Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Bild: TV4-nyheterna.

Igår hände något vi sett så många gånger förut: Kai Knudsen (överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset) kom med ännu ett ogrundat påstående om cannabis. Denna gången via Läkartidningen i en debattartikel med titeln Högre dödlighet relaterad till cannabis än till alkohol hos unga.

Vi som har följt Kai Knudsen är vana vid detta. Han är bra på att låta vettig och kastar gärna ut hänvisningar till studier och forskning för att en icke insatt lyssnare ska inse hans påstådda kompetens. Väldigt ofta ser vi dock att dessa studier inte stärker hans argument, eller rent av motsäger dem.

Forskningen han hänvisar till visar ibland motsatt resultat, men han får det att låta bra genom att plocka utvalda citat i avhandlingar och presentera dessa utanför sitt sammanhang. Detta har lett till att Kai ofta tas in som “drogexpert” inom cannabis och spice i media. Vi har sett honom i TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, Göteborgs-posten etc.

Kai menar bland annat att spice består av “indiska kryddor” och kan ge “syntinnitus”, att cannabis kan ge “bestående personlighetsförändringar”, leder till psykos samt ökar risken för att du kommer kasta dig från en balkong. Ständigt utan att kunna påvisa tillräcklig evidens.

Vad som hände igår visar ett större problem: hur nyhetsorganisationer, polis samt nykterhetsrörelser snabbt och utan minsta källkritik förvandlar ett illa grundat påstående till fakta.

Debattartikeln

I samtal med t ex poliser i sociala medier har jag förstått att många inte ens förstått vad det är Kai skriver i debattartikeln. Det låter ju bra, så varför ifrågasätta?

Kortfattat påstår Kai att vi genom uppgifterna i Toxreg skulle kunna dra slutsatsen att ungdomar som brukar cannabis har större chans att dö än de som brukar alkohol. Denna slutsats får han genom att undersöka hur många gånger det påträffats inaktiva metaboliter från cannabis (THC-syra) eller alkohol i blodet vid obduceringen efter ett dödsfall.

Följande problem finner vi med denna slutsats:

  • Cannabisöverdos har fortfarande aldrig dödat någon. Det existerar ingen forskning som bevisat detta, något som amerikanska DEA konstaterade redan 1988.
  • Toxreg är inget dödsorsaksregister. “Cannabisexperten” Kai lyckas på något magiskt sätt glömma bort att vi inte med säkerhet kan mäta ett pågående rus av cannabis. Metaboliterna (nedbrytningsprodukterna i kroppen) som kommer av ett bruk som lika gärna kunde skett några veckor innan. Du skulle kunna bruka cannabis på måndag och bli överkörd av en bil på fredagen. Vid din obduktion hade man då påvisat THC-syra (metaboliter av THC). Kai drar då slutsatsen att du dog i en cannabisrelaterad olycka. Korrelation, men inget kausalt samband. Då kan vi lika gärna skylla på vädret, eller färgen på underkläderna.
  • Kai Knudsens tre primära källhänvisningar [1-3] motsäger vad Kai påstår. De visar tvärt emot att alkohol är farligare än cannabis. Den fjärde källhänvisningen [4] är ett ännu icke publicerat examensarbete, som alltså inte går att läsa.
  • Kai “råkar” såklart missa att ta hänsyn till det faktum att den ena drogen är illegal. Det är en för honom oviktig variabel som han ej väljer att uppmärksamma. En påtvingat kriminell livsstil är enligt Kai inget som påverkar en eventuell risk för dödlighet.
  • Kai hämtar den cannabisrelaterade statistiken från Toxreg, men den alkoholrelaterade statistiken från Dödsorsaksregistret. Vidare väljer han enbart ett år med lågt antal dödsfall av alkohol, kanske för att göra skillnaden större mellan de jämförda drogerna.
  • Många fler invändningar går att finna i kommentarerna till debattartikeln, alla skrivna av läkare och forskare över hela Sverige.

Från myt till fakta

Så vad är problemet med att Kai Knudsen påstår något han inte har några belägg för? Han är ju bara en i mängden av forskare som med jämna mellanrum publicerar nya rön inom drogområdet. En röst bland många andra.

Problemet är den mediala uppmärksamhet Kai får. Så här gick det till när hans omedelbart hårt kritiserade debattartikel förvandlades till fakta.

  1. Debattartikeln publiceras på Läkartidningens webbplats. Kritikerstormen börjar.
  2. Utan att ha tagit hänsyn till artikelns kvalitét eller kritiken riktad mot den börjar poliser, tulltjänstemän och lobbyorganisationen RNS sprida den i sociala medier. Vissa organisationer väljer till och med att tolka dess innehåll till att cannabis plötsligt är dödligt.
  3. Dagen efter artikeln publicerats gör TV4-nyheterna ett inslag där Kai Knudsen okritiskt får tala om sin debattartikel som om innehållet vore obestridlig fakta. Tvärt emot vad källkritisk journalistik handlar om. Tvärt emot all kritik. Ord som “obehagligt” räcker knappast till.

På mindre än ett dygn går debattartikeln från att vara en hårt kritiserad myt, till att presenteras som fakta över hela Sverige. Pang! Så är ännu en myt fastbränd i allmänheten.

Denna isolerade händelse visar det omedelbara behovet av en narkotikapolitik baserad på evidens och hårt prövad forskning. Frågor jag ställer mig är: varför är inte politiker mer intresserade av vad forskarna själva säger? Varför existerar det ingen bättre dialog med t ex Centrum För Narkotikavetenskap, RFHL eller Svenska Brukarföreningen? Varför är nykterhetsrörelsen så otroligt rädd för vetenskap?

Snabbstudie: droginformationens påverkan

Jag ställde en fråga i sociala medier: Oavsett vilken uppfattning du har om illegala droger eller dess brukare; var fann du informationen som gav dig den uppfattningen?

Nedan finner ni sammanfattningen av alla svar. Dessa är tydligt censurerade när jag ansett det behövligt.

Person A

“Föräldrar (CSI(Polisen) och Kantor(Svenska Kyrkan)), skola (Låg-Gymn), arbetsförmedlingen, majoritet av resten av samhället. Koncensus hos samtliga verkar vara att alkohol är ok i mindre mängder fast det är OK att bli packad nån gång ibland medan cannabis/opiater/alkaloider/amfetamin klumpas ihop som drog och likställes med varandra i påverkan, allvarlighet och skadlighet.”

Person B

“Den information jag fått, eller blivit påtvingad kommer primärt från skola och föräldrar (som också fått den från skola). Även också polismän som kommer med empiriskt grundad “fakta”. Personligen upplevde jag redan i 7:e klass att konstapeln som stod och pratade om hur farligt knark (speciellt cannabis) är, ljög, eller i alla fall inte ens trodde på vad han själv sade.

Liknande konsensus som ovan. Alkohol är okej, om inte ens till och med “bra” i mindre utsträckning (som socialt glidmedel). Alla narkotikaklassade preparat klumpas ihop i en grupp som inneboende dåligt.”

Person C

“Informationen från grundskolan först. Baserat på mina kunskaper som jag blev serverade gratis av samhället tyckte jag nolltolerans och utanförskapandet var en bra politik. Men när jag blev 28år och arbetslös så hade jag tid och ork att vara skeptisk och söka information själv och ändrade mig. Nu tycker jag alla droger ska legaliseras. Det farligaste med droger har med förbudet att göra. Tar man bort det så skulle världen bli lite mer solidarisk. Man skulle kunna sälja säkra droger. Typ drycker som har 0,1x/deciliter LSD/THC/ och är gjorda av ansvarsfulla bryggerier. Istället för att oansvarsfulla människor säljer LSD till bl.a ungdomar som är gjort på fel sätt så de dör.”

Person D

“Den information jag har härstammar från egen erfarenhet; både av drogerna och av brukarna.”

Person E

“Från egen erfarenhet och den första informationen om att det inte skulle vara ok är från skola och föräldrar.”

Person F

“Skolan och föräldrar… i första hand då. Sen har den kanske ändrats pga eget tänk senare.”

Person G

“Sociala medier, vänner, egen erfarenhet, du :)”

Person H

“Min pappa. Författare till [CENSURERAT] med nästintill monopolställning i svenska gymnasiet på 80- och 90-talen. Han sa till mig tidigt i livet: Allt de säger om droger är fel. Varför man säger så till ett barn är må vara intressant, men det lärde mig ifrågasätta alla påståenden i alla sammanhang, och i förlängningen förmodligen till att välja forskarbanan i livet.”

Person I

“Först var det från skolan, i högstadiet krävde lärarna att vi elever själva tog reda på informationen från många olika källor, så vi skaffade oss en mycket mer balanserad bild av droger och problematiken än vad jag hört att andra har fått, fastän även vi fick besök av både polisen som visade hur t.ex. hasch såg ut och en fd. missbrukare som föreläste (men det var bara en liten del av undervisningen).

Efter skolan så har jag inhämtat information från böcker, forum/sidor på internet dedikerade till droginformation från användarperspektivet som Erowid och Magiska Molekyler t.ex. som i sig har länkat till studier som jag läst.

Har även fått insikter från vänner som har använt samt egenupplevda erfarenheter.

Skräckpropagandan som pumpats ut av staten har jag lätt kunnat genomskåda, antagligen tack vare högstadiets fokus på egen informationsinhämtning och källkritik.”

Person J

“Riktig information = Internet.”

Person K

“Grundskolan försåg med t.ex föreläsning av ex narkoman som berättar om sin bana att gå från hash till att spränga kassaskåp, mord och olika former av sensationella brutala saker som skylldes på olika droger.

Film gav även det ganska spektakulära framställningar av narkotika, med lite mindre moralism.

Men ja, min uppfattning har jag fått av egna erfarenheter, Erowid, Magiska Molekyler, Centrum för narkotikavetenskap, vänner & bekanta som gett en balanserad bild.

Det blev väldigt tydligt efter egna erfarenheter att det mesta man lärt sig i skolan var lögn och att det inte gick att lita på.”

Person L

“Oj, det blir en lång lista för mig. Skolor, släktingar, folk som använt dem, polisen, dokumentärfilmer, Internet, böcker, m.m… jag kan även slänga in andra källor, som spel, filmer och TV-serier, även om det leder till att folk kommer himla med ögonen och sucka…”

Person M

“Skolan, de demoniserade droger till max. Det var det jag kom ihåg från föreläsningar och informationsträffarna på gymnasiet. De antydde att vem som än hade provat på eller nyttjade droger var hemska människor.”

Person N

“Skolan på 70talet. Läste själv Lust och lidande från 60talet tror jag. Egen erfarenhet både av brukare och droger. Anhörig sen barn. Samt läst hela livet sett dokumentärer. Nu sista 2 åren bara slukat allt i ämnet.”