En “missbrukares” bekännelser

En “missbrukares” bekännelser

Nedan inlägg är långt men läsvärt om hur narkotikapolitiken påverkar den enskilda individen. Det är en personlig redovisning av hur ett bruk av medicinsk cannabis ser ut i dagens Sverige. Inlägget tar upp bakgrund, cannabis effekt och problematiken med att självmedicinera en illegal medicin som för denna individ fungerar bättre än legala läkemedel. Jag har valt att inte använda personens efternamn, men vill ni komma i kontakt med henne så kan jag vidarebefordra er önskan om kontakt. Mejla mig i så fall på kontakt@snilletjohan.se.

Med vänlig hälsning
Johan Svensson

Jag har en primär immunnedsättning sen barndomen. Det innebär i stort sätt att man är född med en HIV/AIDS liknande nedsättning av immunförsvaret, men det är inte orsakat av ett virus eller smittsamt, utan en genetisk ”störning”. Detta har jag haft alltså redan sen födseln. Men pga diverse omständigheter, och en sjukvård som är under all kritik, så har jag varit odiagnoserad tills nyligen. Har aldrig fått adekvat vård eller behandlig i Sverige. Istället för att utreda mig, så har man valt att droga ner mig. Så nu har sjukdomen progresserat till en näst intill kritisk punkt, då alla mina symptom hastigt blivit förvärrade. Och har fått åka in och ut från akuten de senaste veckorna.

Mina kroniska symtpom är bla, extrem värk pga. kronisk inflammation av ryggraden, som orsakat benförändringar och en förträngning av ryggmärgen, som ger ständig nervverk i hela kroppen, samt kraftig spacticitet, kramper och nervpåverkan, kroniskt illamående, och 2,5 år av dagliga kräkningar.

Detta har man i den Svenska vården medicinerat med diverse narkotika på recept. Jag har fått utskrivet Tramadol, Buprenofrin, oxycontin (syntetiskt heroin), Stesolid, Ritalin (amfetamin liknande ämne), Zolpidem/Stilnoct, Lyrica, flunitranzepam och en rad andra tunga droger, helt lagligt, bekostat av skattebetalarna, att hämta ut gratis på apoteket.

Polisen är säkert bekant med de flesta av de ovannämnda drogerna, de är ju även vanliga i gatuhandeln, det är jag mycket medveten om, då jag blivit följd och stoppad av folk som hört på apoteket vad jag hämtat ut (de flesta drogerna tog jag aldrig, och resten bara vid behov) och velat köpa dem av mig. Eftersom jag bor i Göteborg så är det en mindre trevlig känsla att bli stoppad av ett gäng killar som är ute efter dina lagliga, receptbelagda mediciner.

Mina symtpom kräver en rad narkotika på recept, om jag vill bli behandlad med lagliga substanser. Men efter att jag för första gången hade upplevt en opioidabstinens, pga. ett kroppsligt beroende av Tramadolen, som läkarna sagt bara var en ”lite starkare värktablett”, så började jag efterforska alternativa sätt att få lindring för mina symptom. Är med i flera internationella stödgrupper för kroniskt sjuka människor, och i samtliga hyllas cannabis som en mirakelmedicin av människor som lider dagligen av diverse kroniska sjukdomar, precis som jag. Jag hade ju rökt cannabis i Finland som tonåring och ung, Då var det avkriminaliserat där, och ingen stor grej alls. Många tanter med reumatism hade en eller två plantor i fönstret, det var inte ovanligt alls. Och även idag kan du lagligt hämta ut cannabis [Bedrocan. Red anm.] på Finska apotek mot recept.

Jag bestämde mig för att prova det i medicinskt syfte, om det kanske kunde ge ens en liten lindring av något symptom. Jag var egentligen emot alla former av drogbruk för mig själv, mådde jättebra utan kaffe och alkohol, och hade inte varit full sen min son föddes, men hade absolut inget att säga till om vad andra vuxna människor väljer att göra med sina kroppar och hjärnor. Och eftersom jag upplevt vilket beroende de receptbelagda medicinerna hade orsakat i min kropp och hjärna, och jag var trött på att gå omkring som en zombie hemma och inte få någon betydande lindring. Samt ha en kronisk trötthet som inte går att beskriva, dels pga själva kroppens nedsatta immunförsvar, dels för att det, trött som jag var, var ofta omöjligt att sova pga. den ständiga nervvärken. Så jag tänkte att det var värt risken, trots att det är olagligt i Sverige.

Mina kompisar kom hem till mig och hade med sig lite röka. Första gången jag rökte cannabis i medicinskt syfte, efter flera års total nykterhet från alla droger, (förutom de på recept), så började jag gråta. Den känslan går inte att beskriva. Alla mina symtom försvann som av magi. Det tog bara 2-3 bloss av en joint, och mina symptom försvann nästan omgående. Jag hade ingen värk NÅGONSTANS i kroppen! Och inget illamående! Inte mycket senare hade jag även en aptit för att äta utan att kvälja! En känsla jag inte hade upplevt på väldigt, väldigt länge.

Den känslan var så otrolig, jag hade glömt hur ett smärtfritt tillstånd känns, jag var så van vid värken. Cannabis ersätter samtliga receptbelagda medicinerna för mig, förutom naturligtvis behandlingar som antibiotika och tex svampbehandlingar för huden, då mitt nedsatta immunförsvar gör mig mer känslig för opportunistiska infektioner. Cancerrisken är i stort sätt “garanterad”, då immunförsvaret inte är tillräckligt starkt för att bekämpa eventuella cancerceller.

Men eftersom cannabis är bevisat i ett flertal internationella forskningar, vara bla. antibakteriell, immunreglerande/förstärkande, anti-inflammatorisk, smärtlindrande, neuronreparerande, antikonvulsiv, och möjligtvis även cancerdödande. Samt med inga bevisade, negativa bieffekter och ingen risk för överdosering, helt i motsats till samtliga receptbelagda droger jag fått, där risken för död från överdosering är väldigt hög. Så var beslutet enkelt.

Skulle sluta med alla mina receptbelagda mediciner, och gå helt över till cannabis. Låt följderna vara vad de är. Detta är MIN kropp! MIN sjukdom! MITT lidande!

Om ni hade sett min lilla sons lidande tidigare, när han försökte trösta sin sjuka mamma, som spenderade 80-90% av tiden i sängen, i halvt medvetet tillstånd, så skulle era hjärtan brista. Jag var ofta så trött att jag inte förmådde ens att få fram ett leende för min son. Jag fick viska i hans öra, att ”jag ler i mitt hjärta, men orkar inte visa det nu…” Min son har lidit otroligt mycket pga. mina kamper med diverse infektioner, som hjärnhinnesinflammationen, som nästan blev fatal, och extrem, kronisk värk och trötthet. Och det är bara vi två, alltid varit. Min familj bor i Finland. Jag har uppfostrat min son helt själv, utan något stöd från hans pappa, i 10 år. Han är det mest tragiska offret i detta sjukdomsdrama.

Idag är han en glad kille, för att han har en piggare och friskare mamma. Som orkar mer, sover gott och spyr inte varje dag. Som orkar leka och skoja med honom, och vara en närvarande förälder, allt tack vare cannabisen. Även socialen har uträtt våra förhållanden, och noterat svart på vitt i en redan avslutad utredning, att min hälsa har förbättrats avsevärt, och att min son är glad och lycklig. De har inga invändningar mot mitt medicinska bruk, och de önskar att jag kunde hitta en laglig väg att bruka detta.

Min sjukdom är såpass allvarlig, att den kräver även sjukhusbehandlingar, bl.a extremt höga doser av antibiotika, vilket orsakar illamående, och eventuellt även biologiska läkemedel, som i sig kan orsaka cancer. Så kan inte leva enbart på cannabis som behandling. Men det hjälper mot alla symptomen som orsakas av de starka behandlingarna också. Och jag vet att miljoner människor världen över, får otroligt mycket linding av denna underbara, medicinska VÄXT. Det finns fall där barn med svår epilepsi blir symptomfria. HUR kan ni betrakata detta som något ”farligt” och ”skadligt” som ni behöver skydda allmänheten ifrån!? Och HUR kan ni betrakta mig som en missbrukare och kriminell, bara för att jag väljer det absolut hälsosammaste, och bäst fungerande medicinen för min svåra sjukdom!?

Förra våren stod det två civilpoliser nere i trapphuset. Utan att göra några som helst kontroller på plats, som att belysa pupillerna mm., så bestämde de sig att jag var ”drogpåverkad”. Jag skrattade till och tyckte det var absurt! Hade inte rökt cannabis på två dagar, och ett eventuellt litet rus varar i ca. 2 timmar. Men fick åka med till stationen på förhör och för urinprov. Det kom 4 stycken patruller som parkerade utanför vårt hus. Är väldigt omtyckt av grannarna, och detta hade chockat dem alla totalt fick jag höra senare. Jag passade ju deras barn och var (är det fortfarande) omtyckt av alla. Polisen hade gått in i min lägenhet, genomsökt den i 3 timmar. Sprungit upp och ner med hundar mellan källaren och min lägenhet. Allt detta utan att ens nån gång meddela mig att de skulle även göra en husrannsakan. Vilket dessutom inte är lagligt enbart baserat på misstanke för eget bruk.

Jag hade väldigt ont i ryggen och fick sitta långa stunder på väldigt hårda bänkar. Jag blev tvingad och förnedrad att klä mig av naken inför två kvinnliga poliser. Sedan fick jag urinera övervakat och ge över mitt piss till en polis. Sen fick jag efter en stunds väntan, på obekväma bänkar, sitta inne på polisförhör i 2 timmar. Jag berättade att jag är sjuk och att jag självmedicinerar. Den stora insatsen i min lägenhet, som kostade skattebetalarna hundratusentals kronor i förlorade resurser, resulterade i 4 st torkade cannabisblad, sammanlagt vägt 3,3g. Som dessutom var av industrihampa och innehöll inte THC halter höga nog att klassas som narkotika i Sverige. De var pressade i en tavla som dekoration. Men tekniska labbet hade struntat i att testa THC halten. Fick böter på närmare 7000sek, som sjukskriven, ensamstående mamma. Och självklart två anmärkningar i brottsregistret, ”eget bruk” och ”innehav”.

Jag hade börjat må så bra av att ha slutat med alla receptbelagda mediciner och bara självmedicinerat på cannabis, så jag hade till och med kontaktat Göteborgs universitet för att kolla hur mycket jag hade kvar av min utbildning till historielärare för gymnasiet, som jag kämpat väldigt hårt för. Fick studera in hela gymnasiekompetensen på Komvux, gjorde det på 2 år istället för det normala, 3. Jag var sugen på att vidareutbilda mig, och eftersom min mamma är lärare och dramapedagog, och pappa läkare (båda är för en legalisering av cannabis), så kände jag att en historie- och samhällskunskapslärare skulle passa mig perfekt. Fick nästan bara MVG i alla ämnen på gymnasiebetyget från Komvux, och kom genast in på historielärarlinjen.

Men pga av mitt sjukdomstillstånd, så var jag tvungen att avbryta studierna för 4 år sen. Har bara 1,5 år kvar, och hade tänkt studera färdigt nu då jag blivit så mycket bättre. Tack vare CANNABIS. Men eftersom jag nu blivit stämplad en ”missbrukare” och har anmärkningar i brottsregistret, så kan jag inte längre utbilda mig till lärare. Alla skolor kräver utdrag från brottsregistret. Det är ingen praktikplats, som är obligatoriskt för en examen, som tar emot någon som fått straff för ”narkotikabrott”. Polisen förstörde alla mina drömmar och planer för framtiden. De krossade alla möjligheter för mig att utbilda mig till lärare, eller kunna jobba inom det yrket. Och jag är för gammal för att vänta på att det ”försvinner”, det här var min lucka. Har redan slösat bort 4 år av mitt liv då jag varit nerdrogad av den svenska sjukvården.

Tycker ni detta är ett rimligt sätt att behandla kroniskt sjuka människor, som redan har det otroligt svårt och jobbigt? För att jag suttit hemma i lugn och ro, ensam på mitt rum på kvällarna, då min son sover långt borta på sitt rum, och självmedicinerat mina extremt besvärliga symptom, ska jag stämplas och betraktas som ”kriminell” och ”missbrukare”. Jag undrar hur ni sover om nätterna?

Jag har inte haft pengar på länge, och inte råd att köpa cannabis så ofta på den senaste tiden, vilket säkert i sig bidrog även till att jag akut blev så mycket sämre. Men idag fick jag äntligen pengar. Innan jag skrev detta, var jag ute på balkongen och rökte en fet joint. För första gången på 10 dagar, hade jag återigen inga symptom i kroppen. Jag brast i gråt igen. Den senaste tiden har varit väldigt påfrestande. Och den känslan då precis alla dina symptom och värk och illamående bara försvinner, är nästintill religiös. Nu har jag suttit och skrivit på detta ett tag. Tyvärr sitter inte effekten av en joint i mer än ca 2 timmar, sen får jag röka en ny. Borde egentligen ha tillgång till betydligt starkare TCH/CBD, vilket man får av cannabisolja. Men eftersom denna underbara, medicinska växt, klassas som ”narkotika”, i samma grupp med förödande och dödande opiaterna, så får jag nöja mig med dessa korta stunder av symptomfrihet, vilka i sig har i stort sätt räddat mitt liv, och givit min son sin mamma tillbaka.

Nu är det dags att fixa en ny joint, för att medicinera mina symptom. Men om det är kallt ute, så använder en förångare till cannabisen hemma, istället för att röka. Man andas in ånga och får den medicinska effekten på ett hälsosamt sätt, och det ger absolut ingen lukt. Måste även få sjukhusbehandling, men tills jag blir remitterad om ett par veckor, så kommer cannabis att hålla mig i ett hyfsat fungerande tillstånd och vi ska snart ha filmkväll med min son. Så var så goda. Ring Göteborgspolisen och skicka hit dem igen. Spendera en massa resurser ni kunde lägga på att lösa riktiga brott, och jaga istället oskyldiga cannabisbrukare.

Eller kanske åk hem till kvinnor och män som blir misshandlade hemma? Som när mitt ex var våldsam mot mig, och misshandlade mig i 2 år. Ofta ringde jag polisen då, och oftast fick man höra ”Alla patruller är upptagna just nu. Jag ska se om jag kan skicka någon dit om några timmar”. Ja några timmar är ju bra, då ditt fulla ex står med en kniv utanför badrumsdörren, där du låst dig in med ditt barn, för att ringa polisen…. Som ofta inte kom… Undrar vilken ensamstående, kroniskt sjuk mammas lägenhet de då var upptagna med att husrannsaka?! Då mitt ex försökte döda mig…

Det är MIN kropp! Det är MIN sjukdom! Det är MITT lidande. Som jag sa, polisens insats gjorde att jag inte längre har något att förlora. Ni har redan förstört allt ni kan förstöra för mig. Snart kommer även Trafikverket att dra in mitt körkort, eftersom jag har ”drogmissbruk” och de ”litar inte på min förmåga att köra ett fordon”.

Precis som ett 2 timmar litet rus/lugnande känsla på kvällen, innan jag lägger mig, skulle påverka mitt körande då jag använder bilen kanske runt eftermiddagen nästa dag. Bilen är som min rullstol. Utan den kommer jag ingenstans. Har aldrig påträffats påverkad i trafiken. Aldrig varit med om en olycka. Aldrig kört påverkad. Precis som många av de receptbelagda droger som jag haft, som kräver ett eget omdöme av påverkan, och förmågan att köra, så kan man utan tvekan även bedöma sin grad av påverkan för att köra bil efter att man brukat cannabis, En medicinsk dosering ger knappt någon psykoaktiv verkan ändå, det är mest den kroppsliga symptomlindringen jag upplever. För precis som med alla mediciner, så försvinner biverkningarna efter ett tag.

Men bara för att polisen stämplade mig som ”kriminell” och ”missbrukare”, så kommer jag nu även förlora friheten att röra mig fritt. Har väldigt svårt att gå långa sträckor. Inga mer aktiviteter med sonen heller, för vi kan inte ta oss nånstans, utan att trötta ut mig och eventuellt trigga ett nytt skov.

Hela mitt liv är förstört pga att jag självmedicinerar med cannabis. Är detta rimligt nånstans? Och åter igen; Hur sover ni om nätterna!?

Jenni Göteborg

Kritisk analys av Droginformation.nu, Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige samt ISAYNODRUGS

Kritisk analys av Droginformation.nu, Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige samt ISAYNODRUGS

Bilden till detta inlägg föreställer Droginformations och Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS) ordförande Åsa Graaf när hon 2013 tar emot ett pris av International Association of Scientologists. Bild från peterrothblog.wordpress.com

Syfte med detta inlägg

I mitt uppdrag som drogpolitisk talesperson för Piratpartiet engagerar jag mig bland annat kring sanningshalten hos den droginformation som lärs ut i svensk skola.

Detta engagemang gjorde att jag 2015 upptäckte den stora kritik som riktats mot föreningen Droginformation.nu samt varumärket ISAYNODRUGS, vilka drivs inom Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS). Kritiken bestod primärt av stora brister i droginformationen till skolungdomar samt organisationens koppling till Scientologerna.

Detta blogginlägg är ett försök att sammanfatta denna kritik på ett lättöverskådligt sätt.

Effekterna av att ha uppmärksammat Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS) har hittills varit följande:

  • Med bakgrund av detta blogginlägg polisanmälde RDS mig 2017 för hets mot folkgrupp, grovt förtal, grov förolämpning samt tryckfrihetsbrott. Klicka här för att läsa mer.
  • Jag har mottagit mordhot från en tidigare föreläsare hos Droginformation.nu.
  • I samband med att RDS blev medvetna om min webbplats har antalet riktade spamkommentarer ökat enormt. Över 99% av all spam jag mottar är riktat enbart mot detta blogginlägg.

RDS grundare Åsa Graaf har konsekvent vägrat kommentera någon av dessa punkter, trots upprepade försök till kontakt.

Översikt

Riksorganisationen För Ett Drogfritt Sverige (RDS), driver föreningen Droginformation.nu, som tidigare hette Drogfritt.nu. De bytte namn efter att flera svenska tidningar uppmärksammat stora brister i deras informationsmaterial samt starka koppling till Scientologerna via Narconon.

RDS arbetar primärt i skolmiljö med föreläsningar om drogers skadeverkan. Man påstår sig sedan starten ha nått ut till “740 000 personer”, även då siffran i deras marknadsföring använts under många år utan att ha ändrats.

Genom “kunskap, verklighetstrogna exempel och ett lättsamt och underhållande språk” påstår sig RDS via sina föreningar, kampanjer, sommarläger och uppletande verksamhet ge vad man kallar förebyggande droginformation. Som belägg för dess effektivitet används bland annat alla de tackbrev unga elever får i uppgift att skriva efter avslutad föreläsning.

RDS huvudföreläsare Alexander Breeze påstås ha gett över 5000 föreläsningar.

Scientologiska magasinet freedom.org skriver om Åsa Graaf, grundaren av RDS:

“Arresting the decline of drug proliferation was the first topic in Mr. Miscavige‘s round-up of year number 19‘s accomplishments. It was, as well, the cause championed by the evening‘s first IAS Freedom Medal winners Michael Neilson and Asa Graaf, leaders of a team of drug education specialists in Sweden who, in Mr. Miscavige‘s words, are “doing more to handle the drug problem than any other group on the planet.”

Neilson and Graaf set out ten years ago to save Swedish children from a drug problem of epic proportions. In that time, they have not only salvaged an entire generation, they have created a nationwide movement for a drug-free tomorrow.”

RDS grundare Åsa Graaf hotar svenska lärare och drogförebyggare med juridiska åtgärder

Nedan brev skickades 2016 med snigelpost till lärare och drogförebyggare över hela landet.

Kort efter att Åsa skickade dessa hot lyckades jag intervjua henne, vilket jag dokumenterat i ett fristående blogginlägg. Klicka här för att läsa blogginlägget rörande dessa brev.

Kritik mot RDS och Droginformation i media

Som en effekt av kritiken RDS mötte runt 2010 bytte man namn på varumärket drogfritt.nu till droginformation.nu. Grundaren Åsa Graaf släppte innan namnbytet ett pressmeddelande där hon bemöter kritiken.

Sponsorns koppling till Scientologin

På sin webbplats är Droginformation tydliga med att man erhåller finansiellt stöd från ett företag i Stockholm. Bland annat intervjuas en anställd hos företaget.

Vad man inte berättar är den uppmärksamhet företaget fick 2016, då det avslöjades att anställda skickats på vad de själva uppfattade som kurser i Scientologi.

Andra webbplatser som drivs inom RDS

Facebook

Youtube

Instagram

Distribution av Scientologiskt informationsmaterial

I Droginformations egen webbshop erbjuds kostnadsfritt en DVD (se bild nedan) under namnet “Youth for human rights”, med tillhörande beskrivning:

Filmerna är välgjorda och de belyser på ett lättförståeligt och stark sätt våra rättigheter. Ämnet är aktuellt även här i Sverige där människor dagligen diskrimineras pga ursprung, religion, sexuell läggning mm.

Youth for human rights grundades 2001 och påstår sig, med inriktning på ungdomar, arbeta för mänskliga rättigheter. De fungerar som en frontorganisation för Scientologerna i 20-talet länder.

Samma DVD distribueras kostnadsfritt även på Scientologernas egen webbplats.

Likheter mellan Droginformations material och Scientologiska publikationer

Exempel på vad Droginformation.nu lär ut i svenska skolor

Föreläsaren Johnny “puma” Höglin

Från 2015 till 2016 arbetade Johnny Höglin som drogföreläsare hos Droginformation. Med en bakgrund som fruktad nazistledare i Eskilstuna har Johnny de senaste åren prisats för sina antirasistiska insatser. Nedan följer några exempel på hans språkbruk mot ungdomar och oliktänkande.

Sedan detta inlägg skrevs har Johnny Höglin avslutat sitt Twitterkonto.

Före detta drogföreläsaren Johnny “Puma” Höglin polisanmäld för mordhot

johnnypumamordhotAv okänd anledning är plötsligt Johnny “Puma” Höglin befriad sitt uppdrag som drogföreläsare hos Droginformation.nu, trots att hans ansikte fortfarande pryder omslagsbilden till deras Twitterkonto. Jag frågade honom på Twitter om han nu ville svara på någon av de frågor jag tidigare ställt honom, och möttes av följande meddelande:

“…De höll mig i koppel. Men nu är jag helt fri att hitta dig och krossa din skalle som en mango.”

Jag: “Ska jag tolka det som ett hot?”

“Du kan se det som en presumtiv händelse. För du är ett avskum som jag knappast glömmer. Så sscch.”

Händelsen är polisanmäld som mordhot.

Jag har kontaktat RDS grundare Åsa Graaf för en kommentar kring händelsen utan att få återkoppling. Däremot fick jag 2018 en bild (se nedan) där Johnny Höglin (inringad i bilden) umgås med kärngänget inom RDS. Trots att föreningen alltså kände till mordhotet, såg de aldrig någon anledning att ta avstånd från Johnny.

Creeper

MediaCreeper

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle recenserar sig själva i Läkartidningen

“Myten om den ofarliga drogen” är rubriken på recensionen av Pelle Olssons bok “Big Marijuana”. Recensenten är AT-läkaren Nils Littorin. Båda dessa personer “råkar” tillhöra Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Samma organisation som finansierade boken är alltså samma organisation som recenserar den. Här föreligger ett uppenbart jäv som RNS inte bryr sig om.

Utöver detta är här en lista på felaktigheter i recensionen.

  • Nils Littorin insinuerar redan i rubriken att cannabis hävdats vara en ofarlig drog. Till min kännedom är det ingen som gör det.
  • Pelle Olsson saknar utbildning inom drogområdet. Läs gärna Magnus Callmyrs (organisationssekreterare RFHL) sammanfattning kring problematiken av Pelles påstådda kompetens.
  • Nils Littorin påstår att “historien upprepar sig” i Colorado och att storbolagen är på väg att ta över cannabishanteringen. Det finns säkert de som försöker, men inte om brukarna själva får bestämma. Det är just för att undvika “Big Marijuana” som invånarna i Ohio röstade nej till en legalisering av cannabis.
  • Nils påstår att “cannabis skadeverkningar är väl dokumenterade”. Det hoppas jag verkligen de är. Det kallas forskning. Däremot anser jag det oseriöst att enbart peka på något och kalla det “skadligt” utan någon som helst mätbar jämförelse. Som sagt, ingen påstår cannabis är ofarligt.
  • Till min kännedom påstår ingen organisation att cannabis “botar” HIV eller cancer. Det stämmer dock att drogen används som lindring för en mängd symptom och bieffekter från både sjukdom och behandling.
  • Nils Littorin hävdar bokens “populärvetenskapliga upplägg” som dess “stora styrka”. Att hävda dess stöd i forskning och evidens misstänker jag inte är möjligt.
  • Vi vet sedan tidigare hur vidlyftigt Pelle Olsson väljer att subjektivt tolka de “vetenskapliga studier och officiell statistik” som Nils Littorin åsyftar. Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs sammanfattning av Pelles påstådda kompetens.
  • Ingen påstår att “ungdomars växande hjärnor” skulle vara opåverkade av ett långtgående cannabismissbruk. Ej heller att cannabis inte skulle påverka den “mentala hälsan” (oklart vad som menas).
  • Det stämmer att en drogpåverkad person – oavsett drog – har större risk att krocka i trafiken. Ingen har påstått något annat.

Nils Littorin avslutar recensionen med “I en cannabisdebatt som omgärdas av haschdimmor är detta en frisk fläkt“, vilket jag tycker sammanfattar den samlade kompetens och intellektuella kraft RNS lyckas klämma ur sig. Bättre lycka nästa gång antar jag. Själv avslutar jag denna text med att tagga inlägget “jäv”.

Fler (m)issförstånd om LARO och cannabis

Lena Adelsohn Liljeroth“Frihet är inte att knarka” är titeln på Lena Adelsohn Liljeroth (moderat och tidigare kultur- och idrottsminister) senaste utspel i en krönika på News55. Efter att ha läst igenom texten bestämde jag mig att inte uppmärksamma krönikan – som jag kallade “ett lågvatten” på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) Facebooksida – då den helt enkelt höll för låg standard.

I morse påmindes jag dock om varför jag borde bemöta krönikan. Precis som vi sett tidigare med texter från RNS, ECAD, Kai Knudsen, Pelle Olsson mfl, går det oroväckande fort för icke evidensbaserade påståenden att förvandlas till obestridliga fakta.

Som vanligt är de brottstycken ur krönikan jag bemöter markerade med en blå kant.

Jag har aldrig tillhört de drogliberala, faktum är att jag aldrig ens testat droger. Men jag är hård motståndare till liberalisering av cannabis, ett samlingsnamn för hasch och marijuana. Får jag då uttala mig i frågan? Somliga tycker inte det.

Aldrig testat droger? Tydligen går det utmärkt att bruka en drog som årligen dödar ett tusental svenskar (se första bilden i detta inlägg). Vad som menas med “de drogliberala” framgår inte heller, men vi vet sedan tidigare att ordet används flitigt av nykterhetsrörelsen för att stigmatisera alla som inte håller med i deras politik. Det är även oklart vilka som inte anser att Lena inte får uttala sig i frågan. Det får hon självklart. Men då får hon vara beredd på motargument.

Vi vet att allt fler unga idag testar och blandar droger på ett sätt som inte förekom när narkotikan debuterade i Sverige. Den traditionella kopplingen mellan sociala problem och droger är heller inte tydlig. Sedan många år använder elever från socialt stabila områden narkotika i högre grad än elever från andra områden.

Vad menas med “när narkotikan debuterade i Sverige”? 70-talet? 50-talet? Vikingatiden? Kan Lena säga en tidsepok då någon mänsklig kultur inte använt narkotika? Den sociala kopplingen Lena nämner är en teori jag delvis håller med om. Min personliga åsikt är att ett problematiskt bruk av droger till stor del härstammar från socioekonomiska orsaker, utsatthet, psykisk ohälsa och övergrepp.

Nu pågår kampanjer i flera länder att legalisera narkotika, framför allt cannabis. Skälet är inte i första hand omsorg om missbrukarna, utan att komma åt de kriminella nätverk som frodas i vår tids kanske mest lönsamma business.

Jag kan på rak arm inte nämna en enda kampanj som vill legalisera narkotika bara för att det är “lönsamma business”. Däremot vet jag flera globala kampanjer som vill avkriminalisera bruket och hanteringen av droger. Tvärtom vad Lena (utan belägg) påstår är det främsta skälet att minska skadeverkan, dödlighet och bruket hos ungdomar – SAMT att minska den ekonomiska intäkt som kriminaliseringen av droger inneburit för kriminella nätverk. Det är av precis dessa anledningar som Liberala Partiet i Kanada vill legalisera cannabis.

Kommersialiseringen av cannabis, eller “Big marijuana” som RNS och ECAD kallar det, är precis vad cannabisbrukarna inte vill ska ske. Det var därför invånarna i Ohio röstade nej till att legalisera cannabis. Lagförslaget hade inneburit ett monopol för ett ytterst fåtal aktörer.

Så, ska vi då kapitulera och tro att de kriminella nätverken då snällt fogar in sig i de hederliga systemen och i stället börjar producera tomater, byggnadsvirke eller bränslesnåla fordon? Knappast. De finner snart någon ny rejält lukrativ nisch, kopplad till mänsklig svaghet, och så är allt igång igen.

Erkänner Lena att en legalisering av cannabis alltså hade fungerat? Menar hon att vi kanske ska legalisera alla illegala droger? Ett lika ålderdomligt som vanligt argument vi hört många gånger förut.

Andra argument som används för att legalisera till exempel cannabis är de medicinska. Det är sant att cannabis använts som medicin långt före vår tideräkning; som smärtstillande medel, mot reumatism och faktiskt också mot kikhosta. Men biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna och det var skälet till att Sverige redan på 1950-talet avskaffade cannabis i läkemedel. Att man känner sig bättre när man röker cannabis, innebär inte att man blir bättre.

Att “biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna” är något Lena bör hitta belägg för. Det finns ju inga i krönikan och jag har aldrig sett studier som stöder hennes påstående. Lena verkar även helt ovetandes om att medicinsk cannabis visst är godkänd i Sverige.

Framför allt är det CBD, och inte THC, som anses motverka ångest. Här är några studier som visar hur cannabis kan lindra de självupplevda symptomen av ångest och depression.

Nyligen kom också forskning från universitetet i Aarhus som visar att dagens cannabis, som ofta odlas inomhus, är betydligt starkare än den drog som fanns på marknaden för bara några år sedan.

Lena menar med största säkerhet den skunk som odlats fram för att vara just “stark” (antagligen menar hon hög halt av THC, det framgår dock inte). Inte all cannabis, eller “dagens cannabis” som lena kallar det – som om det existerade enbart en sort.

Cannabis må kallas lätt drog men den är ingalunda ofarlig. I själva verket stannar spår av cannabis kvar i kroppen betydligt längre än till och med heroin. Men än värre är att psyket förändras; den aktive cannabisrökaren blir seg, slö och passiv. Hjärnans funktioner för tankar, minne och språk förändras också. Man blir helt enkelt ”dummare”!

Nej, ingen påstår heller att cannabis skulle vara ofarligt. Däremot kan vi göra den medicinska hanteringen säkrare och mer effektfull genom att sluta tvinga brukare handla från en kriminaliserad svart marknad.

Vad Lena menar med “spår av cannabis” är de inaktiva metaboliter (THC-syra) som stannar kvar i kroppsfettet i upp till någon månad beroende på brukets omfattning. Dessa har som sagt ingen aktiv fysisk eller psykisk påverkan. De eventuella kognitiva försämringar Lena nämner kan uppstå ur ett långvarigt missbruk av cannabis, och är borta efter någon månads uppehåll.

Återigen ser vi Dunedin-studien användas som argument för att cannabis skulle göra dig “dum”. Det börjar bli tröttsamt att argumentera mot en problematisk studie som t ex inte tar hänsyn till alkoholbruk eller socioekonomiska orsaker, så jag hänvisar till Magnus Callmyrs sammanfattning.

Här är några studier som talar emot Lenas påståenden.

Alla som prövar cannabis blir självfallet inte narkomaner. Men med en tillåtande attityd kommer ändock fler att pröva. Att drogen är förbjuden innebär ändå någon form av spärr.

Det finns i själva verket väldigt få – om ens några – moderna belägg för att enbart cannabisbruk skulle leda till ett bruk av tyngre droger. Tvärtom visar forskning att så inte är fallet.

Att kriminaliseringen skulle “sända signaler” som minskar bruket av droger har jag aldrig sett belägg för. Jag har även frågat i stort sett alla lobby- och nykterhetsorganisationer, och de har inte kunnat visa belägg de heller. Lena påstår i samma krönika att “fler unga testar droger”, så effekten av denna “signal” tål att ifrågasättas. Men jag antar att det låter bra.

Narkotikamissbruket kostar enorma summor; i behandling, kriminalvård, rättsväsende, försäkringskostnader, förtidspensioner… Då har vi ändå inte räknat in det mänskliga lidandet för narkomanerna själva och deras anhöriga. Och med en liberalisering får vi sannolikt ännu fler narkomaner.

Rättelse: det kriminella narkotikamissbruket kostar enorma summor. Ca 75% (siffror från Ted Goldberg, SVT Debatt) av totala finansieringen av Sveriges narkotikabekämpning går direkt till det polisiära arbetet i gripandet av medborgare för narkotikabrott. Om vi lämnar Sveriges gränser ser vi tvärtom raka motsatsen till vad Lena påstår. I amerikanska stater med liberalare narkotikalagar minskar brottsligheten och inkomsterna från försäljningen av cannabis är skyhöga.

Om något bör vi se på hur det mänskliga lidandet förvärras av kriminaliseringen. En faktor som lobby- och nykterhetsrörelsen konsekvent vägrar ge någon som helst uppmärksamhet.

Vad Lena menar med att en liberalisering skulle ge “fler narkomaner” återstår att se. Sverige har några av västvärldens mest restriktiva narkotikapolitiska lagar och vi kan ännu inte se hur det skulle ha minskat bruket på något sätt.

Parallellt pågår en annan debatt, andelen narkomaner som dör av sitt missbruk, ökar i Sverige och för detta har vi kritiserats av bland annat internationella organisationer. Men enligt Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle är skälet till detta att narkomaner numer oftare får ”laglig narkotika”, det vill säga läkemedel som ska ersätta heroin. Dubbelt så många dör nu av ersättningsmedlen – som på marknaden kommit att bli en gatudrog bland flera andra – än av heroinet!

Återigen ser vi illa framförd kritik mot LARO. De “internationella organisationer” Lena inte vill nämna ordagrant är bland annat WHO, UNAIDS, Internationella röda korset, Världsbanken, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten samt FN-kontoret för mänskliga rättigheter.

Majoriteten av de dödsfall Lena talar om sker utanför LARO, alltså utanför behandlingen. Att suget efter Metadon och Subutex är så stort tyder ju på att behovet är enormt. Fler problematiska brukare vill ha alternativ till t ex heroin och ett tryggare bruk, men de har inte möjlighet att få det. Detta anser Lena vara ett argument emot LARO, en bevisat livräddande behandling som är en stor succé. Hon “missar” såklart även att nämna hur många liv vi uppskattningsvis räddat genom behandlingen.

Frihet att knarka leder förr eller senare till ofrihet, både för den som knarkar och för människorna i hans eller hennes omgivning.

En avkriminalisering av bruket innebär inte på något sätt att det skulle bli “fritt att knarka”. Det innebär att vi slutar straffa individer som lider av en beroendesjukdom, att vi slutar sätta ungdomar i ett belastningsregister som sträcker sig mellan 3-5 år och att polisens resurser kan prioriteras till viktigare saker än att jaga brukare i en evig katt och råtta-lek som ändå inte påverkar de bakomliggande orsakerna till ett bruk.

Som så ofta från lobby- och nykterhetsorganisationerna prioriteras ideologi framför forskning och evidens. Problemet med svensk droginformation är att det är okej att påstå precis vad som helst, så länge du stöder en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.

(M)otståndet mot sprutbyte

 Anti Avsan (M) är en stark motståndare till bevisat livräddande och skademinimerande metoder som sprututbyte. Han har dock problem med att argumentera varför han är det. Speciellt som metoden redan används i bland annat Stockholm och Malmö med positivt resultat i att minska blodsjukdomar som HIV och Hepatit C. Problematiska brukare kommer i direktkontakt med sjukvården. Livskvalitén ökas och liv kan räddas.

Så här lyder Anti Avsans argumentation mot sprututbyte:

http://www.moderat.se/debatt/sprutbyten-loser-inte-missbruksproblem

Här är 10 anledningar till varför han har fel:

  1. Jämför vi ENBART Göteborg med Malmö/Lund och ENBART ser till sprututbyte under en VISS tidsrymd och ENBART bryr oss om resultatet av smittspridningen – då KANSKE vi får de data Anti talar om. Det är svårt att fastställa utan källor.
  2. Ingen har någonsin föreslagit att “dela ut sprutor och kanyler i obegränsad mängd” i Sverige. I den svenska modellen lämnar brukare in använda sprutor och får tillbaka samma antal i rena sprutor. Detta argument har inget med sprututbytet i Sverige att göra.
  3. Vi har ej heller injektionsrum. Ännu ett argument som inte har med sprututbytet i Sverige att göra.
  4. Tvärtom vad Anti påstår innebär inte sprututbytet att “ingen bryr sig om vad som sker med narkotikamissbrukarna när de befinner sig på andra platser”. Det är inte en problematik som sprututbytet påståtts lösa. Varför det tas upp som argument är en gåta.
  5. Vilka är dessa personer som Anti påstår uppfatta sprututbyte som att “samhället har kapitulerat”?
  6. Vilka är de “följdproblem” han nämner? Är Antis definition av politk att ge upp vid minsta uppförsbacke?
  7. Det är beklagligt att en liten flicka stack sig på en nål. Men det är inte sprututbytets fel. Ett känsloargument som inte har med sakfrågan att göra. Vi kan lika gärna dra slutsatsen att  hon räddades från blodsmitta vid olyckstillfället tack vare sprututbytet.
  8. KRIS ställer sig positiva till alla typer av behandlingar där brukaren måste välja mellan total nykterhet eller att bli utkastad. Hur detta är ett argument är en gåta.
  9. Sprututbyte uppmuntrar ej till narkotikabruk. Det finns ingen svensk forskning som stöder teorin att någon skulle fortsätta med sitt bruk bara för att de får tillgång till smittskydd. Tomma flaskor skapar ingen alkoholist.
  10. Vad Anti menar med att svensk narkotikapolitik “varit framgångsrik i en internationell jämförelse” kommer från att vi har relativt få niondeklassare som testat narkotika. Ser vi däremot på antalet problematiska brukare, dödlighet, effektiviteten i de behandlingar som erbjuds etc, då får vi en helt annan bild.

Problemet med svensk narkotikapolitik är att vi inte kan tala om grundläggande mänskliga rättigheter som smittskydd och lika vård utan att samtidigt ifrågasätta vår restriktiva attityd.

Jag efterlyser argument som är baserade på evidens och forskning istället för vad någon “tror på”. Det är trots allt människors liv vi talar om. Det existerar fortfarande ingen forskning som visar att en repressiv narkotikapolitik med straff och förbud skulle minska det problematiska bruket av droger.