Bilden är tagen under Kerstin Källs föreläsning.

Då var vi tyvärr där igen. En individ med koppling till Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) hävdade att ett bruk av cannabis minskar IQ, återigen med påstått stöd av Dunedin-studien.

Denna gång var det Kerstin Käll (överläkare och medicinskt ansvarig för Beroendekliniken vid Universitets-sjukhuset i Linköping samt föreläsare hos RNS) under hennes föreläsning på konferensen Expanding Minds – Psykiatri för framtiden.

Trots att Dunedin-studien aldrig kunnat visa några kausala samband att ett isolerat bruk av cannabis skulle minska IQ , presenterades den här som en ”ny studie” – vilken påstods ge belägg för sambandet.

Kerstin Käll försvarar sig

När en deltagare räcker upp handen och ifrågasätter varför Kerstin använder Dunedin-studien som källa, hänvisar hon plötsligt till ytterligare en studie, vilken påstås styrka påståendet.

Detta är mejlet som deltagaren mottar från Kerstin efter konferensen:

Hej
Och tack för senast. Alltid bra med kritik, så man tvingas läsa på lite extra.
Här är studien som jag grundade mina argument på:
Moffitt TE, Meier MH, Caspi A, Poulton R (2013). Reply to Rogeberg and Daly: no evidence that socioeconomic status or personality differences confound the association between cannabis use and IQ decline. Proc Natl Acad Sci U S A. 110(11):E980–2.

Med vänlig hälsning
Kerstin Käll

Studien hon hänvisar till ger dock inga som helst stöd till påståendet om cannabis och IQ. Den visar enbart att socioekonomiska faktorer inte är hela alternativa förklaringen till den påstådda minskningen av IQ hos deltagare i Dunedin-studien.

Deltagaren påpekar detta och får följande svar från Kerstin:

Hej igen
Dunedinstudien är ju en epidemiologisk studie, dvs den påvisar samband, men kan aldrig bevisa kausalitet (att det är många paraplyer när det regnar bevisar inte att regnet beror på paraplyerna). Det som finns är djurstudier på ”tonårsmöss”, där det finns en möjlig mekanism, som man kan studera när man går in och manipulerar det cannabinoida systemet under hjärnans utmognad. Sedan behövs givetvis många fler studier som bekräftar orsakssambandet (kausaliteten) om det finns.
När det gäller ställningstagande till t.ex. avkriminalisering av cannabis t.ex. så brukar man ju tänka efter försiktighetsprincipen. Finns det en risk, i detta fallet både epidemiologi och djurstudier som pekar på risk för hjärnskador vid regelbundet bruk under tonårstiden, så är det rätt uppenbart för mig att vi bör skydda våra ungdomars hjärnor.
Med vänlig hälsning
Kerstin Käll

Kerstin menar nu plötsligt att resultaten från djurförsök (som aldrig ingått i Dunedin-studien) ger henne anledning att varna allmänheten för en eventuell effekt (som inte påvisats hos människor), med stöd av försiktighetsprincipen.

Detta är något helt annat än vad som presenterades under hennes föreläsning.

Kerstins och min mejlkonversation

Jag mejlar Kerstin Käll för att reda ut de frågetecken som omringar hennes påstående under konferensen:

Hej Kerstin.

Mitt namn är Johan Svensson. Jag är nyligen tillsatt drogpolitisk
talesperson i Piratpartiet, med specialisering på cannabisrelaterade
frågor.

Det har kommit till min kännedom att Dunedin-studien (återigen)
använts som evidensunderlag för påståendet att ett isolerat bruk av
cannabis skulle orsaka en minskning av IQ. Något som av dig
presenterades som en ”ny studie” under Expanding Minds STP 2017.
Vänligen se bifogad bild.

Till min kännedom ger Dunedin-studien inget underlag till ett sådant
påstående. Eventuell signifikans försvinner när vi tar hänsyn till
exempelvis övrigt drogbruk eller socioekonomiska faktorer. Legitimerar
du påståendet genom att åberopa Försiktighetsprincipen med bakgrund av
ett fåtal djurförsök?

Du ska även ha lovat en deltagare att i efterhand skicka material som
skulle ge belägg för påståendet. Men detta material påvisar enbart att
socioekonomiska faktorer inte förklarar vad vad Meier-studien fann.

Kan du vänligen utveckla ditt resonemang kring Dunedin och påståendet
att ett bruk av cannabis skulle minska IQ?

Kerstins svar inkom samma dag:

Hej!
Detta var studien jag skickade till [CENSURERAT]
Moffitt TE, Meier MH, Caspi A, Poulton R (2013). Reply to Rogeberg and
Daly: no evidence that socioeconomic status or personality differences
confound the association between cannabis use and IQ decline. Proc
Natl Acad Sci U S A. 110(11):E980–2.
Med vänlig hälsning
Kerstin Käll

Då Kerstin inte svarade på någon av mina frågor, skickade jag henne detta svar:

Tack för svar.

Som jag skrev i mitt ursprungliga mejl: detta material påvisar enbart att socioekonomiska faktorer inte förklarar vad vad Meier-studien fann.

Studien du hänvisar påvisar alltså inte att Dunedin-studien skulle ge några belägg för att ett isolerat bruk av cannabis skulle minska IQ. Detta var ju ditt påstående under konferensen.

Ska jag tolka ditt svar som att du gjort påståendet utan några egentliga stöd i forskning?

Där upphör vår mejlkonversation, då Kerstin valde att sluta svara. Som vi sett många gånger förut, avslutar man dialogen vid frågor om belägg för påståendet.

Och varför skulle Kerstin bry sig? Konferensen genomfördes ju och budskapet gick ut. Oavsett om det har stöd i forskning eller ej.

Med en suck drar jag mig till minnes ett uttalande om sprutbyte som Kerstin Käll gjorde 2016. Varför tillåter vi lobbyverksamhet som den från RNS fortgå i hälsofrågor?

» Direktlänk till Patrik Stenvards debattartikel ”Saknas stöd för att driva igenom förslag om sprututbytesprogram”.

» Direktlänk till min replik hos Arbetarbladet.

”Argument att det saknas stöd för sprututbytets effektivitet finner Patrik Stenvard (M) enbart i påståendet att metoden inte skulle minska andelen som injicerar droger. Men det har aldrig varit verksamhetens syfte att hjälpa injektionsbrukare bli drogfria. Tror Patrik det har han misslyckats förstå Socialstyrelsens egen motivering till den verksamheten; att förebygga spridningen av dödliga blodsjukdomar.

Utvärderar vi däremot metodens effektivitet utifrån dess syfte, finner vi stort stöd från både internationell som svensk forskning.

Att sprutbytet samtidigt ökar kontaktytan mellan injektionsbrukare och vården får vi på köpet. Likaså har det visat sig att riskbeteenden kopplat till injektionsbruket minskar. Vilket är en följd av det neutrala och icke-dömande samtalet mellan personal och klient i fråga om bruket. Kostnaden för ett par kanyler är försvinnande liten i jämförelse med de resurser som krävs för att behandla sjukdomar som HIV och hepatit-C.

Patrik verkar mena att det inte anses värt att förebygga sjukdom utanför den vaga idén om det narkotikafria samhället. Det påstås vara meningslöst att förbättra drogbrukares hälsa och situation, om metoderna inte anses bidra till att göra dem drogfria. Det är just denna ideologi som FN kritiserade Sverige för under det senaste toppmötet i New York förra året.

Nej, det är inte upp till potentiella väljare om Nya Moderaternas inställning i drogpolitiken är smaklös eller ej. Det är däremot upp till läkare och forskare att bestämma hur vi på bäst sätt räddar liv och förebygger sjukdom. Jag föreslår att vi gemensamt börjar lyssna på dem.”

Johan Svensson
Drogpolitisk talesperson Piratpartiet

Emelie Holmström
Socionomstuderande