de klarar sina studier på bästa sätt.

Jag citerar åsiktsartikeln: “[…] Grundlagens skydd mot tvingande kroppsligt ingrepp från det allmänna ska kvarstå men möjligheten att använda drogtester och avstängning som konsekvens införas även i teoretiska utbildningar och moment.”

Bevisbörda är en juridisk term RNS bör slå upp i närmaste ordbok. En elev kan inte anses leva under hot om avstängning enbart pga misstanke om drogbruk. Tanken baseras på en Bejerotsk syn på bruket som en epidemi, som sprider sig i samhället. En lika problematiskt som ålderdomlig syn.

Kan RNS visa belägg för effektiviteten hos tvingande drogtester i svensk skolmiljö? Eller är detta ÄNNU ett fall av en “tänk-på-barnen”-retorik där RNS målar upp en skräckbild av en halmdocka?

RNS kanske samtycker att jag på måndag nästa vecka väntar med polis utanför arbetsplatsen. Obligatoriska drogtester, med hot om omedelbar avstängning om ni vägrar.

Det är självfallet inte så det går till vid ett drogtest på skolan. Det hade även du vetat om du någon gång arbetat med de här frågorna inom skolans värld. Som sagt används drogtest som underlag för fortsatt stöd och är inte till för att skicka ut någon från skolan. Om en elev visar positivt test bör en handlingsplan göras upp i samverkan mellan socialtjänst, skola, elev och vårdnadshavare och som beskriver vilket stöd eleven ska erbjudas. Hur det ser ut beror på omständigheterna och behovet i det enskilda fallet. Utgångspunkten bör vara att eleven ska bli drogfri, fungera i skolan och klara av studierna samt att skydda och skapa trygghet för andra elever och skolmiljön. Det kan i vissa fall vara motiverat med ett kortare avbrott (sjukskrivning/giltig frånvaro) i en akut situation. Men det är då viktigt att eleven får stöd och hjälp under den tiden och inte hamnar i ett vakuum. Ett alternativ kan vara en kortare tids hemundervisning. Att lämna ett urinprov är alltså inte ett straff utan endast en kontrollåtgärd som hjälper både skolan och eleven.

Bejerots syn på hur narkotikabruk sprids är knappast ålderdomlig utan högst relevant. RNS föreslår inte tvingande drogtester i skolmiljö, drogtester är alltid frivilliga, endast polisen kan använda tvingande drogtester vid misstanke om brott. Elever som misstänks använda droger erbjuds idag att lämna ett drogtest som är frivilligt. I många gymnasieskolor används även slumpvisa drogtester i samband med vissa praktiska moment. Testerna är frivilliga, men att avstå innebär en konsekvens i form av att inte kunna delta i de praktiska momenten.

Studier på effekterna av drogtester i skolmiljö är begränsade, men det finns ett antal huvudsakligen amerikanska som visar på vissa positiva effekter. Inom arbetslivet finns studier som visar på positiva effekter. I Folkhälsoinstitutets kunskapsöversikt Narkotikan i Sverige framhålls också drogtester som en metod för att öka upptäcktsrisken i det man kallar “socialt intakta miljöer” som skolan, arbetslivet och trafiken och som därigenom har en förebyggande effekt.

Jag har inte påstått att ett positivt drogtest inte skulle innebära att en elev inte blir satt i behandling. Det är ord ni sätter i min mun.

1. Svara på hur ser ni på omvänd bevisbörda, i strid med vedertagen juridik? Drogtesterna ni så gärna vill ha in i svensk skolmiljö är i praktiken tvingande då en elev som inte vill göra dem automatiskt blir misstänkt för drogbruk. Testerna är ytterst stigmatiserande, något som är förödande för en skolungdom.
2. Hur hanterar ni bifynd? Låt oss säga att en elev har recept på ett narkotikaklassat lugnande eller sömnmedel – 2014 hade 24367 patienter i åldern 0-19 år recept på ATC-kod N05C “Sömnmedel och lugnande medel” – vilka kommer upptäckas i drogtester. Det kan ligga i elevens intresse att inte berätta varför hen har recept på något av dessa för någon i skolan. Tystnadsplikten, ni vet.
3. Hur gör ni med elever över 15 år, som är straffmyndiga? Ska dessa rapporteras till polisen? Är det etiskt försvarbart?
4. Bejerots teorier om det problematiska brukets spridning saknar stöd i modern forskning. Hur kan ni påstå att den fortfarande är aktuell?
5. Ni har helt rätt i att det saknas svenska studier som påvisar att drogtester i svensk skolmiljö på något sätt skulle minska bruket av droger. Det ni talar om är en signalpolitik som saknar stöd av forskning och som än idag inte kan uppvisa resultat i form av minskad drogbruk. Ni talar om “amerikanske studier” när AAP själva gått ut och avrått från drogtester i skolmiljö då det saknas evidens för dess nytta: https://www.aap.org/…/AAP-Opposes-In-school-Drug…

Inte heller Skolinspektionen håller håller med RNS teorier: https://www.skolinspektionen.se/…/Stallning…/Drogtester/

I flera svenska gymnasier har elever den senaste tiden stängts av efter att ha vägrat drogtester. RNS fortsätter arbeta för metoder ni “tror på”, istället för att se till modern forskning.

1. Slumpvisa drogtester används idag på många skolor i samband med praktiska moment. Testerna är frivilliga men att avstå innebär att eleven inte kan delta i de praktiska momenten och praktik. Skälet är att man vill förebygga skador och olyckor. Ingen annanstans på arbetsplatser för vuxna skulle en arbetsgivare acceptera “osäkert läge”.
Vad frågan nu gäller är teoretiska moment där skolan idag inte kan agera utan tvingas acceptera att elever som använder droger kan fortsätta att delta i undervisningen med de konsekvenser det kan medföra för andra elever.
Rätten att avstå från att lämna drogtest utan konsekvenser hamnar i motsättning till rätten till en trygg, säker och narkotikafri skolmiljö. Det problemet är reellt och skolor står inför det varje dag, därav artikeln.
De få undersökningar som gjorts av elevers syn på detta visar att eleverna tycker det är bra att skolan inför en tuffare policy. Det har också stöd i praktisk erfarenhet från de skolor som arbetar på detta sätt.

2. All drogtestning ska följa de riktlinjer för säker drogtestning som finns beskrivna av ex SWEDAC där man har rutiner för att hantera bifynd i form av läkemedel.

3. Elever som lämnar positiva drogtest inom socialtjänsten, sjukvården eller skolan anmäls inte till polisen. Endast vid akut påverkan på plats tillkallas polis som då kan ta ett tvingande drogtest.

4. När det gäller frågan hur narkotika sprids är begreppet Drug epidemic vedertaget där spridningen sker på individnivå bland användare.

5. Det finns en svensk mindre studie som antyder positiva effekter och publicerats i Läkartidningen (2010). Ett antal amerikanska studier visar positiva effekter men har skiftande vetenskaplig kvalitet. Endast två randomiserade kontrollerade studier i skolmijö finns som antyder vissa positiva effekter och som refererats i SBU:s nya kunskapsöversikt om drogprevention i skolan. Däremot finns stabilare studier gjorda inom arbetslivet som visar positiva effekter. Enbart drogtester löser inte problemet, men som en del i en strategi med flera olika förebyggande och tidiga insatser fyller de en viktig funktion. Uppgiften för skolan är att förebygga men också upptäcka tidigt och i samverkan med socialtjänsten tidigt ge stöd och hjälp till eleven för att klara studierna. Fortsatt användning av droger innebär en betydande risk för att studierna påverkas negativt.

Tack för svar.

Det finns en bakomliggande problematik till varför en elev började använda droger till att börja med. RNS verkar tro att ytterligare stigmatisering, avstängning från skola och utanförskap på något sätt skulle minska den problematiken. Speciellt där bruket föranletts av psykisk ohälsa, svåra sociala förhållanden eller andra trauman.

Möjligheten att stänga av en drogpåverkad elev existerar redan idag. Det RNS efterlyser är alltså möjligheten att kunna stämpla och utestänga elever, försvåra livet för elever som redan befinner sig i en svår situation, straffa de elever som värderar sin integritet tillräckligt för att vägra drogtest, samt upplösa elevens rätt till utbildning baserat på en MISSTANKE om drogbruk.

Jag vill även påstå att drogtester är direkt kontraproduktiva då de ger eleven ett stort incitament till att istället börja bruka livsfarliga, och fullt legala, internetdroger istället.

1. Ni talar inte om det fåtal drogtester som sker i samband med “praktiska moment”. Det ni talar om är obligatoriska drogtester av alla elever vid minsta misstanke om drogbruk. Mot Skolinspektionens inrådan. Under hot om avstängning.

Det finns inga motsättningar till varför en elev som genomgår en eventuell drogbehandling inte kan fortsätta gå i skolan och leva ett normalt liv. Ni verkar utgå från att 100% av alla drogbrukare lever i total misär och måste särskiljas från både vänner och normal skolmiljö.

Min fråga kvarstår: är ni beredda att jag väntar med polisen utanför ert arbete på måndag morgon för obligatoriska drogtester under hot om avstängning?

Ni kan väl inte på allvar låta eventuella undersökningar som elever svarat på styra hur vi bäst motverkar drogbruk i skolan?

2. Tack. Jag kontaktade SWEDAC som hänvisade mig till de separata labb som gör analyserna. Det är labben själva som bestämmer hur de behandlar bifynd, inte SWEDAC (som enbart ackrediterar rutiner och processer för analys). Så min fråga kvarstår: hur behandlar ni bifynd?

3. Hur konstaterar ni akut påverkan hos vår vanligaste illegala drog cannabis? Anser ni metaboliter från THC (THC-syra) vara “akut påverkan”?

4. Rättelse: begreppet drug epidemic använder primärt nykterhetsrörelsen. En teori som inte tar hänsyn till bakomliggande orsaker som sociala förhållanden, psykisk ohälsa eller utsatthet (t ex övergrepp). Återigen väljer RNS att inte se till modern forskning som på ett mer tillförlitligt sätt beskriver ett problematiskt bruk, samt ger en bättre bild över hur vi bekämpar en beroendesjukdom. Era teorier är lika ålderdomliga som Bejerot.

5. Så det existerar alltså inte tillräcklig evidens för påståendet att drogtester i svensk skola på något sätt skulle minska drogbruket. Annat än den signalpolitik vars effektivitet ni fortfarande inte kan hitta evidens för. Det ni talar om är “möjligheten att använda drogtester och avstängning som konsekvens införas även i teoretiska utbildningar och moment” utan att ni har vetenskapliga belägg för det.

Ingen påstår att ungdomar ska bruka någon typ av drog, men era metoder är ålderdomliga, saknar stöd i forskning och riskerar stigmatisera och straffa en redan hårt utsatt ungdom.

Det är svårt att besvara dina långa inlägg då du hela tiden för in nya frågor och kommer med påståenden och antaganden som är svårt att veta vad du grundar dem på. Det skulle ta alltför stort utrymme här att resonera kring alla de frågor du tar upp med risk också för att läsare tröttnar. Enklaste sättet att få svår på dina frågor är att du gör ett studiebesök på en gymnasieskola som arbetar aktivt med sin drogpolicy och bland annat använder slumpvisa drogtester och där ta del av hur de resonerar och arbetar i praktiken. De frågor som då kvarstår kan vi fortsätta att resonera om.

I RNS projekt Narkotikafri skola möter vi ständigt rektorer, kuratorer, skolsköterskor, socialarbetare, poliser och lokala politiker som alla är engagerade i att utveckla ett bra förebyggande arbete och praktiskt fungerande metoder för att tidigt upptäcka, stötta och hjälpa ungdomar som börjat använda droger, vanligen cannabis. De står mitt i en verklighet med elever som använder droger och med ansvar för att på något sätt agera för att upptäcka, ingripa och hjälpa dessa elever. Deras erfarenheter och behov av praktiskt fungerande lösningar är av stor betydelse. Frågan är sedan hur.

Tack för svar. Mina kommentarer belyser en problematik kring era metoder i sakfrågan ni inte verkar vilja erkänna. Jag ska göra det enkelt för er att svara på de frågor jag redan ställt.

1. Hur försvarar ni den omvända bevisbörda som uppstår då elever riskerar avstängning då de inte vill göra ett drogtest? Plötsligt är en elev skyldig tills motsatsen bevisats.

2. Är ni beredda att jag väntar med polis utanför er arbetsplats nästa måndag för obligatoriska drogtester med hot om avstängning?

3. Hur behandlar ni bifynd?

4. Hur påstår ni att vi kan mäta ett aktivt cannabisrus?

5. Varför fortsätter ni arbeta för drogtester i svensk skola när metoden inte har stöd vare sig i forskning eller hos Skolinspektionen?

1. Detta är praxis inom arbetslivet. Den anställde eller elev som misstänks använda droger riskerar inte bara problem för egen del utan utgör en risk för andra och arbetsplatsen. En avvägning mellan två olika intressen behöver göras, den enskildes rätt att avstå från drogtest utan konsekvenser och andras rätt till en trygg, säker och narkotikafri arbetsplats/skola. Avvägningen är inte enkel men i det här fallet när det gäller gymnasieskolan är det rimligt att det senare går före. Oro och misstankar växer vanligen under en längre tid där ett antal olika faktorer vägs in och där olika saker prövas för att stötta och hjälpa eleven. Till slut kan man hamna i ett läge där den samlade bedömningen är att det också kan handla om droger. Frågan behöver då ställas där drogtest kan bli aktuellt och där ett “kvitto” är nödvändigt för att kunna utesluta om det är droger med i bilden eller kunna hjälpa eleven.

2. Det är arbetsgivarens ansvar att hantera eventuella drogproblem bland personalen. Är min chef orolig för att jag använder droger leder det till ett samtal där arbetsgivaren vill ha ett “kvitto”. Kanske berättar jag själv att jag har problem och behöver hjälp och blir lättad av att någon sett problemet och reagerar. Förnekar jag användning av droger vill arbetsgivaren ha ett “kvitto”. Är testen positiva är arbetsgivaren skyldig att erbjuda rehabilitering och stöd. Är testen negativa kanske det är andra saker som jag behöver hjälp med och som nu kommer upp till ytan. Förnekar jag användning av droger och inte vill lämna drogtest är det skäl för uppsägning/avstängning. Polisen har inget med detta att göra.

3. Positiva drogtest ska verifieras genom analys och bedömas av MRO-läkare som kan skilja på vad som är vad.

4. Ingen har påstått det. Om personal i skolan uppfattar att en elev beter sig på ett sätt som gör att det finns anledning att befara att hen är påverkad kontaktas vanligen polis. Polisen gör en bedömning på plats om det finns anledning att göra en kroppsbesiktning, dvs drogtest. Fram tills dessa testet visat ett resultat är bedömningen av beteendet subjektiv.

5. När det gäller forskningsläget och vilka slutsatser man kan dra av det finns det besvarat i tidigare inlägg och ska inte upprepas här. När det gäller Skolinspektionens inställning är det riktigt att de avråder från drogtestning men det bygger på deras uppfattning och inte på vad lagen eller forskningen säger. Om detta finns att läsa mer i artiklar bl a Dagens Samhälle med anledning av Skolinspektionens beslut om Njudungsgymnasiet i augusti 2015:

http://www.dagenssamhalle.se/…/skolinspektionen-skapar…

Skolinspektionens inställning är att frivilligheten inte kan säkerställas vid drogtestning varför den per definition är tvingande och därmed strider mot lagen. JO har i en prövning av Skolinspektinens uppfattning i fallet med Brinellgymnasiet i Nässjö 2010 gjort en annan bedömning och uttalat att frivilligheten kan säkerställas och att sådana drogtester inte strider mot lagen. Skolinspektionen har valt att inte informera skolan om JO:s beslut. Skolinspektionen har dock ingen kritik mot att drogtester används i samband med praktiska moment som ett krav för att kunna delta i sådana moment.

Vi upprepar uppmaningen att du gör ett studiebesök på en gymnasieskola som arbetar med detta. Det är enklaste sättet att få svar på frågorna.

1. Nej. Det är faktiskt varje människas rätt till skolgång i Sverige. Oavsett om de tar droger eller ej. Se till den faktiska anledningen till varför Skolinspektionen avråder drogtester i svensk skola: det saknas vetenskapliga belägg för dess effektivitet och ställer eleven om omvänd bevisbörda.

Ni talar om “den enskildes rätt att avstå från drogtest utan konsekvenser” utan att kunna ge något konkret argument till nyttan med straffande konsekvenser för att avstå ett drogtest. Varför agerar RNS för att vilja stigmatisera och utestänga elever som uppenbarligen har en bakomliggande orsak till varför de initierat ett drogbruk?

Ni likställer elevers rätt till att vägra drogtest med att det automatiskt skulle innebära en otrygg arbetsmiljö för omgivningen, utan att ha belägg för det. Ni talar om “kvitton” i frågor om människors grundläggande och lagstadgade rätt till utbildning.

Å ena sidan skryter nykterhetsrörelsen om det låga antal skolungdomar som testar cannabis. Å andra sidan målar ni upp en skräckbild av hur drogpåverkade elever är ett så stort problem i svenska skolor att de bör utsättas för drogtest eller riskera avstängning. Hela er argumentation verkar bygga på en halmdocka för vilken ni saknar belägg.

2. Det var inte svaret på min fråga. Jag undrade om ni var beredda på en obligatoriska drogtester på arbetsplatsen under hot om avstängning.

3. Ni känner mycket väl till problematiken kring säkerheten i dessa drogtest. Speciellt för MRO-läkare. http://www.lakartidningen.se/…/Enhetliga-analyser-av…/

4. Tack för förtydligandet.

5. Återigen framhäver ni drogtester vid praktiska moment. Men det ni beskriver i åsiktsartikeln är ju inte enbart dessa moment, utan “möjligheten att använda drogtester och avstängning som konsekvens införas även i teoretiska utbildningar och moment”.

Ni har fortfarande inte kunnat visa ett enda belägg för drogtesters effektivitet i skolmiljö. Jag utgår från att ni inte menar den studie från 2010 där ett gäng fordonselever svar på frågor om deras drogbruk anses vara evidens. En sådan studie kan ni knappast använda som argument.

Tack för länken till åsiktsartikeln som Staffan Hübinette själv har skrivit. Jag rekommenderar dock att ni länkar ut faktiskt evidens för de metoderna ni förespråkar istället.

Fler (m)issförstånd om LARO och cannabis

Lena Adelsohn Liljeroth“Frihet är inte att knarka” är titeln på Lena Adelsohn Liljeroth (moderat och tidigare kultur- och idrottsminister) senaste utspel i en krönika på News55. Efter att ha läst igenom texten bestämde jag mig att inte uppmärksamma krönikan – som jag kallade “ett lågvatten” på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) Facebooksida – då den helt enkelt höll för låg standard.

I morse påmindes jag dock om varför jag borde bemöta krönikan. Precis som vi sett tidigare med texter från RNS, ECAD, Kai Knudsen, Pelle Olsson mfl, går det oroväckande fort för icke evidensbaserade påståenden att förvandlas till obestridliga fakta.

Som vanligt är de brottstycken ur krönikan jag bemöter markerade med en blå kant.

Jag har aldrig tillhört de drogliberala, faktum är att jag aldrig ens testat droger. Men jag är hård motståndare till liberalisering av cannabis, ett samlingsnamn för hasch och marijuana. Får jag då uttala mig i frågan? Somliga tycker inte det.

Aldrig testat droger? Tydligen går det utmärkt att bruka en drog som årligen dödar ett tusental svenskar (se första bilden i detta inlägg). Vad som menas med “de drogliberala” framgår inte heller, men vi vet sedan tidigare att ordet används flitigt av nykterhetsrörelsen för att stigmatisera alla som inte håller med i deras politik. Det är även oklart vilka som inte anser att Lena inte får uttala sig i frågan. Det får hon självklart. Men då får hon vara beredd på motargument.

Vi vet att allt fler unga idag testar och blandar droger på ett sätt som inte förekom när narkotikan debuterade i Sverige. Den traditionella kopplingen mellan sociala problem och droger är heller inte tydlig. Sedan många år använder elever från socialt stabila områden narkotika i högre grad än elever från andra områden.

Vad menas med “när narkotikan debuterade i Sverige”? 70-talet? 50-talet? Vikingatiden? Kan Lena säga en tidsepok då någon mänsklig kultur inte använt narkotika? Den sociala kopplingen Lena nämner är en teori jag delvis håller med om. Min personliga åsikt är att ett problematiskt bruk av droger till stor del härstammar från socioekonomiska orsaker, utsatthet, psykisk ohälsa och övergrepp.

Nu pågår kampanjer i flera länder att legalisera narkotika, framför allt cannabis. Skälet är inte i första hand omsorg om missbrukarna, utan att komma åt de kriminella nätverk som frodas i vår tids kanske mest lönsamma business.

Jag kan på rak arm inte nämna en enda kampanj som vill legalisera narkotika bara för att det är “lönsamma business”. Däremot vet jag flera globala kampanjer som vill avkriminalisera bruket och hanteringen av droger. Tvärtom vad Lena (utan belägg) påstår är det främsta skälet att minska skadeverkan, dödlighet och bruket hos ungdomar – SAMT att minska den ekonomiska intäkt som kriminaliseringen av droger inneburit för kriminella nätverk. Det är av precis dessa anledningar som Liberala Partiet i Kanada vill legalisera cannabis.

Kommersialiseringen av cannabis, eller “Big marijuana” som RNS och ECAD kallar det, är precis vad cannabisbrukarna inte vill ska ske. Det var därför invånarna i Ohio röstade nej till att legalisera cannabis. Lagförslaget hade inneburit ett monopol för ett ytterst fåtal aktörer.

Så, ska vi då kapitulera och tro att de kriminella nätverken då snällt fogar in sig i de hederliga systemen och i stället börjar producera tomater, byggnadsvirke eller bränslesnåla fordon? Knappast. De finner snart någon ny rejält lukrativ nisch, kopplad till mänsklig svaghet, och så är allt igång igen.

Erkänner Lena att en legalisering av cannabis alltså hade fungerat? Menar hon att vi kanske ska legalisera alla illegala droger? Ett lika ålderdomligt som vanligt argument vi hört många gånger förut.

Andra argument som används för att legalisera till exempel cannabis är de medicinska. Det är sant att cannabis använts som medicin långt före vår tideräkning; som smärtstillande medel, mot reumatism och faktiskt också mot kikhosta. Men biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna och det var skälet till att Sverige redan på 1950-talet avskaffade cannabis i läkemedel. Att man känner sig bättre när man röker cannabis, innebär inte att man blir bättre.

Att “biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna” är något Lena bör hitta belägg för. Det finns ju inga i krönikan och jag har aldrig sett studier som stöder hennes påstående. Lena verkar även helt ovetandes om att medicinsk cannabis visst är godkänd i Sverige.

Framför allt är det CBD, och inte THC, som anses motverka ångest. Här är några studier som visar hur cannabis kan lindra de självupplevda symptomen av ångest och depression.

Nyligen kom också forskning från universitetet i Aarhus som visar att dagens cannabis, som ofta odlas inomhus, är betydligt starkare än den drog som fanns på marknaden för bara några år sedan.

Lena menar med största säkerhet den skunk som odlats fram för att vara just “stark” (antagligen menar hon hög halt av THC, det framgår dock inte). Inte all cannabis, eller “dagens cannabis” som lena kallar det – som om det existerade enbart en sort.

Cannabis må kallas lätt drog men den är ingalunda ofarlig. I själva verket stannar spår av cannabis kvar i kroppen betydligt längre än till och med heroin. Men än värre är att psyket förändras; den aktive cannabisrökaren blir seg, slö och passiv. Hjärnans funktioner för tankar, minne och språk förändras också. Man blir helt enkelt ”dummare”!

Nej, ingen påstår heller att cannabis skulle vara ofarligt. Däremot kan vi göra den medicinska hanteringen säkrare och mer effektfull genom att sluta tvinga brukare handla från en kriminaliserad svart marknad.

Vad Lena menar med “spår av cannabis” är de inaktiva metaboliter (THC-syra) som stannar kvar i kroppsfettet i upp till någon månad beroende på brukets omfattning. Dessa har som sagt ingen aktiv fysisk eller psykisk påverkan. De eventuella kognitiva försämringar Lena nämner kan uppstå ur ett långvarigt missbruk av cannabis, och är borta efter någon månads uppehåll.

Återigen ser vi Dunedin-studien användas som argument för att cannabis skulle göra dig “dum”. Det börjar bli tröttsamt att argumentera mot en problematisk studie som t ex inte tar hänsyn till alkoholbruk eller socioekonomiska orsaker, så jag hänvisar till Magnus Callmyrs sammanfattning.

Här är några studier som talar emot Lenas påståenden.

Alla som prövar cannabis blir självfallet inte narkomaner. Men med en tillåtande attityd kommer ändock fler att pröva. Att drogen är förbjuden innebär ändå någon form av spärr.

Det finns i själva verket väldigt få – om ens några – moderna belägg för att enbart cannabisbruk skulle leda till ett bruk av tyngre droger. Tvärtom visar forskning att så inte är fallet.

Att kriminaliseringen skulle “sända signaler” som minskar bruket av droger har jag aldrig sett belägg för. Jag har även frågat i stort sett alla lobby- och nykterhetsorganisationer, och de har inte kunnat visa belägg de heller. Lena påstår i samma krönika att “fler unga testar droger”, så effekten av denna “signal” tål att ifrågasättas. Men jag antar att det låter bra.

Narkotikamissbruket kostar enorma summor; i behandling, kriminalvård, rättsväsende, försäkringskostnader, förtidspensioner… Då har vi ändå inte räknat in det mänskliga lidandet för narkomanerna själva och deras anhöriga. Och med en liberalisering får vi sannolikt ännu fler narkomaner.

Rättelse: det kriminella narkotikamissbruket kostar enorma summor. Ca 75% (siffror från Ted Goldberg, SVT Debatt) av totala finansieringen av Sveriges narkotikabekämpning går direkt till det polisiära arbetet i gripandet av medborgare för narkotikabrott. Om vi lämnar Sveriges gränser ser vi tvärtom raka motsatsen till vad Lena påstår. I amerikanska stater med liberalare narkotikalagar minskar brottsligheten och inkomsterna från försäljningen av cannabis är skyhöga.

Om något bör vi se på hur det mänskliga lidandet förvärras av kriminaliseringen. En faktor som lobby- och nykterhetsrörelsen konsekvent vägrar ge någon som helst uppmärksamhet.

Vad Lena menar med att en liberalisering skulle ge “fler narkomaner” återstår att se. Sverige har några av västvärldens mest restriktiva narkotikapolitiska lagar och vi kan ännu inte se hur det skulle ha minskat bruket på något sätt.

Parallellt pågår en annan debatt, andelen narkomaner som dör av sitt missbruk, ökar i Sverige och för detta har vi kritiserats av bland annat internationella organisationer. Men enligt Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle är skälet till detta att narkomaner numer oftare får ”laglig narkotika”, det vill säga läkemedel som ska ersätta heroin. Dubbelt så många dör nu av ersättningsmedlen – som på marknaden kommit att bli en gatudrog bland flera andra – än av heroinet!

Återigen ser vi illa framförd kritik mot LARO. De “internationella organisationer” Lena inte vill nämna ordagrant är bland annat WHO, UNAIDS, Internationella röda korset, Världsbanken, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten samt FN-kontoret för mänskliga rättigheter.

Majoriteten av de dödsfall Lena talar om sker utanför LARO, alltså utanför behandlingen. Att suget efter Metadon och Subutex är så stort tyder ju på att behovet är enormt. Fler problematiska brukare vill ha alternativ till t ex heroin och ett tryggare bruk, men de har inte möjlighet att få det. Detta anser Lena vara ett argument emot LARO, en bevisat livräddande behandling som är en stor succé. Hon “missar” såklart även att nämna hur många liv vi uppskattningsvis räddat genom behandlingen.

Frihet att knarka leder förr eller senare till ofrihet, både för den som knarkar och för människorna i hans eller hennes omgivning.

En avkriminalisering av bruket innebär inte på något sätt att det skulle bli “fritt att knarka”. Det innebär att vi slutar straffa individer som lider av en beroendesjukdom, att vi slutar sätta ungdomar i ett belastningsregister som sträcker sig mellan 3-5 år och att polisens resurser kan prioriteras till viktigare saker än att jaga brukare i en evig katt och råtta-lek som ändå inte påverkar de bakomliggande orsakerna till ett bruk.

Som så ofta från lobby- och nykterhetsorganisationerna prioriteras ideologi framför forskning och evidens. Problemet med svensk droginformation är att det är okej att påstå precis vad som helst, så länge du stöder en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.