(M)otståndet mot sprutbyte

 Anti Avsan (M) är en stark motståndare till bevisat livräddande och skademinimerande metoder som sprututbyte. Han har dock problem med att argumentera varför han är det. Speciellt som metoden redan används i bland annat Stockholm och Malmö med positivt resultat i att minska blodsjukdomar som HIV och Hepatit C. Problematiska brukare kommer i direktkontakt med sjukvården. Livskvalitén ökas och liv kan räddas.

Så här lyder Anti Avsans argumentation mot sprututbyte:

http://www.moderat.se/debatt/sprutbyten-loser-inte-missbruksproblem

Här är 10 anledningar till varför han har fel:

  1. Jämför vi ENBART Göteborg med Malmö/Lund och ENBART ser till sprututbyte under en VISS tidsrymd och ENBART bryr oss om resultatet av smittspridningen – då KANSKE vi får de data Anti talar om. Det är svårt att fastställa utan källor.
  2. Ingen har någonsin föreslagit att “dela ut sprutor och kanyler i obegränsad mängd” i Sverige. I den svenska modellen lämnar brukare in använda sprutor och får tillbaka samma antal i rena sprutor. Detta argument har inget med sprututbytet i Sverige att göra.
  3. Vi har ej heller injektionsrum. Ännu ett argument som inte har med sprututbytet i Sverige att göra.
  4. Tvärtom vad Anti påstår innebär inte sprututbytet att “ingen bryr sig om vad som sker med narkotikamissbrukarna när de befinner sig på andra platser”. Det är inte en problematik som sprututbytet påståtts lösa. Varför det tas upp som argument är en gåta.
  5. Vilka är dessa personer som Anti påstår uppfatta sprututbyte som att “samhället har kapitulerat”?
  6. Vilka är de “följdproblem” han nämner? Är Antis definition av politk att ge upp vid minsta uppförsbacke?
  7. Det är beklagligt att en liten flicka stack sig på en nål. Men det är inte sprututbytets fel. Ett känsloargument som inte har med sakfrågan att göra. Vi kan lika gärna dra slutsatsen att  hon räddades från blodsmitta vid olyckstillfället tack vare sprututbytet.
  8. KRIS ställer sig positiva till alla typer av behandlingar där brukaren måste välja mellan total nykterhet eller att bli utkastad. Hur detta är ett argument är en gåta.
  9. Sprututbyte uppmuntrar ej till narkotikabruk. Det finns ingen svensk forskning som stöder teorin att någon skulle fortsätta med sitt bruk bara för att de får tillgång till smittskydd. Tomma flaskor skapar ingen alkoholist.
  10. Vad Anti menar med att svensk narkotikapolitik “varit framgångsrik i en internationell jämförelse” kommer från att vi har relativt få niondeklassare som testat narkotika. Ser vi däremot på antalet problematiska brukare, dödlighet, effektiviteten i de behandlingar som erbjuds etc, då får vi en helt annan bild.

Problemet med svensk narkotikapolitik är att vi inte kan tala om grundläggande mänskliga rättigheter som smittskydd och lika vård utan att samtidigt ifrågasätta vår restriktiva attityd.

Jag efterlyser argument som är baserade på evidens och forskning istället för vad någon “tror på”. Det är trots allt människors liv vi talar om. Det existerar fortfarande ingen forskning som visar att en repressiv narkotikapolitik med straff och förbud skulle minska det problematiska bruket av droger.

Nykterhetsrörelsen svarar på FN:s kritik

Per Johansson RNS

I början av förra veckan möttes vi av stark kritik mot Sveriges narkotikapolitik från FN-kontoret för mänskliga rättigheter. Det märktes direkt att lobbyorganisationer som RNS och ECAD, samt nykterhetstidningar som Accent och Drugnews, blev ordentligt tagna på sängen.

Detta är en sammanställning av hur nykterhetsrörelsen svarade på den kritik som framfördes mot den repressiva narkotikapolitik de förespråkar. Gemensamt för nykterhetsrörelsen är att de länkat ut en intervju med folkhälsominister Gabriel Wikström, som deras egen tidning (RNS och IOGT-NTO är “partners”) skyndsamt producerade.

Intervjun är uppenbart vinklad till att enbart uppmuntra stödet för vår fortsatt repressiva narkotikapolitik, trots att FN:s kritik handlade om rätten till smittskydd och behandling. Inte att det skulle vara en “mänsklig rättighet att bruka narkotika”, som Gabriel påstår.

Att folkhälsoministern vill vägra problematiska brukare av droger samma rätt till vård som vi “icke-brukare” har, klingar falskt med den utredning om jämlik vård Gabriel initierade tidigare i år. Men det får bli en senare fråga jag hoppas att någon modig journalist vågar ställa.

RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle)

Istället för att bemöta kritiken kom efter några dagars tystnad två tweets där RNS försöker smutskasta själva organisationen samt högkommissarie Flavia Pansieri hos FN-kontoret för mänskliga rättigheter:

Efter dessa tweets är det tyst. Inget intresse av dialog. Inget intresse av att se på metoder som bevisligen räddar liv. På västfronten intet nytt.

I en numera klassisk intervju om lämpligheten i att drottning Silvia stöder vår fortsatt repressiva narkotikapolitik, svarade RNS ordförande Per Johansson att “han skiter i” vad ansedda forskare som Björn Johnson tycker. Detta resulterade i den bild som stolt pryder detta inlägg.

ECAD (European Cities Against Drugs)

ECAD gjorde inget annat än att tweeta ut en förvirrad bild. Stor humor. Se nedan:

ECAD

Drugnews

Av någon anledning missade Drugnews, som beskriver sig “nyhetsbyrån som tar tempen på drogkampen – The Scandinavian News Agency About Drugs in the World/ News room”, att över huvud taget uppmärksamma FN-kritiken. Däremot var de snabba med att distribuera Gabriel Wikströms svar på kritiken (som jag beskrev ovan). Sedan dess är det tyst.

Accent

IOGT-NTO:s egen nykterhetstidning lyckades helt missa FN:s kritik de med. Knäpptyst i alla medier.

Sammanfattning: kritiken mot Sveriges repressiva narkotikapolitik

Idag möttes Sveriges narkotikapolitik av enorm kritik i svensk media. Detta är en sammanfattning av de artiklar och intervjuer som publicerats under dagen.

Läs och begrunda. Sprid dem gärna.

Fler grips för narkotikabruk – men langarna kommer undan

Hon försvarade svensk narkotikapolitik – bytte sida

”Patienter i narkotikavården ska få välja behandling”

”Polisen jagar fattiga, sjuka och marginaliserade”

“Narkotikadöden måste stoppas”

Onödigt arbete mot knark i skolan

FN: Sveriges narkotikapolitik lever inte upp till mänskliga rättigheter

Detta är rubriken i en artikel SVT Nyheter publicerade tidigare idag. Läs den.

Hör sedan av dig till nedan nämnda organisationer i sociala medier och fråga varför de motsätter sig bevisat livräddande metoder. Hälsa gärna från mig.

RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle)

Facebook
Twitter

ECAD Sverige

Facebook stängd sedan Ecadgate
Twitter

IOGT-NTO

Facebook
Twitter

ECAD och påståenden om LARO utan evidens

Nykterhetsrörelsen i Sverige är underlig. Utan evidens påstår de sedan ett tag tillbaka att LARO (Läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende) ligger bakom vår skyhöga narkotikadödlighet. LARO verkar vara en gemensam angreppspunkt från både RNS och ECAD, och det av en anledning. Vi vet idag inte varför opioid-dödligheten ökar. Detta hindrar dock inte nykterhetsrörelsen från att påstå att de vet. I Socialstyrelsens egen rapport beskrivs tydligt detta läge. Det existerar dock kritik mot denna rapport som framförs i en mycket viktig debatt vilken försöker reda ut orsakerna till den ökade dödligheten.

I morse fick jag en tweet från ECAD. Det händer inte ofta att de svarar på kritiken som framförs mot dem. Men idag kände de sig nog tvungna sedan två människor i Sundsvall dött av nyinkommen spice, något som medarbetare på ECAD kallat för en “mediebubbla”.

ECAD försöker bevisa kopplingen mellan vår ökade dödlighet och LARO med följande två grafer.

Vi ser nu det självklart kausala sambandet mellan införandet av LARO och ökad dödlighet tack vare det fina strecket som ECAD skrev ut i grafen… eller vänta nu. Gör vi verkligen det?

Framgångarna med LARO

De enda som påstår att LARO inte är en framgång som räddar liv över hela världen, är nykterhetsrörelsen. Varför är orsaken till den ökade opioiddöligheten så tydlig inom nykterhetsrörelsen, men så otydlig inom forskningen? Vad lobbyorganisationer som ECAD inte förstår är att det är skillnad mellan att inte veta, och att påstå något man inte har evidens för. Men ser vi på de faktiska resultaten av LARO så är det en skademinimerande metod som räddar liv. Varje dag. Över hela världen.

Poängen är återigen att vi inte vet. Och innan vi vet så kan vi inte hävda evidens genom att dra ett svart streck i en graf.