Inom kort tid har representanter för riksdagspartierna MP, L och M presenterat tre individuella motioner gällande svensk narkotikapolitik.

Man vill utmana den påstådda nyttan från kriminaliseringen av droger, satsa på skademinimerande åtgärder och i helhet försöka skapa sig en bild kring huruvida straff och förbud minskar det problematiska bruket av droger i samhället eller ej.

Är detta början på utformandet av en ny svensk narkotikapolitik?

l-mp-m

Satsning på skademinimerande åtgärder

Anders Schröder (MP) hävdar i sin motion att “En historisk tillbakablick ger en mycket dyster bild av det svenska motståndet mot skademinimerande åtgärder. Inställningen från såväl politiken som myndigheter var under många år kallsinnigt inför åtgärder som till synes räddat många liv i de länder som anammat metodiken”.

Min personliga åsikt är att en restriktiv narkotikapolitik alltid kommer prioritera drogfrihet framför minskad skadeverkan och minskad dödlighet relaterade till bruket av illegala droger. Därför välkomnar jag Anders förslag hos åtgärder som sprutbytesprogram, substitutionsbehandling, injektionsrum och utdelning av Naloxon.

Även Maria Abrahamsson (M) vill förebygga de narkotikarelaterade dödsfallen, och hänvisar till den åtgärdsplan som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten överlämnade till regeringen 2017. Maria förklarar; “Här finns förslag om allt från utbildning av kriminalvårdspersonal i hjärt- och lungräddning till ökad tillgång på behandling/metadon, utbildning i hantering av överdoser, bättre tillgång till sprututbyte och tillhörande mottagningar”.

Christina Örnebjär (L) tillägger en viktig punkt; “Insatser utan krav på nykterhet eller drogfrihet innan man får ta del av dem.”.

Hon fortsätter; “Tre till sex månaders drogfrihet för att få hjälp och stöd har under lång tid varit en vanlig metod för att bemöta människor i missbruk. Detta trots att det oftast inte lett till att människor lyckats ta sig ur sitt missbruk. Tidigare beslutades det i FN att medlemsländerna behöver ha en mer human syn på missbruk och fokusera mer på skademinimering, behandling och vård istället för nolltolerans och skuldbeläggning i form av straff. Det finns åtskilliga rapporter som visar på att när vändpunkten väl kommer för en människa med ett missbruk är det livsviktigt att samhället lyssnar, stöttar och hjälper på en gång”.

Kriminaliseringen av droger ifrågasätts

Gemensamt för dessa motioner är att de vill utmana och utreda den påstådda effektiviteten från kriminaliseringen av droger. Maria Abrahamsson (M) menar exempelvis att visionen om det narkotikafria samhället “saknar realism”, och att drogbrukare inte ska “straffas vare sig för innehav eller för egen konsumtion”.

Anders Schröder (MP) vill exempelvis utreda huruvida kriminaliseringen av droger som infördes 1988 haft någon egentlig effekt på bruket av droger i samhället; “De polisiära effekterna tycks dock inte ha haft någon positiv effekt på att minska konsumtionen av narkotika” – och vill se hur andra länder utformat sin narkotikapolitik.

Christina Örnebjär (L) konstaterar kort att “Den som har ett beroende ska vårdas, inte straffas. Användandet av narkotika bör därför avkriminaliseras.”

Alltså; konsumtionsförbudet av droger ifrågasätts, då författarna av motionerna ovan inte upplever någon minskning av drogbruket i samhället, samt att straff negativt påverkar individer som istället är i behov av vård, och enbart vård.

De individuella motionerna

“I Sveriges riksdag råder alltjämt bred politisk enighet om visionen om ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt tycks partierna inse att visionen saknar realism. I praktisk handling har de anpassat till verkligheten. Ett konkret exempel på det är lagändringen från den första mars i år som ger förbättrade möjligheter för sprutnarkomaner att under ordnade former i landstingens regi få byta orena sprutor och kanyler mot rena.”

Förslag till riksdagsbeslut:

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sprututbyte ska finnas tillgängligt i alla regioner och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en försöksverksamhet med injektionsrum och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastslå nationella riktlinjer för läkemedelsassisterad behandling som förhindrar att patienter tvingas avbryta sin behandling på grund av enstaka fall av drogkonsumtion under behandlingen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera den svenska kriminaliseringen av det egna bruket av narkotika och tillkännager detta för regeringen.

» klicka här för att läsa motion 2017/18:3058, “En skademinimerande narkotikapolitik”

Anders Schröder

Försvarspolitisk talesperson, Miljöpartiet de gröna

“I Sveriges riksdag råder alltjämt bred politisk enighet om visionen om ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt tycks partierna inse att visionen saknar realism. I praktisk handling har de anpassat till verkligheten. Ett konkret exempel på det är lagändringen från den första mars i år som ger förbättrade möjligheter för sprutnarkomaner att under ordnade former i landstingens regi få byta orena sprutor och kanyler mot rena.”

Förslag till riksdagsbeslut:

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den svenska narkotikapolitikens vision om ett narkotikafritt samhälle inte har uppfyllts och bör omprövas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

» klicka här för att läsa motion 2017/18:1755, “Ompröva den svenska narkotikapolitiken”

Maria Abrahamsson

Tjänstgörande riksdagsledamot, Nya Moderaterna

“För många personer med missbruk är stödjande insatser som sprututbyte, tak-över-huvudet, mat i magen och rena kläder det första steget mot ett liv utan missbruk. Genom ökat stöd för att åtgärda den bakomliggande orsaken till missbruket kan man hjälpa människor på ett bättre sätt än att först ställa orimliga krav på drogfrihet från dag ett för att ens få tillgång till hjälp.”

Förslag till riksdagsbeslut:

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision i fråga om narkotikarelaterade dödsfall och narkotikarelaterat lidande, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avkriminalisering och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insatser utan krav på nykterhet eller drogfrihet och tillkännager detta för regeringen.

» klicka här för att läsa motion 2017/18:410, “Missbruk och riskbruk”

Christina Örnebjär

Tjänstgörande riksdagsledamot, Liberalerna

Vad händer nu?

De tre motionerna skickas till socialutskottet för behandling. Här hanteras de tillsammans med liknande motioner i ett betänkande, vilket utgörs av politikernas majoritetslinje. Betänkandet debatteras sedan i kammaren, varpå det är dags för omröstning.

Beroende på utskottets prioriteringar kan dessa motioner behandlas redan i höst, men kan dröja till våren 2018.

Viktigt att förstå, är att majoriteten av alla motioner som presenteras röstas ned i riksdagen. Främst används motionerna för att väcka debatt i olika sakfrågor. Det är därför viktigt att debatten lever vidare, frodas – och att vi fortsätter ställa ansvariga politiker till svars.