Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle recenserar sig själva i Läkartidningen

“Myten om den ofarliga drogen” är rubriken på recensionen av Pelle Olssons bok “Big Marijuana”. Recensenten är AT-läkaren Nils Littorin. Båda dessa personer “råkar” tillhöra Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Samma organisation som finansierade boken är alltså samma organisation som recenserar den. Här föreligger ett uppenbart jäv som RNS inte bryr sig om.

Utöver detta är här en lista på felaktigheter i recensionen.

  • Nils Littorin insinuerar redan i rubriken att cannabis hävdats vara en ofarlig drog. Till min kännedom är det ingen som gör det.
  • Pelle Olsson saknar utbildning inom drogområdet. Läs gärna Magnus Callmyrs (organisationssekreterare RFHL) sammanfattning kring problematiken av Pelles påstådda kompetens.
  • Nils Littorin påstår att “historien upprepar sig” i Colorado och att storbolagen är på väg att ta över cannabishanteringen. Det finns säkert de som försöker, men inte om brukarna själva får bestämma. Det är just för att undvika “Big Marijuana” som invånarna i Ohio röstade nej till en legalisering av cannabis.
  • Nils påstår att “cannabis skadeverkningar är väl dokumenterade”. Det hoppas jag verkligen de är. Det kallas forskning. Däremot anser jag det oseriöst att enbart peka på något och kalla det “skadligt” utan någon som helst mätbar jämförelse. Som sagt, ingen påstår cannabis är ofarligt.
  • Till min kännedom påstår ingen organisation att cannabis “botar” HIV eller cancer. Det stämmer dock att drogen används som lindring för en mängd symptom och bieffekter från både sjukdom och behandling.
  • Nils Littorin hävdar bokens “populärvetenskapliga upplägg” som dess “stora styrka”. Att hävda dess stöd i forskning och evidens misstänker jag inte är möjligt.
  • Vi vet sedan tidigare hur vidlyftigt Pelle Olsson väljer att subjektivt tolka de “vetenskapliga studier och officiell statistik” som Nils Littorin åsyftar. Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs sammanfattning av Pelles påstådda kompetens.
  • Ingen påstår att “ungdomars växande hjärnor” skulle vara opåverkade av ett långtgående cannabismissbruk. Ej heller att cannabis inte skulle påverka den “mentala hälsan” (oklart vad som menas).
  • Det stämmer att en drogpåverkad person – oavsett drog – har större risk att krocka i trafiken. Ingen har påstått något annat.

Nils Littorin avslutar recensionen med “I en cannabisdebatt som omgärdas av haschdimmor är detta en frisk fläkt“, vilket jag tycker sammanfattar den samlade kompetens och intellektuella kraft RNS lyckas klämma ur sig. Bättre lycka nästa gång antar jag. Själv avslutar jag denna text med att tagga inlägget “jäv”.

Skademinimering räddar liv

Att skademinimering (harm reduction) räddar liv är en självklarhet för alla som är insatta i konceptet. Istället för att prioritera straff är skademinimering utformad med andra resultat i åtanke: att rädda liv och minimera skador. Ser vi på länder som Portugal där skademinimering varit policy i över 10 år märker vi en rejäl minskning bland drogrelaterad dödlighet. I Portugal har polisen fortfarande lika mycket att göra i omhändertagandet av drogbrukare, men enbart för att se till att de hamnar i vårdsystemet. Väldigt få brukare arresteras för att senare straffas.

Tar vi bort straffen och istället lägger resurserna på vård och information så mår brukarna bättre. När stigmat försvunnit söker de sig själva till sjukvården. Legala droger innebär att de inte tvingas använda gatudroger eller köpa farliga nätdroger som spice. Man kan nästan dra slutsatsen att kriminaliseringen av droger är mer skadlig är själva drogerna. Något som vi “drogliberaler” påstått rätt länge nu. I så gott som alla länder och stater där droger avkriminaliserats eller legaliserats ser vi mindre brott, färre döda och ett tryggare bruk. Sprutbyte minskar blodsjukdomar som hepatit c samt HIV. Injektionsrum sätter brukaren i direktkontakt med sjukvården.

Här kunde man kanske dra slutsatsen att skademinimering var något som alla ville sträva efter – oavsett på vilken sida man befinner sig i drogdebatten. För vad kan var viktigare än att rädda någons liv? Richard Branson sammanfattade det bäst när han besökte Göteborg 2014: “Should we do everything we can to save someone’s life”? Svaret är självklart.

Igår hade jag på Twitter en fruktbar debatt med chefredaktören på en av de större nykterhetsmagasinen i Sverige. Argument mot en avkriminalisering av cannabis bemöttes och följdes av nya argument. Plötsligt möttes jag av en fråga jag aldrig fått förut.

Om skademinimering verkligen räddar liv – var finns forskningen som bevisar det?

Jag stannade upp. En chefredaktör inom drogområdet som lever i tron att skademinimering inte räddar liv? Att det skulle vara bättre för hälsan att bli körd till sjukhuset istället för häktet, är så självklart att jag inte ens funderat på att det skulle kunna vara annorlunda. Jag drog mig snabbt till minnet ett flertal artiklar, studier och dokumentärer från källor som Forbes, National Geographic, TIME etc som alla hyllar skademinimering. Men forskning som stöder teorin? Utmaningen antagen!

En snabb sökning på “harm reduction drug” på bland annat Google Scholar presenterade följande resultat.

Slutsatsen jag drar är att tidigare nämnd chefredaktör lyckats med konststycket att totalt missa en alltmer överväldigande forskning som påvisar att skademinimering räddar liv. Kopplingen till cannabis kan enkelt göras, då en avkriminalisering eller legalisering hade kunnat hjälpa till med en rad förbättringar:

  • Problematiska brukare kan söka sig till vård och polis för hjälp, utan hot om straff.
  • I intervjuer med brukare av farliga nätdroger som spice, framkommer det tydligt att de brukar drogen eftersom cannabis är olagligt.
  • Brukare skulle kunna köpa cannabis under säkra former, trygga i vetskapen om att de har kontroll över kvalitén på produkten.
  • Vi tar genast bort ett stort ekonomiskt incitament hos gängen som idag har fullständiga rättigheter till all distribution och försäljning.

Så min replik är: nu när du har forskningen på bordet, varför inte börja lyssna på evidensen? Vad är det farliga i att prioritera människoliv framför straff? Skademinimering räddar liv.

Uppdatering 23 juni kl 17:00

Chefredaktören svarade under dagen i tre omgångar.

  1. Det enda du svarat är m statistik från Portugal… Inte övertygande.
  2. Men herregud så oärligt, du citerar mig alldeles galet! Jag ifrågasatte forskningsstödet för avkrim & legalisering! Skärpning!
  3. Sånt här får mig att ruttna på hela debattstilen. Fult.

Min replik: Om det inte redan framgått så ingår avkriminalisering och/eller legalisering av droger i konceptet med skademinimering. Kortfattat kan skademinimering sammanfattas som avkriminalisering och/eller legalisering + ökade vårdinsatser. Precis som forskningen jag hänvisar till beskriver.

Långsiktig forskning från andra länder än Portugal är svår att hitta då en eventuell legalisering är svår att finna. Om du anser forskningen vara bristfällig enbart för att den ibland härstammar från Portugal, mottager jag gärna argument till varför du anser detta.

Skademinimering räddar liv. Straff gör det inte.